Han reste till Liechtenstein för att bli katolik

Robin Nilselids resa mot katolicismen började för sex år sedan. Då var han en ung tonåring från en helt icke-religiös svensk familj. Det som öppnade dörren mot tron för honom var självhjälpsvideos från den kanadensiske psykologen och författaren Jordan B. Peterson. Peterson var själv inte religiös, men Bibeln var trots det ett återkommande inslag.

- Det var första gången jag började ta steget mot att tro, säger Robin.

För Robin finns det många skäl att tro på Gud. Ett av argumenten är att allt måste ha börjat någonstans:

- Om man går tillbaka i tiden och frågar sig själv, vad kom först? Vad var det första som hände? Har tiden funnits i all evighet, har världen alltid funnits i all evighet? Varför började världen? Det enda svaret jag kommer på är att det måste funnits en orsak till att det startade. Och den orsaken är Gud.

Ett annat viktigt argument för Robin är att det finns händelser som inte går att förklara utan Gud.

- Miraklet i Fatima till exempel, där tusentals människor såg samma sak. Man kan inte säga att det inte hänt, och man kan inte förklara det utan Gud.

Att välja katolicismen

Efter att intresset för den kristna tron väckts återstod det för Robin att ta reda på vilken av kristendomens många grenar som var rätt. Han läste på, och hade även kontakt med olika kristna på sociala medier. Tidigt fattade han tycke för den katolska läran.

- Jag fastnade för det katolska just för att det finns en kontinuitet, man kan spåra allt tillbaka till Kristus, berättar Robin.

Ett annat skäl var att han upplevde att katolicismen var bra på att få dem som följde den att göra rätt, och leva med Jesus i centrum.

- Jag upplevde att det är den katolska läran som får folk att göra mest för Kristus. Att man inte bara tror på Jesus och Bibeln för att ha ett bra världsligt liv och materiell tillfredsställelse, utan att man gör det för att man vill leva för Kristus.

Steget in i kyrkan

Men trots att han läste på och kände att han trodde på det kristna budskapet hade Robin svårt att ta det stora steget och påbörja processen med att konvertera till katolicismen.

- Jag var lite nervös, liksom ”oj, ska jag bli katolik och vara katolik resten av mitt liv, det är en stor grej”.

Till slut, för två år sedan, tog han steget och besökte en mässa i Kristus Konungens Katolska Kyrka i Göteborg, en mässa som han fortfarande minns än idag. Mässan bekräftade det han hade vetat redan innan han klev in i kyrkan: det var där han hörde hemma.

- Jag fastnade direkt. En månad senare var jag på konvertitkursen, säger Robin.

Mötet med den gamla formens mässa

I Katolska kyrkan finns det två olika mässformer. Den nyare, också kallad den ordinarie formens mässa eller Novus Ordo, som infördes i slutet av 1960-talet efter Andra Vatikankonciliet är den vanligaste formen. Den firas på det lokala språket och har ett fokus på församlingens deltagande i mässan. Den äldre mässformen, också kallad den extraordinarie mässformen, har stort fokus på det som händer kring altaret och firas alltid på latin. Robin Nilselids första mässa var Novus Ordo, men bara någon månad efteråt upptäckte han den äldre mässformen.

- Jag hade ett jobb och började tidigt på morgonen. Vid den tiden så fanns det morgonmässa klockan 7 enligt gamla riten ett par gånger i veckan. Jag hann precis med att besöka den innan jobbet, så det passade bra. Det var precis att jag hann. De morgonmässorna fick mig att bli förälskad i den gamla formens mässa.

Robin anger två skäl till varför han uppskattar den gamla formens mässa i så hög grad:

- Den är inte riktad mot mig utan mot Kristus. Det ska inte handla om mig. Sedan uppskattar jag tystnaden också. Det finns naturlig tystnad inbyggd i riten. Novus Ordo kan också ha tystnad, men där varierar det och är mer upp till prästen. I den gamla mässan finns det en tystnad inbyggd, den kan inte väljas bort.

Konfirmationen i Liechtenstein

Efter ett och ett halvt års konvertitundervisning började Robins upptagning i kyrkan att närma sig. Planen var att bli konfirmerad i Kristus Konungens församling i Göteborg, tillsammans med alla andra i konvertitkursen, i en mässa enligt den nyare formen. Men sedan uppenbarade sig helt plötsligt en annan möjlighet.

- Jag hade en resa till Tyskland inplanerad, jag skulle besöka en vän vid ett katolskt seminarium (en skola som utbildar blivande katolska präster) där. Innan jag åkte på resan fick jag veta att ärkebiskop Wolfgang Haas från Liechtenstein skulle vara vid seminariet när jag var där. Han gillar den äldre formens mässa. Resan var bara ett par veckor före upptagningen i Göteborg, så jag och en av mina vänner som också skulle konfirmeras kontaktade ärkebiskopen och frågade om han kunde konfirmera oss.

Ärkebiskopens svar var att han inte kunde konfirmera Robin, inte i Tyskland. Om de däremot åkte till Lichtenstein, en timme därifrån, så kunde det ordnas. Robin gjorde omedelbart en ändring i reseplaneringen, och vips så blev han, en ung svensk man utan tidigare koppling till katolicismen, konfirmerad av en ärkebiskop i Lichtenstein.

- Konfirmationen var helt underbar, tror inte den kunde vara bättre. Det var i ärkebiskopens privatkapell. Han bor granne med ett kloster. Jag tror det var 23 nunnor som satt och bad för oss när vi blev upptagna.

Livet som katolik

Idag är Robin Nilselid alltså konfirmerad katolik. Han engagerar sig i kyrkans ungdomsverksamhet, och kallar gemenskapen där för något av det bästa han varit med om. Hans föräldrar, som ursprungligen var något skeptiska till Robins kyrkliga engagemang, har nu accepterat det hela fullt ut.

- Så länge jag är glad är de glada. De har varit med i mässan någon gång också, säger Robin.