Åttonde maj bär det av ut på öppet hav. Under sex veckor ska forskarna i projektet ARTofMELT (Atmospheric rivers and the onset of sea ice melt) undersöka smältsäsongen i Arktis. Sedan 1988 har det varje år funnits en konstnär ombord på expeditionen. I år är det Ida Rödén.

Första natten

När Läget pratar med Ida befinner hon sig i Helsingborgs hamn där hon sovit en provnatt i hytten på isbrytaren Oden.

– Sängen var skön och alltihopa men det känns ju ovant. Det är alltid svårt första natten på nya ställen, för min del.

Med sig ombord har Ida en trälåda med litteratur, akvarellfärger och olika block, så att hon kan skriva och måla dagbok ute på havet.

En av böckerna handlar om Jeanne Baret som var den första kvinnan att resa jorden runt. I slutet av 1700-talet klädde hon ut sig till pojke för att få följa med på forskningsfartygen La Boudeuse och Étoile.

– Hon kanske kan inspirera mig till att hitta ett annorlunda sätt att förhålla sig till havet och platsen, som hon upplevde när hon reste på den tiden.

Att möta det okända

Forskarna ska dokumentera övergången mellan vinter och sommar med mätbara resultat. Ida ser det som sin uppgift att skapa en värld av nya möjligheter och förundran.

– Insikter kommer ju lika mycket från fantasin som från mätbar data, förklarar hon.

Till skillnad från forskarna är resultatet är inte målet. Men de har andra saker gemensamt.

– Vi är väldigt öppna för att möta det okända på olika sätt och trivs i det.

De stora upptäckterna finns inte alltid där man tror. Ida drar en parallell till Alexander Flemming som hittade penicillinet, världens första antibiotikum – av en slump.

Fakta och fantasi

Idas fokus är inte nödvändigtvis att förena konsten med tankar kring dagens klimatkris.

– Jag är alltid lite rädd för att låsa in mig. Framför allt måste jag ha roligt och det måste liksom stimulera min personlighet och mitt sätt att arbeta.

Hon tillägger att forskningen om de smältande isarna ändå är en stor del av resan. Under veckorna till havs får hon se vad som uppstår i kontakten med forskarna och vilka upptäckter som kittlar kreativiteten.

Han föddes ur en sten

På Marsfjället, norr om Kultsjön i västra delen av Vilhelmina, hittade Ida för snart tio år sedan märkliga stenar. Ur en av dem “föddes” den fiktiva vetenskapsmannen Jonas Falck som blivit hennes medresenär.

Ida rör sig mellan fiktion och verklighet. Konsten får framkalla och ge liv åt faktan. Att hålla drömmen vid liv är ett sätt att överleva. Samtalskamraterna är en del av det, även om de är fiktiva.

Jonas Falck ska ha levt i slutet av 1700-talet och rest omkring i trakterna för att undersöka hur ett påstått meteoritnedslag kan ha påverkat djurlivet. Han ansåg sig vara en av Carl von Linnés lärjungar men accepterades aldrig av Linné själv.

– Jag är aldrig intresserad av att vilseleda någon. Men för mig är det oväsentligt om Jonas Falck fanns eller inte fanns. Nu finns han.

Kanske dyker den fiktiva vetenskapsmannen upp ute på böljan. Men konstnären har svårt att föreställa sig honom på den här typen av expedition. Istället skulle det kunna dyka upp någon som han brevväxlar med.

En gammal tradition

Michael Tjernström är professor i meteorologi vid Stockholms universitet och forskningsledare för polarexpeditionen.

– För det första är det en gammal tradition. Innan fotografi fanns hade man alltid en konstnär på vetenskapliga expeditioner.

Det har också en effekt på arbetsplatsen. Konstnären kan prata med alla.

– Det blir ett intressant samspel mellan konst och vetenskap där konst är mera personlig där man känner och vetenskapen mera “hard facts”, så att säga, berättar forskningsledaren.

Djuphavets berättelse

Inför sitt arbete med Arktis berättelser tar hon med sig ett citat från William Beebe som under 1900-talets början studerade djuphavets varelser.

”Att ha tråkigt är omoraliskt. Allt en människa behöver är en förmåga att se. Överallt omkring oss berättar naturen de mest spännande äventyrsberättelser för oss, men vi måste använda våra ögon.”

Ida vill undersöka det som händer långt ner under de skvalpande vågorna.

– Kanske undersöker jag hur liv formas. Det blir nog något som vi inte känner till, som kanske finns, djupt, djupt ner.