– Här har vi henne, klamydiatjejen!
Barnmorskan kliver in med stolta steg och ropar högt över väntrummet. I sofforna intill receptionen sitter ett gäng ungdomar och väntar på sin tur, och nu verkar turen ha kommit till 18-åriga Nina. Hon pressar väntlappen mot handflatan. Alla tittar. Två andra tjejer försöker hålla sig för skratt. Kanske är det ett symtom på chock över vad som precis hände. Men Nina skrattar inte. Hon kämpar med att hålla tårarna tillbaka.
Detta scenario utspelade sig under hösten 2019 på en ungdomsmottagning i sydvästra Sverige. Nina berättar att hon sökte hjälp för testning av könssjukdomar. Processen som omgärdade testningen kantades av stor ångest och rädsla över att hon eventuellt skulle vara smittad. När hon fick beskedet via telefon att så var fallet började mardrömmen.
– Det var fruktansvärt. Jag är väldigt noga med min hälsa, på gränsen till hypokondrisk, säger Nina.
Ninas förhoppning när hon gick tillbaka till mottagningen var att snabbt få tillgång till antibiotika och att det hela skulle vara över. Istället föranledde barnmorskans agerande en ryktesspridning.
– Det är en liten stad där rykten snabbt sprids och det tog inte lång tid innan många visste att jag hade haft klamydia, säger hon.
Den unga kvinna som behöver hjälp med insättning av preventivmedel, testning av könssjukdomar eller underlivsbesvär har möjlighet att söka vård vid olika instanser inom kvinnohälsan. Gynekologmottagningar, kvinnokliniker och ungdomsmottagningar är tre exempel. Kravet på bra bemötande är strängt, men ibland hör man historier om märkliga incidenter. I slutna tjejgrupper på Facebook efterfrågas ‘’snälla’’ barnmorskor och gynekologer. På internetforumet Familjeliv finns en uppsjö av trådar där besök på ungdomsmottagningen diskuteras.
Förhör på ungdomsmottagningen
En annan som delar Ninas erfarenheter av dåligt bemötande är Hanna. 16 år gammal behövde hon få ett recept på p-piller utskrivet och gick till ungdomsmottagningen. Vid tillfället hade hon ingen fast partner. Hon berättar att hon upplevde besöket som ‘’ett förhör’’ och att barnmorskan hade en personlig åsikt om att Hanna hade sex med personer hon inte var tillsammans med. Barnmorskan tog för givet att Hanna inte använde kondom vid nya sexuella kontakter. Hanna påtalar att hon är en stark person som inte låter sig knäckas så lätt, men att hon lämnade mottagningen gråtandes den dagen.
– Jag gick dit för att få hjälp med min mensvärk, men fick istället frågor om huruvida jag ‘’gick runt’’ i ett kompisgäng med killar. Det var helt taget ur luften. Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle gå dit igen.
‘’En spruta i rumpan blir väl bra’’
Erika sökte hjälp med insättning av preventivmedel på en kvinnoklinik i Mellansverige. Hon har en sjukdomshistoria som gör hormonella preventivmedel olämpliga. Då kvinnokliniken endast kunde erbjuda p-piller fick Erika remiss till en gynekolog. Trots att hon upprepade gånger förklarade för gynekologen att hon inte kunde ha ett hormonellt preventivmedel, insisterade gynekologen på att det var det enda alternativet.
– Hon kunde nonchalant säga saker som att ‘’en spruta i rumpan blir väl bra’’ utan att förankra eller vara lyhörd inför vad jag berättade. Hon försökte även pressa mig till att genomföra en gynekologisk undersökning fast det inte var därför jag hade kommit dit, säger Erika.