Labradorvalpen Delfi flyttar hemifrån för att jobba heltid
Publicerad
När Delfi flyttade hem till familjen Wallin blev Agnes förvånad över hur mycket en hundvalp sover. Hon kan sova upptill 20 timmar om dygnet.
Foto: Mina Asp Romefors
Om ett år kommer hundvalpen Delfi att flytta hemifrån. Hon bor nu hos Agnes Wallin, 11, som varken får kasta boll eller pinne till henne. Allt för att ge Delfi goda förutsättningar att klara av det prov som avgör om hon får börja jobba heltid, som assistanshund.
Vissa menar att hundvalpar och småbarn kräver ungefär lika mycket tid och energi. Hos familjen Wallin har de dammat av det vita barnsäkra staketet som nu – återigen – delar upp lägenheten i tre delar. Men familjens nytillskott är inte ett barn som precis har lärt sig att krypa, utan det är valpen Delfi som precis lärt sig att bita.
Under långfredagen 2021 gick Agnes Wallins högsta önskan i uppfyllelse. Hon och hennes familj hämtade den svarta labradorvalpen Delfi i Borås och blev fodervärdar.
– Så fort vi såg henne blev vi jättekära. När vi satte henne i bilen var hon orolig först, men två minuter senare somnade hon, och sov hela vägen hem till Stockholm, berättar Agnes.
Nu, tre veckor senare, sover Delfi i sin flätade hundbädd. Allt som tidigare legat på golvet är nu undanskuffat på en meters mankhöjd, skyddade från hennes valptänder.
Delfis plats hos familjen Wallin är dock tidsbegränsad. Om allt går enligt plan kommer Delfi nästa år att arbeta som en så kallad psykisk hälsahund, mer känt som assistanshund. Som yrkesverksam assistanshund skulle Delfi bo och jobba hos någon som har en psykisk funktionsvariation. Hon kommer då att vara ett stöd och en trygghet i vardagen för sin framtida matte eller husse.
Johanna Strandh är verksamhetsansvarig på Hundhjälpen i Uppland. Hon har själv en labrador och malinois.
Foto: Johanna Strandh
Sju mil från familjen Wallins hem jobbar Johanna Strandh som verksamhetsansvarig på Hundhjälpen i Uppland. Hundhjälpen avlar fram och lär upp blivande assistanshundar.
– Det är absolut inte alla hundar som har egenskaperna som krävs för att arbeta som assistanshund, isåfall hade 100 procent av vår avel resulterat i assistanshundar, säger Johanna.
De nyfödda valparna hos Hundhjälpen i Uppland flyttar till en fodervärd efter åtta veckor. Hos fodervärden uppfostras de efter tydliga ramar från uppfödaren. När drygt ett år har gått måste hunden genomgå obligatoriska tester och prov som bedömer om hen kan vidareutbildas till assistanshund.
– En god assistanshund är mentalt stabil och har varken någon rädsla eller aggressivitet i sig. Samtidigt som den förväntas ha en god samarbetsvilja ska den också till viss grad vara självständig, berättar Johanna.
Labradorvalpen Delfi får varken jaga bollar eller pinnar, och inte heller hälsa på andra hundar och människor.
Foto: Mina Asp Romefors
Delfis stormatte Josefin, känd som Agnes Wallins mamma, sprutar en vätska på Delfis mage. Trots att hon är knappt elva veckor skvallrar ett märke på magen om hennes kommande hundtonår. Märket är ofarligt och orsakas av hormonella skillnader, men vätskan gör att hon rycker till, gäspar och öppnar ögonen. Hennes blå valpögon har börjat skifta till brunt, och när de möter Agnes blick kvicknar hon till.
Aprilvädret är på bra humör idag, och det är även Delfi. Tillsammans med Agnes ska hon gå ut från familjens innergård för andra gången i sitt liv; hon har precis blivit tillräckligt stor för att passa i djuraffärens minsta sele.
Agnes ögon lyser även utan solens strålar, bara av att se parkbesökarnas blickar på Delfi räcker. Många tittar, vissa kommer fram och lovprisar Delfi. Såväl fyrbenta som tvåbenta djur vill hälsa, men får inte det. Det är en av de regler som foderfamiljen Wallin ska gå efter.
– Det kan ibland vara svårt att säga ifrån, säger Agnes.
En annan regel som en fodervärd måste förhålla sig till är förbudet mot att kasta pinnar och bollar till hunden.
– Det handlar om att i största möjliga mån minska hundens jaktlust, för att när hen börjar arbeta får den inte bli störd av att det kan finnas bollar i omgivningen, berättar Johanna Strandh.
Agnes rastar Delfi utanför Gustav III:s paviljong i Hagaparken. Det här är andra gången Delfi går på promenad utanför familjens innergård.
Foto: Mina Asp Romefors
Att det är just assistanshundar och inte assistanskatter eller kaniner är ingen tillfällighet. Hundar är, till skillnad från de självständiga katterna, historiskt sett väldigt samarbetsvilliga. Det är heller ingen slump att de flesta är just labradorer.
– Vi på Hundhjälpen i Uppland tycker att labradoren är den mest lämpliga rasen att bli assistanshund. Som ras har labradorer såväl få rädslor som lite aggressivitet i sig, säger Johanna.
Johanna menar att Hundhjälpens viktigaste uppgift är att para ihop rätt hund med rätt människa, som ska bli hundens förare. Först lär de känna både hund och människa för att matcha egenskaper och behov. Hunden flyttar sedan in hos den blivande föraren i ett par dagar. Om det finns en positiv personkemi kommer hunden att vidareutbildas hos en av Hundhjälpen i Upplands dressörer.
– Vad hunden lär sig är väldigt olika beroende på förarens behov. Om en förare har svårt att ta sig ur sängen på morgonen, lär sig hunden att på en given signal väcka personen, säger Johanna Strandh.
Hunden kan även lära sig att läsa av signaler. Om föraren börjar skaka på fingrarna uppmärksammar hunden det och arbetar för att motverka ett ångestpåslag, genom att aktivera sin förare eller lägga sig i knät på den.
Delfi har goda förutsättningar för att klara av den slutgiltiga examinationen som Svenska brukshundsklubben ansvarar för. Det är inte bara gynnsamt att Delfi är labrador, familjen Wallin följer även riktlinjerna noga och båda Delfis föräldrar är yrkesverksamma hundar. Delfis pappa jobbar som narkotikahund hos polisen och nu efter mammaledigheten utbildas hennes mamma till ledarhund. Om Delfi klarar testet kommer hon att flytta från Agnes Wallin.
– Det är jättesorgligt att vi ska lämna henne ifrån oss, men jag kommer samtidigt vara stolt eftersom hon ju gör en insats för samhället, säger Agnes Wallin.