Jag befinner mig på foten av Hammarbybacken och möter upp Joakim Rehnberg som arbetar på reningsverket Sicklaanläggningen. Han visar mig runt på området. Stora lastbilar kommer och går, damm flyger och buller gör det aningen svårt att höra vad han säger. Vi går fram till två stora skyltar som berättar om projektet Stockholms framtida avloppsrening.
År 2026 väntas hela projektet vara genomfört. Henriksdals reningsverk ska bli ett av världens mest moderna reningsverk, en 1,3 mil lång avloppstunnel ska installeras och Sicklaanläggningen ska byggas ut. Under tiden kommer därför vissa nedfarter i Hammarbybacken att vara nedstängda.
– De gröna tunnlarna på bilden är det som ska byggas ut. Vi kommer spränga i berget i tre år och sedan installera tunnlarna vilket kommer ta ytterligare tre år, säger han.
Vissa har säkert hört ryktet att Hammarbybacken skulle bestå av sopor, men det stämmer inte menar han.
– Hammarbybacken består framförallt av bergsmassa, men det är utfyllt med så kallat fyllningsmaterial, därav en liten andel sopor.
Jobbet som byggledare
Joakim Rehnberg är 53 år och bor i Södertälje med sin fru och sina tre barn. Han jobbar som byggledare vilket innebär att han ansvarar för genomförandet av ett byggprojekt, han ser till att byggfirmor följer sina kontrakt och de regler som finns.
– Tänk dig att en målare ska måla ditt rum och sen blir bara halva rummet målat. Mitt jobb är att se till att hela rummet blir färdigmålat och klart, säger han.
Bakgrund
Innan han blev byggledare jobbade han som gruvarbetare. Han är ursprungligen från Åmmeberg, ett mindre samhälle som ligger ungefär sex mil söder om Örebro. Efter grundskolan började han på gymnasiet Gruvskolan. Det var tack vare Gruvskolan ha fick sitt första jobb i Zinkgruvan när han bara var 16 år gammal.
– På gruvskolan varvade man teori och jobb. Man hade teori ena veckan och jobbade den andra.
Det som lockade honom till Gruvskolan var hans intresse för gruvarbete, att få köra stora maskiner och möjligheten till att kunna tjäna pengar under studietiden. I Zinkgruvan bryter man zink, bly, silver och koppar. Både hans farfar och pappa har jobbat i gruvan och hans två storebröder jobbar där än idag.
–Vi är tre generationer som har jobbat i Zinkgruvan, säger han.
Flytten till Stockholm
Joakim Rehnberg jobbade i Zinkgruvan i nästan tjugofem år, men för tio år sedan flyttade han till Stockholm.
– I Stockholm fick jag högre lön, jag tjänade 10 000 kr mer för samma jobb. År 2010 var det också brist på arbetskraft här.
Sedan flytten har han varit involverad i olika byggprojekt. Han har bland annat varit med och byggt ut en kabeltunnel i Hjorthagen, Norra länken, Citybanan och varit byggledare för Förbifart Stockholm.
Han menar att åren i Stockholm har lärt honom mycket. Utöver projekten han jobbat i och ansvarat för har han dessutom jobbat som facklig representant för gruvarbetare.
– För mig handlade jobbet som facklig representant om att försöka hjälpa de svaga och ge en röst åt dem.
När han ser tillbaka på sitt yrkesliv säger han att han är väldigt nöjd med sitt yrkesval.
– Jag har ingen akademisk bakgrund utan jag har jobbat mig till dit jag är nu. Det är det kontaktnät jag har skaffat som gör att jag sitter här idag. Mitt jobb ger mig frihet under ansvar och mycket handlar om problemlösning, och det jag gör är också spännande.
Han ser sig omkring och tittar på människorna som går förbi.
– Bara att få spränga här, mitt i Stockholm, det är en spännande utmaning, säger han.
