Tekniken bygger på att inget ska slösas. Om en tygbit är tillräckligt stor för att slå in en böna i så kan den sys fast på ett plagg, med de karaktäristiska sömmarna som syns extra tydligt på plaggens insida. Tekniken användes för att få tyg och plagg att räcka länge, och för att göra dem varma. Resultatet är något som liknar lapptäcken eller tyg-collage, ofta i en mängd blåa nyanser.
En mängd olika plagg ingår i utställningen – byxor, kimonos, vantar. Sverige är inte heller ensamma om att ha kalla vintrar, och del av utställningen är en 14 kg tung sovrock, Donja, på japanska. Ett plagg man hade på sig, men som samtidigt kunde tjäna som både täcke och madrass.
- Boro-föremålen berättar om konsten att överleva men också om människors kreativitet och ständiga behov av att skapa skönhet, säger Ann Follin, överintendent på Världskulturmuseerna i ett pressmeddelande.
