Klassiker är klassiker av en anledning. Och alla klassiker passar inte alla läsare. Men låt mig övertyga dig att läsa dessa två, och fundera över tanken med böckerna. Och snälla: googla inte. Läs, fundera och diskutera med en kompis över en zoom-kaffe. Eller under en promenad på två meters avstånd. Sen kan du få googla.

Den gamle och havet av Ernest Hemingway

Den är kort. Den går fort att läsa. Och den stannar länge.

Santiago är fiskare. Vi får följa med honom från hamnen, med bybornas medlidande blickar, ut på havet – under fångsten av en bjässe till fisk och på resan hem igen.

På drygt 100 sidor får vi följa Santiagos kamp mot fisken - men även djupare: vad som händer när hoppet lämnar en. Och vad som händer när hoppet kommer tillbaka. Att inte ge upp – eller kanske våga ge upp, och lämna allt vad manlighet innebär.

Hemingway visar läsaren vad som händer utan att berätta det. Välkommen in i fiskebåten på havet utanför Kuba på femtiotalet. Ernest Hemingway ror dig i hamn med en hel del nya tankar.

Emma

I en tid där allt du får vara som kvinna är så lite. Som rik, ung kvinna på tidigt 1800-tal får Emma Woodhouse vara duktig: underhållande men snäll i alla sociala sammanhang. En roll som passar Emma ganska bra. Förutom en sak. Hon lägger näsan i blöt och älskar skvaller och att leka gud.

En 1800-tals roman om en vanlig flicka som kunde tillhöra vilket århundrade som helst. Relationer mellan familj, vänner och kärlekspar. Att som ung tro sig veta allt.

På samma sätt som Hemingway skriver om vad som händer utan att berätta det – skriver detaljer i det vi ser - skriver Jane Austen Emma i det hon ser: detaljer i känslor och relationer. Vi får följa med in i huvudet på Emma; en 1800-talets... skulle jag våga kalla det feminist? Hon kanske porträtteras som en ung bortskämd kvinna som i slutet följer samhällets riktlinjer, men jag vill tro att många unga idag kommer dra samma koppling som jag gör.

Från boken Emma

"En kvinna bör inte gifta sig med en man enbart därför att han ber henne eller därför att han är förtjust i henne".