Ja visst gör det ont

Krönika

”Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka?”. Karin Boyes ord från 1935 är tidlösa för att de talar om något som alla är rädda för. Förändring. Likt våren står vi nu inför en ny, okänd tid, men ändå tvekar vi. Som om framtiden vore något vi kunde kontrollera.

Det här är en krönika. Reflektioner och ställningstaganden är skribentens egna.

Karin Boye
Karin Boye

Karin Boyes liv har ofta beskrivits som en lidelsefull och oavbruten kamp. Hon försökte begå självmord sju gånger och levde som lesbisk i en tid där homosexualitet var ett brott i Sverige. Hon dog 40 år gammal. Dödsorsak? En överdos av sömnpiller.

Det är lätt att ta bra saker, som att vara frisk, för givet. Desto svårare är det att acceptera dåliga saker så som pandemier. Vi frågar oss vad vi har gjort för att förtjäna detta, som om livet vore rättvist.

Det nya coronaviruset drabbar alla. För vissa är det en fråga om liv och död. Vi som är unga och friska är skonade från det värsta. Visst är det tråkigt att känna sig isolerad och att inte kunna gå ut lika mycket. Livet har satts lite på paus. Men vi unga i Sverige tillhör den grupp som är mest skonade från pandemin. I världen.

Jag vet friska 20-åringar som nu drabbats av panik. De ser coronaviruset som en personlig tragedi. De är rädda för att själva bli sjuka, snarare än att smitta. Jag tror inte att coronaviruset i första hand skrämmer för att det är ett dödligt virus. Jag tror att rädslan ligger i att det sker en förändring som inte går att kontrollera.

Vi har aldrig haft det så bra som vi har det idag. Vi i västvärlden lever längre liv med bättre hälsa än människor gjort tidigare i historien. Någonsin. Jag tror att det har vaggat in oss i en falsk känsla av kontroll. Inget ont kan drabba oss, vi är osårbara. När katastrofen kommer är vi som lamm utkastade till vargarna.

Jag säger inte att vi ska vänja oss vid att människor dör. Men jag tror att vi glömmer bort att allt i världen inte går att kontrollera. Självklart önskar jag, precis som alla andra, att coronaviruset aldrig hade spridit sig. Men det är utom min och din kontroll. Såvida du inte är en forskare som i läsande stund håller på att skapa ett vaccin. Självklart bör vi som kan försöka minska smittspridningen genom att följa Folkhälsomyndighetens råd, men det kommer inte att rädda oss från verkligheten.

Karin Boye levde ett mer olyckligt liv än de flesta. Hon förstod att förändring gör ont.

Vi lever i en tid av ovisshet. Alla påverkas på något sätt av coronaviruset. Vi vet inte vad krisen kommer att leda till. Kanske en sämre värld. Kanske kommer även positiva saker ur förändringen. Vem vet? Allting går inte att kontrollera. Ja, visst gör det ont.

Ämnen i artikeln
Andra läser just nu
Mer från: Personligt
Mer från Läget