Tekniken bygger på att inget ska slösas. Om en tygbit är tillräckligt stor för att slå in en böna i så kan den sys fast på ett plagg, med de karaktäristiska sömmarna som syns extra tydligt på plaggens insida. Tekniken användes för att få tyg och plagg att räcka länge, och för att göra dem varma. Resultatet är något som liknar lapptäcken eller tyg-collage, ofta i en mängd blåa nyanser.

En mängd olika plagg ingår i utställningen – byxor, kimonos, vantar. Sverige är inte heller ensamma om att ha kalla vintrar, och del av utställningen är en 14 kg tung sovrock, Donja, på japanska. Ett plagg man hade på sig, men som samtidigt kunde tjäna som både täcke och madrass.

- Boro-föremålen berättar om konsten att överleva men också om människors kreativitet och ständiga behov av att skapa skönhet, säger Ann Follin, överintendent på Världskulturmuseerna i ett pressmeddelande.

Utställningen består av plagg på lån från Amuse museum i Tokyo, och togs hit till Sverige på intiativ av Petra Holmberg, Japanintendent på Världskulturmuseerna. Utställningen är ute och reser medan Amuse muséum fixar nya lokaler, och varje ny plats uppmuntras att göra en unik tolkning av samlingen.

Petra Holmberg besökte New York när samlingen ställdes ut där innan corona, och där hade den underrubriken Sustainable aesthetics medan Östasiatiska museet valde underrubriken Nödens konst. Det ingår även bland annat plagg från Sverige och ljudkonst.

– Det är samma föremål på alla platser, men kontexten blir annorlunda, säger Petra Holmberg.

Utställningen är gratis för ungdomar upp till 19 år, men man måste ändå boka en biljett i förväg, för att garantera att antalet besökare inte överstiger maxgränsen.