Det är tidig morgon i Stockholm. Djurgården ligger folktom och tyst, sånär som på vågornas stilla kluckande. En ljushårig kvinna kommer cyklande genom hamnen. Hon lutar cykeln mot den gula plåtbyggnaden och går fram till dess stora portar––börjar långsamt skjuta upp dem. “Djurgårdsvarvet” står det i svarta bokstäver över ingången. Men innanför skymtar inga båtar, inga arbetsbänkar eller redskap. Istället är väggarna fyllda med tavlor och från taket hänger glimmande jordklot. Varvet har blivit en tillfällig konsthall.

Utställningen Själar i havet – sånger från havets barnkammare är skapad av konstnären Malena Olsson. Hon är född och uppvuxen i Karlshamn, Blekinge, men efter gymnasiet, i mitten av 80-talet, flyttade hon till Rom. Där studerade hon på olika konsthögskolor, jobbade med interiörprojekt och utvecklade sitt konstnärskap.

– Man blir inte konstnär på en dag, det finns mycket studier bakom mina konstverk. Men Rom är en fantastisk skola. Det är inte en huvudstad, det är en metropol, en världsstad. Det finns väldigt mycket att ta lärdom av, säger Malena Olsson.

På många sätt blev Olsson kvar i Italien. Efter att ha bott där i nästan 30 år, åker hon än idag tillbaka för att handla material och hämta inspiration. Men Sverige och uppväxten vid kusten har också satt en tydlig prägel på konstnärskapet. Under en arbetsresa hem till Karlshamn fann hon en ny riktning.

– Jag bodde i småbåtshamnen i några månader och insåg då hur illa det stod till med fiskenäringen och med Östersjön. Jag började jobba på en utställning som handlade om havet. Sen fick jag låna ett båtvarv av en vän och använda det som konsthall.

Ålgräset - havets barnkammare

Sedan 2013 har Malena Olsson alltså arbetat med havet som tema. Årets utställning handlar om ålgräset. Ängarna med ålgräs har en hög biologisk mångfald. Fiskyngel tycker om att gömma sig i det täta gräset och spenderar sin uppväxt där. Havets barnkammare kallar Malena Olsson det. Som många andra ekosystem i Östersjön är ängarna hotade av mänsklig aktivitet: ohållbart fiske, övergödning, båtar och bryggor.

– Det är ju nästan oförskämt av mänskligheten att bara ta för sig av världen. För vilka är vi att sprida ut oss över så mycket plats och förstöra för andra individer? Det är ju ändå vi som får betala för det i slutändan, säger Malena Olsson.

Med hjälp av sin utställning vill Malena Olsson väcka en tanke och förmedla att miljöproblemen finns. Med tidigare utställningar har hon deltagit i större EU-möten där man arbetade med frågor om havet.

– Alla som håller på med miljöfrågor är ju intresserade av att kunskapen ska spridas. Och kultur och konst är ett väldigt tacksamt medium för att nå ut med budskap.

Aktivistisk konst

Konceptet politisk konst eller aktivistisk konst är inget nytt. Under det spanska inbördeskriget på 1930-talet till exempel, målade Pablo Picasso sin kända Guernica som visar krigets förödande natur. Målningen användes sedan som ett sätt att samla in pengar till krigsflyktingarna. Ett sätt att väcka en tanke och driva en förändring. Men blir all konst aktivistisk då? Malena Olsson är till en början tveksam till tanken att hennes utställningar skulle vara en form av aktivism.

– Jag har aldrig tänkt i den termen förut. När jag hör ordet aktivism så tänker jag att det är lite våldsamt eller att man arbetar i grupp.

Samtidigt identifierar hon sig starkt med den unga klimatrörelsen som tagit fart de senaste åren. Och hon menar att alla har en roll att spela.

– Man blir alldeles förtvivlad när man tänker på hur det ser ut runt om i våran värld. Jag känner ett ansvar att ta del i kampen. Jag är utbildad konstnär och uttrycker mig i bild, det är det jag använder mig av.

Hon skrattar lite och fortsätter.

– Jag gillar nog att vara lite aktivist ändå. Det kanske är jag och Greta nu.

Utanför varvet börjar hamnen långsamt att vakna upp och snart ska de första besökarna kika in genom plåtportarna. En äldre man står länge och tittar på fiskmålningarna. En barnfamilj strosar omkring bland skulpturerna.

– Gallerier och museum drar ju till sig en viss kategori av människor som redan är vana vid att ta till sig kultur. Men den här industriella miljön på varven, den tilltalar fler. Det är inte så himla smalt intellektuellt.

Ljuspunkten 

Utställningen om ålgräsängarna är ett kringresande projekt. Efter några dagar ute på Djurgården åker den vidare till andra platser i Sverige: Kosteröarna, Åhus, Karlshamn, Malmö. Malena Olsson ser det som en möjlighet att sprida budskapet ännu mer.

– Vi tar utställningen till platser där problemen verkligen finns och behöver arbetas med. Där finns det ännu större chans att nå ut och förmedla information, säger hon.

Trots allvaret i klimatproblemen som konstverken belyser, behåller Malena Olsson fortfarande en känsla av hopp.

– Det blir ju lite tradigt annars, eller hur? Tänk om det skulle bli ett dött hav, inte kunna bada eller dyka och titta på annat liv. Nej, jag tror på att det finns en ljusning.

Hon pekar på en stor tavla som avbildar ett stim av fiskar.

– Fiskarna simmar mot en ljuspunkt i mitten, helt mörkt kan det inte vara.

Utställningen visas på Djurgårdsvarvet 13-23 maj.