– Det hände förra hösten. Jag hade skrivit på min instastory att min familj varit homofobisk. Sen var det jättemånga unga personer som skrev till mig och ville ha hjälp med liknande problem. Jag kände typ ”who the fuck am I?” Jag har mitt egna shit, jag kan inte hjälpa andra.
Men att inte göra något var inte ett alternativ. Naz bestämde sig för att öppna en fritidsgård och på så sätt ge hbtq-ungdomar en trygg plats. Projektplanen skrevs och en kväll skapades loggan av en slump.
Queer the space blev namnet på den nya fritidsgården. Sedan var det bara att börja söka stipendium.
Nu har fritidsgården i Fryshuset söder om Stockholm varit igång sedan januari i år. För en månad sedan fick de ett stipendium - 40 000 kronor för att utveckla Queer the space och nå ut till fler.
– Vi som är där nu har blivit som en liten familj. Vi är kanske sju personer per gång, men det kommer typ en ny varje vecka. Då blir det liksom en till person i familjen. Det är nice, vi lär verkligen känna varandra.
Långt ifrån alla städer i Sverige har fritidsgårdar som Queer the space. Var fjärde hbtq-ungdom i landet undviker öppen fritidsverksamhet i rädsla att bli dåligt bemött, visar statistik från 2019 som myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor tagit fram.
Naz Lions tror att unga i allmänhet är rädda att söka sig till öppen fritidsverksamhet. Men att det är lättare att våga gå dit om man är cisperson. Det betyder att man identifierar sig med det kön man tilldelats vid födseln.
För att få alla att våga utnyttja den öppna fritidsverksamheten tror Naz att man måste visa tydligt att man är där och arbeta mer med representation.
– Vi har gått runt i skolklasser och sagt att vi finns. Folk vet sällan om ställen att gå till och då är det viktigt att sprida det.
Naz berättar att många som kommer till träffarna varit mycket på Egalia tidigare, som är den största fritidsgården i Stockholm för hbtq-ungdomar. Men en del tycker att det varit för mycket folk där och inte känt sig hemma.
– Hos oss behöver våra kids inte definiera sig. De får vara som de vill och vi brukar inte ta upp queerheten på något speciellt sätt. Som queerperson känner man ofta att man behöver säga något, stå upp för sig själv och bevisa sig. Här behöver man inte det - man ska bara kunna vara.
