Vi träffar lägerchefen och församlingsassistenten Henrik Bjureström, 43 år på Bergavägen 13 innanför det kyrkliga centrumets stadiga gröna dörrar. Där sitter han tillsammans med en grupp människor, bland annat ungdomarna som ska konfirmera sig för att lyssna på söndagens gudstjänst.
Hur är det att konfirmera sig?
Publicerad
Läget var på besök i Österåkers kyrkliga centrum i Åkersberga, för att träffa några ungdomar som ska konfirmera sig. Själva konfirmationen pågår i ett halvår där konfirmationsgruppen ses varannan vecka.
Söndagens gudstjänst i Österåkers kyrkliga centrum.
Henrik berättar att de har två läger för konfirmationsgruppen och att de nyligen var iväg på ett påsklovsläger som var i Finnåkers kursgård i Örebro. Han har själv jobbat med detta sedan 2003 och tycker att det är meningsfullt yrke och att det skapar en positiv förändring. Utöver sin konfirmationsgrupp, har han också en ungdomsgrupp, en skapargrupp, en ledargrupp och en barngrupp. Han bidrar även till event, vårfest och de har också lovöppet.
- Konfirmationen går till så att man tar upp alla saker som tillhör kristendomen och också allt som rör konfirmanden, egna funderingar och tankar. Yoga är ett sätt, där vi fokuserar på människan, säger Henrik.
Gudstjänsten slutar vid tolvtiden då får vi möta ungdomarna Filip Dornbuschlind och Nora Lundberg, 15 år. Båda två är från Åkersberga och ska konfirmera sig 20 maj.
Varför vill ni konfirmera er?
- Konfirmationen började hos mina sysslingar, jag har hört att det var roligt och att man får lära sig nya saker, säger Nora.
- Jag ville göra det för att lära känna nya personer och för att man kan studera inom kyrkan, säger Filip.
Varför tror ni att man väljer att inte konfirmera sig?
- För att man tror att det inte finns någon gud, säger Filip.
- Det kanske tar för mycket tid tror man och tvekar men sedan får man upp tankarna för att det finns en gud, säger Nora.
Hur går en konfirmation till?
- Det är som en mässa eller gudstjänst, man bygger upp den själv. Till exempel får man välja psalmer, berättar Nora.
Nora och Filip menar att ”bekännelse” skulle beskriva det bra. Sedan att det blir som en kyrklig bekräftelse och att det hela samtidigt slutar i ett familjefirande.
Lite mer ingående så ingår alltid några moment i konfirmationsgudstjänsten.
I framtiden, vill ni till exempel vara lägerledare?
- Det skulle nog vara kul, säger Filip.
- Jag vill stanna så här, vara som det är nu, jag vill inte det. Skulle vara roligt att gå på gudstjänst någon gång bara, säger Nora.
Vad är det som mest får er att vilja konfirmera er?
- Rolig grej att komma ihåg när man blir äldre och att man får vänner för livet, säger Nora och Filip.
Nora Lundberg och Filip Dornbuschlind.
Har ni föräldrar/syskon som har konfirmerat sig?
- Alla på min mammas sida har döpt sig och konfirmerat sig men det är inget tryck från mina föräldrar. Jag vill heller inte känna mig annorlunda och det är mycket av tradition, säger Nora.
- För mig är det så att alla i familjen har konfirmerat sig. Mina föräldrar och min storasyster ville att jag skulle pröva, för att se om jag gillade det. För mig är det också av tradition, säger Filip.
Hur mycket får religionen ta plats i vardagen?
- Det är bara här genom konfirmationen jag får med det i min vardag, säger Nora.
- Det enda vi gör, är lite av en bordsbön men ändå inte, vi säger måltid på tyska när jag är hemma, säger Filip.
För övrigt handlar konfirmations träffarna mycket om att vara tillsammans och man får helt enkelt vara med att fira gudstjänst och andakt, veta mer om vad Bibeln och Psalmboken innehåller och hur det hänger ihop med vårt liv här idag.
Utanför Österåkers kyrkliga centrum.
1 min
