Förlåt mig, jag är en morgonmänniska

Flera medier har rapporterat om gymnasieskolor där övergången till distansutbildning lett till högre elevnärvaro. Kanske vill man ta varje chans att vara med om denna unika tidsperiod. Kanske beror det på att det ändå inte finns någonting annat att göra. Eller kanske, som jag gärna vill tro, har det med sömnen att göra.

Jag är inte bara en morgonmänniska, jag är en morgonmänniska som läst en 418 sidor tjock bok om sömnforskning. Jag är så stolt över att somna innan elva att somliga kräks lite i munnen. Men lugn, jag är inte här för att försöka övertyga dig att bli som jag. Jag är på din sida, okej?

Under tonåren förskjuts vår dygnsrytm. Det beror inte på trots eller ovilja att gå och lägga sig, utan på att melatoninutsöndringen i våra hjärnor förskjuts. Melatonin är det sömnhormon som utsöndras på kvällen för att vi ska bli trötta. När vi är barn kickar det in relativt tidigt, som åttaåring känns det oftast svårt att hålla sig vaken efter nio. När vi blir vuxna blir det naturligt att somna omkring elva. Som tonåring däremot blir det snarare svårt att gå och lägga sig före midnatt och det är helt naturligt.

Att en förälder förväntar sig att hens tonårsbarn ska sova vid tio på kvällen är ungefär samma sak som om föräldern själv skulle gå och lägga sig vid sju eller åtta. Att vi sedan dessutom har ett samhälle som kräver att gymnasieelever ska gå upp innan solen gör det, bara för att hinna till skolan, bäddar för katastrof.

Låter det dramatiskt? Bra, för det är det också. Kronisk sömnbrist, det vill säga att kroppen natt efter natt berövas på den sömn den behöver, kan leda till psykisk ohälsa, usel förmåga att ta in och minnas ny information och allvarligt försämrad prestationsförmåga.

Forskning visar att senarelagda skoldagar bland annat ökar närvaron och minskar psykologiska problem, kanske är det som händer i svenska gymnasieskolor nu ett exempel. Det är ännu för tidigt att säga vad effekterna blir, men visst finns det mer utrymme för sömn nu när klassrum är synonymt sovrum. En extra timme eller två kan göra stor skillnad.

Det är orättvist att fråntas den sömn man behöver och hur mycket jag än älskar att vakna tidigt och dricka mitt kaffe i soluppgången (obs det har såklart aldrig hänt) så skäms jag över att samhället är konstruerat efter min nedärvda dygnsrytm. Därför vill jag be om ursäkt å alla morgonmänniskors vägnar och jag önskar dig åtta timmars ostörd nattlig vila för all framtid.