Hon har just avslutat ett kundmöte. Arbetet som hållbarhetskonsult drivs just nu, som för många andra, på distans och över digitala plattformar. På byrån är det fritt hur mycket man jobbar men den senaste tiden har det blivit mycket mer än heltid. Annie Månsson, 30, försöker att strukturera upp det. Åttio procent som konsult, tjugo procent åt plattformen Vegokäk.
Det är svårt att mäta hur stor andel av Sveriges befolkning som är vegetarianer. Förra årets Vegobarometer från Sifo visar att antalet inte ökar, men allt fler svenskar väljer att äta mer vegetariskt. Annie slutade äta kött som 10-åring och beskriver att det blev ensamt. Ingen i hennes omgivning var vegetarian. Under åren växte en frustration över att maten på restauranger och middagsbjudningar var så dålig. Hon ville skapa en egen plats där hon kunde dela med sig av god vegetarisk mat.
Från hälsohets till matglädje
Idag har Vegokäk över trettiotusen följare på Instagram. Enligt Annies egna statistik består dessa främst av unga kvinnor som är intresserade av djurrätt och klimat, men också av föräldrar på jakt efter nya recept. Man får scrolla fritt genom färgglada maträtter. Smörig tomatpasta, pumpapaj eller Annies nya favorit: skitsnabba chilinudlar.
När Annie blev vegetarian för tjugo år sedan var det förknippat med hälsa och begränsningar. Köttets klimatpåverkan var inte heller någon allmän debatt, utan där och då var det djurens rättigheter på agendan. Idag har mycket förändrats. Förutom hennes driv för hållbarhetsfrågor råder också ett annat klimat på sociala medier, präglat av matglädje och acceptans.
– På mina plattformar förekommer ingen hälsohets. Min bestämda uppfattning är att man inte ska prata om hälsa om man inte är utbildad, det är inte jag. Man kan se på mat som bränsle eller som njutning och jag tycker att det är så tråkigt att bara se det som bränsle.
En förtroendekris
Annie Månsson skapade Vegokäk med ambitionen att göra det till ett yrke. Att tjäna pengar via sina digitala plattformer kräver att man gör reklam och genom åren har Annie haft olika samarbeten med företag som hon säger att hon står för och tycker om. Men i september 2019 blev hennes Instagram reklamfri.
– Det är någon typ av förtroendekris som råder för influncers just nu. Följare tycker inte om när man gör reklam, jag ville lyssna till det samtidigt som jag kände att med reklam kom ett väldigt fokus på att professionalisera något jag gör för att det är kul. Det är en ständig hets kring hur mycket likes och hur många följare man har. Jag vill vara fri och egen, säga att vegokorven är god för att den verkligen är det och inte för att jag är sponsrad. Eftersom jag har en annan huvudsaklig syssla och kunde bli reklamfri, så blev jag det.
Vår tids största ödesfråga
Det är nödvändigt, men inte tillräckligt att leva som man lär. Så sammanfattar Annie valet att minska sitt klimatavtryck så gott det går. Enligt livsmedelsverket står köttproduktionen för nästan femton procent av världens totala utsläpp av växthusgaser och är det livsmedel som påverkar miljön mest. Samtidigt tycker hon att man borde fokusera mer på stora, systematiska frågor hellre än att läxa upp den enskilda individen. Vi kommer inte att rädda klimatet genom en skampåle.
– Jag försöker leva på ett sätt som är hållbart också om 50 år. Inte fan är jag perfekt för det. Det är svårt, för att inte säga i princip omöjligt att leva helt hållbart i vår samtid. Även om jag är perfekt, aldrig konsumerar något nytt och skulle bli vegan så kommer jag släppa ut fyra gånger mer än vad som är hållbart i längden, bara genom att jag finns i det svenska samhället.
Klimat kan beskrivas som vår tids största ödesfråga. I en Sifo-undersökning gjord på uppdrag av Världsnaturfonden år 2018 pekar hälften av av svenskarna ut klimatfrågan som den tredje viktigaste efter terror och krig. Samtidigt är var tredje ung kvinna är olycklig på grund av klimatet och psykiatrin står inför ett nytt fenomen att behandla och lindra, klimatångest.
Annie berättar att hon också känner sig rädd och orolig ibland. Men större delen av tiden gör hon inte det utan försöker att blicka framåt och tänka positivt.
– Det finns liksom inte två lägen: kört eller inte kört. Det är en gradskala och man kan alltid göra något för att inte förvärra situationen. Det är ett sorts mantra jag håller mig till.
