Regnet slår mot fönstret på Folkungagatan. En man tittar nyfiket in då han passerar. På andra sidan glaset står Harun Görgülü i en övergiven hotellbar, den vanligtvis välbesökta baren har för stunden omvandlats till en frisersalong, då den riktiga salongen renoveras. Framför en spegel monterad på ett staffli står Harun lutad över en av sina kunder. Harun Görgülü är barberare på Fellows Barbershop, en salong som precis som många andra har drabbats av det nya coronaviruset, men Harun är inte orolig.
– Det har under en period varit lite mindre att göra, men det positiva med att jobba som barberare är att hår alltid växer, säger Harun.
Harun flyttade från Turkiet till Sverige för fyra år sedan med sina svenska fru. Han har jobbat som barberare under större delen av sitt liv. Vid 10 års ålder började han öva och pratade tidigt med sina föräldrar om att jobba på en salong. Efter fem år som lärling blev han äntligen professionell barberare och har nu jobbat i branschen i nästan elva år.
– Jag tycker fortfarande om det lika mycket idag som jag gjorde första dagen. Det är svårt att förklara exakt varför det gör mig så glad, men det är en speciell känsla. Bara när jag ser håret falla ner mot golvet blir jag glad.
För Harun är jobbet som barberare mycket mer än bara ett arbete, det är ett hantverk. Den delen är något som han värdesätter väldigt högt. Han plockar upp rakapparaten och förklarar.
– Det bästa är att få arbeta med kniven och saxen, då är det mitt hantverk som styr. När jag använder rakapparaten är det inte riktigt jag som klipper, säger Harun och rycker på axlarna.
Coronakrisen
Men det är en tuff bransch att jobba inom, inte minst i nuläget. Harun förklarar att de har ändrat lite på rutinerna i salongen, med anledningen av det nya coronaviruset. Om barberarna blir smittade riskerar de att sprida viruset vidare. De är noga med att rengöra utrustningen och använder handsprit. Men en av viktigaste förändringarna har varit att hålla en öppen dialog med alla kunder.
– Vi ser till att fråga alla hur de mår innan vi börjar klippa, om det är någon som inte mår bra kan vi inte riskera något. Det har fungerat väldigt bra då de flesta som kommer hit är stamkunder, vilket gör det lättare att se och prata om hur de mår.
Harun menar att det är viktigt att tänka på att alla har en familj som de bryr oss om. Själv har han en pappa jobbar som doktor i Turkiet. De pratar med varandra nästan varje dag. Harun är lite orolig för honom, men förklarar att det ändå är någon som måste göra det jobbet.
– Jag kan inte klaga, livet vi lever här i Sverige kan många bara drömma om i andra länder.
