Coronakrisen har på många sätt begränsat möten mellan människor och tillfällena att ta del av konst och kultur. Det märks inte i KonstPaus zoomrum under torsdagskvällarna. Här träffas en brokig studiecirkel när de broderar, målar, skriver eller pratar om konst och kreativitet. Ett litet andningshål, beskriver Susanna Stavling det som.
– Det har gått över förväntan. Jag trodde att det skulle bli jag och Stina, och kanske min mamma, säger hon.
Intresset är grejen
Det var i mars som de två, i karantän på olika platser i landet, bestämde att de ville hitta ett sätt att mötas kreativt trots distansen. Idén att skapa en studiecirkel kom från Stina Bülow, som jobbar på Studiefrämjandet med organisationen Artmovement, som med stöd av Allmänna Arvsfonden möjliggör möten mellan människor med olika erfarenheter och bakgrunder. Nu är KonstPaus en del av projektet.
– Artmovement arbetar med workshops där en professionell konstnär leder arbetet. Vi har försökt göra lite likadant med KonstPaus, men vi vill också öppna upp för att deltagarna styr själva utifrån vad de vill göra, säger Stina Bülow.
Deltagarna, som är i åldrarna 17–75 och utspridda över hela landet, arbetar varje vecka utifrån ett nytt tema. Den här veckan är det mönster. Att fokusera på en konstnär och titta på något som hen har gjort är ett återkommande inslag, men alla arbetar lite olika kring det och på ett kravlöst vis.
– Som min mamma som är med varje vecka men inte själv skapar något, utan hon pratar om min mormors konst istället. Det behöver inte vara så himla pretentiöst. Det spelar ingen roll hur gammal du är, eller var du kommer ifrån eller var du bor utan själva grejen är det gemensamma intresset, säger Susanna Stavling.
Distans är en fördel
Att de inte kan mötas på riktigt är inte nödvändigtvis en nackdel, snarare tvärtom. Distansen har enligt Stina Bülow gjort att fler än vanligt dykt upp och visat intresse, inte bara för KonstPaus.
– Vi gjorde precis en fotokurs med en indisk fotograf och då var det hur många deltagare som helst med från hela världen. Hur har de personerna hittat hit liksom? Även om man känner sig begränsad av att sitta i karantän så öppnas ju möjligheter, om man ser det så.
– Det är ju inte jättelätt för alla att träffa folk med samma intressen heller. Det är lite lägre tröskel här än till annan form av föreningsliv, lägger Susanna Stavling till.
Gruppen av torsdagskonstnärer har blivit fästa vid varandra och hantverkstimmarna, och ingen verkar vilja ta avsked riktigt än; projektet skulle avslutas i maj men på kusinerna låter det som att ett slutdatum inte finns inom en nära framtid.
– Vi kanske fortsätter hela året ut, säger Stina Bülow.
Blir det någon utställning?
– Det vore ju jättekul att göra en sammanställning, men liksom utan press. Nu när gruppen inte är så högtravande, utan man sitter och gör saker för sin egen skull, skulle man också kunna visa det som inte alltid blev så bra kanske. Stegen på vägen. Det handlar mer om ett hantverksintresse än prestation, äger Susanna Stavling.
Stina Bülow fyller i.
– Ja verkligen, och jag tänker att man behöver sänka tröskeln för andra och för sig själv i sitt skapande. Nittionio grejer kanske blir sådär, men den där hundrade grejen skitbra. Så man vågar testa på och bara känna att man har en rätt till att vara en skapande person eller ha en åsikt om ett konstverk.
