Fick besvär av sin ADHD-medicin

När Leo var tretton fick han diagnosen ADHD. Tre år och två panikattacker senare avbröt han självmant den behandling som han ordinerats.

När Leo självmant avbröt sin ADHD-medicinering tog livet en vändning mot det bättre.
När Leo självmant avbröt sin ADHD-medicinering tog livet en vändning mot det bättre.

På en livlig gata nära Möllevångstorget i Malmö strosar söndagsflanörerna på den solbelysta sidan. I hörnet av en växelbank och en andrahandsaffär står en man i svart dunjacka och väntar. Han kliver över gatan mot skuggsidan och öppnar porten med en nyckelbricka.

– Jag var tolv eller tretton när jag fick min diagnos, säger Leo, 26. Då sa de att jag hade ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Men när jag tittat på min journal i efterhand står det bara hyperaktivitet, alltså HD. Inget attention deficit, vilket känns rimligt. Jag har aldrig haft något problem med uppmärksamheten.

ADHD kallas inom den svenska psykiatrin för en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, vilket innebär att symtomen medför problem att fungera i samhället. Enligt den diagnostikmall de flesta psykiatrer i världen utgår ifrån utgörs symtomen av uppmärksamhetsproblematik och/eller hyperaktivitet.

Peter Salmi, utredare inom psykiatri på Socialstyrelsen, säger att det allra vanligaste är en kombination av de två. Varianten med uppmärksamhetsproblematik utan hyperaktivitet förekommer också och då kallas det ADD.

– I det här fallet kan det ha att göra med hur den som diagnostiserar har arbetat. Samtidigt gav man större utrymme för de hyperaktiva aspekterna av diagnosen förr, säger Peter Salmi.

Peter Salmi, utredare inom psykiatri vid Socialstyrelsen.
Peter Salmi, utredare inom psykiatri vid Socialstyrelsen.

Efter en knappt två år lång utredningsprocess hos BUP får Leo sin diagnos. En ADHD-utredning består i återkommande samtal med psykologer samt tester av olika kognitiva och motoriska funktioner. Utredningen avslutas med att vården erbjuder patienten en lämplig behandling.

Inom psykiatrin finns olika typer av behandlingar för ADHD, som medicin och samtalsterapi. Läkemedel som metylfenidat (Concerta) och amfetamin (Elvanse) har i flera studier visat sig effektiva och är därför även de vanligaste behandlingsmetoderna.

Leo får sin diagnos i högstadiet och han ordineras dagliga doser av läkemedlet Concerta. Själv vet han inte mycket om läkemedlet, annat än vilka bekymmer det ska hjälpa honom med.

– De gav mig piller med instruktioner och det var allt. Jag litade väl på att psykiatrin visste bäst och tänkte inte mer på det, säger han.

Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm.
Barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm.

Samtidigt upplever Leo att han tappar sin roll bland klasskompisarna och börjar känna sig osäker och paranoid. Han hamnar mer och mer utanför det sociala och sluter sig till en dämpad och tillbakadragen roll.

– Högstadiet var en jobbig tid emotionellt. Tidigare hade jag varit en av de spralliga och skämtsamma i klassen. Plötsligt var jag timid och liksom neurotisk. Jag jagades av tankar på att folk snackade skit om mig.

Väl i gymnasiet börjar Leo få nog. Han är sexton år och den oro som plågat honom sedan början på högstadiet har eskalerat.

– Det var längre perioder då jag kände mig ångestriden. Det var som att jag bar på en ständigt lurande panikkänsla. Jag minns speciellt två tillfällen då den känslan bröt ut i kraftfulla panikattacker. Efter det kände jag att nu räcker det. Då började jag läsa på och insåg att det kunde ha med medicinen att göra.

När Leo inser att medicinen kan vara orsaken till hans besvär slutar han tvärt.

– Då upplevde jag plötsligt en explosion av energi. Efter att ha känt mig dämpad i flera år hamnade jag i en nästan manisk period. Det var extremt påtagligt. Sakta försvann oron och nedstämdheten och jag blev nyfiken och utåtriktad igen.

Socialstyrelsens kontor i Stockholm.
Socialstyrelsens kontor i Stockholm.

Huruvida Leos besvär var en direkt konsekvens av medicineringen eller inte är svårt att säga. Faktum är att centralstimulerande preparat minskar ADHD-symtom hos 80 procent av de behandlade.

Att ADHD-läkemedel har biverkningar är inte konstigt, menar Peter Salmi. Alla läkemedel med en verkan har också en biverkning, säger han.

– Det är viktigt att patienten för samtal med läkaren som behandlar, så man kan ha koll på eventuella besvär, säger Peter Salmi. Förr ställde man exempelvis av medicineringen hos vissa under sommaren för att se hur man klarar sig utan.

I dag ställs fler ADHD-diagnoser än någonsin. I åldrarna 0–19 medicineras drygt 64 500 med amfetamin eller metylfenidat, en ökning med 500 procent sedan 2006. Samtidigt ökar antalet ansökningar om avdiagnostisering, där den som fått ADHD-diagnos kan utreda möjligheten att få den avskriven.

– Det går dels att förklara av att vissa yrken inte tar in folk med ADHD, och då vill man ompröva sin diagnos, förklarar Peter Salmi. Sedan ökar givetvis antalet avskrivningar i takt med att antalet diagnostiserade stiger.

När Leo ser tillbaka på tiden då han medicinerade tänker han på för vems skull han egentligen gick igenom de där jobbiga åren. Han presterade varken bättre eller sämre i skolan.

– Det hämmade mig, säger Leo. Jag blev bara mer tillbakadragen, neurotisk och inte lika självsäker. Det gjorde det kanske lättare för omgivningen att hantera mig, men det gjorde det verkligen inte lättare för mig att hantera omgivningen.

Ämnen i artikeln
Andra läser just nu
Mer från: Personligt
Mer från Läget