Historien om ännu en bortglömd kvinna

Det finns en bortglömd del av historien - och det är kvinnornas.
Det finns en bortglömd del av historien - och det är kvinnornas.
Krönika

Man kan beskriva historien som en resa genom dåtid för att begripa nutid och förutspå framtid. Genom historien kan man sätta händelser i ett sammanhang och förstå andra människor. Men det finns en bortglömd del av historien - och den är kvinnornas.

Det här är en krönika. Reflektioner och ställningstaganden är skribentens egna.

Klockan närmar sig lunchtid och det luktar husmanskost i korridoren. I klassrummet avslutas en lektion om andra världskriget. Det är jag som sitter vid en av skolbänkarna och jag lyssnar intensivt. Historia är mitt favoritämne.

Jag reflekterar inte över att vi bara fått lära oss om Gustav Vasa, Christofer Columbus eller Gustav II Adolf. Eller om alla amerikanska presidenter och nu om Raoul Wallenberg, mannen som räddade tiotusentals judar undan förintelsen.

Men några år senare granskar Dagens Nyheter de fyra vanligaste läroböckerna i historia. Av alla namngivna personer utgör kvinnor endast 13 procent. Detta trots att de var skrivna för en ny läroplan som ställde högre krav på jämställdhet.

Så häromdagen bläddrar jag genom utbudet på Netflix och fastnar för en ny satsning. Miniserien ”Self Made” är inspirerad av historien om Madam J.C. Walker. En afroamerikansk kvinna som under 1800-talet grundade ett skönhetsimperium och blev den första kvinnliga miljonären som tjänat sina egna pengar.

Jag hade aldrig hört talas om henne.

Senare spelar jag frågesport med min familj och en fråga handlar om vem den första kvinnan att tilldelas Nobelpriset var. Men det är så lustigt, för ingen kan svara. Jag blir frustrerad över okunskapen, över att ingen annan i rummet än jag har hört talas om Marie Curie som forskade inom radioaktiv strålning, som upptäckte två nya grundämnen och som vann priset inte en utan två gånger.

Men det förstås, kanske hade jag inte heller kunnat svara om jag inte precis läst den där nyutkomna boken som sammanställer historiens kvinnor, däribland Marie Curie, och deras betydelse. Hundra kvinnor som ingen har hört talas om.

Och sen scrollar jag igenom twitterflödet och hittar en länk till litteraturbanken, ett digitalt arkiv över Sveriges litterära kulturarv. Där lanserades i dagarna en ny utställning på deras digitala diktmuseum. Den handlar om Anna Greta Wide.

Poeten som skrev sju kritikerrosade diktsamlingar, som jämfördes med Hjalmar Gullberg och Bertil Malmberg och som jag aldrig hört talas om.

När Anna Greta Wide dör i cancer endast 45 år gammal försvinner också hennes dikter. Littaraturbankens utställning är möjlig tack vare Wides släkt som skänkte en resväska med material till Göteborgs universitetsbibliotek.

Läroböckerna skildrar till 87 procent män som på något sätt påverkat historiens gång. Men deras inflytande är inte unikt. Det finns kvinnor vars prestationer länge var förbisedda och vars namn länge var bortglömda. Och de är långt fler än blygsamma 13 procent.

Utställningen om Anna Greta Wide och serien som porträtterar Madam J.C. Walker är exempel på hur något håller på att förändras. Trots att vi har en lång väg kvar att gå, så glädjer det mig att vi i allt större utsträckning börjar belysa kvinnor som läroböckerna försummat. Det vittnar i sin tur om en framtid där eleven som älskar historia inte bara får chansen att lära sig namnen på kvinnliga aktörer utan också förstår att de har funnits och i allra högsta grad varit viktiga.

Framförallt vittnar det om att historien inte är färdigskriven.

Ämnen i artikeln
Andra läser just nu
Mer från: Personligt
Mer från Läget