År 2015 togs ordet “hen” med i Svenska Akademiens ordlista, och används ofta i olika sammanhang. Vilken laddning ordet har beror på hur det används, en del använder till exempel “hen” för att smidigt hänvisa till okända människor, istället för att säga “han eller hon”. Men många menar att ordet även behövs för att täcka in alla de som varken känner sig som tjej eller kille. Frågan om kön är stor, och alla är inte överens. Vissa tycker att det är något vi människor skapar själva, och andra precis tvärtom:
– Jag tycker att man ska respektera hur folk vill bli kallade och så, men jag tycker att könet är biologiskt. Jag tror inte att man kan vara både icke-man och icke-kvinna, säger Selma Widefeldt.
Att människor känner att de blivit födda i fel kropp tror hon också beror på biologi. Men även om hon inte tycker att “hen” behövs för att beskriva ett annat kön än kille eller tjej, säger hon igen att det viktigaste är att respektera varandra:
– Jag har inte behövt använda det, men om jag fick några kompisar som ville kallas “hen” skulle jag göra det, säger hon.
Malte Nyholm tycker att ordet är viktigt, just för att täcka in de som inte vill bli kallade för varken han eller hon:
– Om man inte riktigt känner sig som något av könen så kan man vara en hen, det tycker jag är bra. Alla har samma rätt att bli kallade för det de känner sig som, säger han.
– De som inte gillar det tror jag är konservativa, de vill att det ska vara som det alltid har varit; man är född antingen som det ena eller som det andra, att det inte finns någonting mittemellan.
Redan 1966 föreslog Rolf Dunås ordet “hen” i “Upsala Nya Tidning”, även om det inte slog igenom förrän på 2010-talet. 2012 gjorde till exempel Nöjesguiden ett helt nummer där alla han och hon bytts ut mot "hen". Språkexperter har påpekat att det är väldigt ovanligt att just nya pronomen, ordklassen som “hen” tillhör, uppfinns, men säger att ordet nu använts så mycket att det inte längre bara är en fluga.
När det gäller “en” är det ett gammalt ord, som fortfarande används naturligt i en del dialekter. Men den moderna användningen som en neutral ersättning till "man" är nytt, och både Selma och Malte är tveksamma:
– Jag tror att det skulle bli svårt att få alla att byta. Det blir en stor omställning eftersom man är ett sånt vanligt ord, säger Malte.
Han tror att de som vill säga “en” tycker att män har för mycket rättigheter och privilegier, och vill att det ska vara mer jämställt:
– De vill att man ska förändra gamla traditioner, för det där med man kan ju höra ihop med mannens överlägsenhet, säger han.
Selma har inte tänkt på “man” eller “en” så mycket, och säger att “man” är det som kommer naturligt för henne i språket:
– Jag tycker inte att det har något med jämställdhet att göra. Jag tror inte att världen skulle bli ett bättre ställe om man sa en istället för man, jag tror bara att folk tänker på det för mycket. Det är ändå inte det manliga könet man menar.
Hon har själv ingen stark åsikt för eller emot och tycker att det går att vända på argumentet för de som absolut inte vill använda “en” eftersom det bara är ett litet ord:
– Det är ju sant, men om det bara är ett ord så kan man ju lika gärna ändra det istället för att inte ändra det.
