”Fashionbook är ett facit på att jag duger - och att jag är jävligt bra på det jag gör”

Den stora himlen utanför villan i Metung börjar sakta förvandlas från färgstark pastell till mörk indigo. Branten ner till havet börjar tappa sina konturer och ljudet av vågor som slår mot de vassa klipporna varvas med brusiga signaler som vittnar om den dåliga uppkopplingen. Domino roterar telefonen så att motivet ändrar skepnad. Hennes slarviga tofs och solkyssta ansikte fyller nu den lilla fyrkantiga skärmen.

– Sorry för den dåliga uppkopplingen. Min pojkväns föräldrar bor i ett hus som ligger lite utanför stan och här är det inte världens bästa internet. Jag provar att sitta ute på terrassen, det brukar vara bättre uppkoppling här. Annars får jag ta cykeln in till stan!

Domino befinner sig hemma hos sin australiensiske pojkvän Matt och hans familj i en idyllisk liten kuststad några timmar utanför Melbourne, Australien. Här har hon tagit en kort paus från sitt annars hektiska ”on the road”- liv (som innebär ungefär tjugo destinationer om året och otaliga möten med samarbetspartners i världens alla hörn) och äntligen fått skapa lite rutiner. De senaste veckorna har hon spenderat sina dagar i det lokala biblioteket inne i stan, platsen med vintage-fåtöljer, hårda bokryggar och en distinkt doft av sprucket läder. Här hinner hon jobba undan alla de hundratals mejl som väntar i korgen.

– Jag tror att många har fördomar och tror att det jag gör är enkelt. Att jag får resa jorden runt bara genom att spara hem en bild från internet och trycka på ”publicera”-knappen. Men så är det ju verkligen inte. Bakom varje bild ligger samarbeten, möten, telefonsamtal och flygresor. Fashionbook är mitt jobb, Instagram mitt yrke. Jag jobbar lika hårt som alla andra och kan faktiskt bli ganska avundsjuk på mina vänner som har ett 9 - 17 jobb. Jag måste ju vara tillgänglig dygnet runt - året om.

Det var när Dominos dröm om att bli basketproffs gick i kras, efter fyra misslyckade fotoperationer och många vändor fram och tillbaka till vårdcentralen, som hon startade kontot. Snabbt blev hon störst i Sverige och överöstes med lovord från sina followers. Idag har förstaplatsen erövrats av Zlatan, följt av Pewdiepie och Zara Larsson. Men hon är fortfarande vad medieexperter kallar för en ”bubblare” - precis utanför topplistan men med en konstant tillväxt.

– Basketen var till en början allt jag hade. Jag var inte särskilt ambitiös i skolan, men det sket jag i. Jag satsade bara på basketen och skulle bli proffs. Men skadan fick mig att inse att jag nog inte skulle kunna spela igen, vilket gav mig smått panik. Jag tänkte ”vad ska jag göra nu”. Som tur var kom Instagram i samma veva så det blev dit jag flydde. En ganska bra flykt med facit i hand!

Att posta bilder som hon tyckte om och samtidigt bygga upp en profil var ett sätt för henne att pussla ihop alla ursprungliga drömmar som låg utspridda som små skärvor på trägolvet framför henne. Hon berättar att Instagram fungerade som en tillflyktsort, en värld som höll henne sysselsatt där hon låg hemma i flickrummet i Bromma under bomullstäcket och med den skadade foten balanserandes på en trave kulörta kuddar.

Men Dominos intresse för fotografier sträcker sig längre än till operationer och tristess.

– Min mamma är fotograf så jag växte upp med bilder och en kamera. Mamma älskar sitt yrke, och den känslan har nog smittat av sig på mig. Det har hjälpt mig att utveckla ett bra bildsinne som gör att jag ser vad som passar ihop och vad folk gillar. Det är nog mycket det som ligger bakom min framgång.

Ljudet av en dörr som öppnas fyller den korta andningspausen. Domino spricker upp i ett leende och sorlet inifrån tar över. Matts familj har precis haft en barbeque och gästerna, familjens grannar med den stora hunden, är nu på väg ut. Skratt och skor som slår mot stenplattorna begraver syrsornas sång och Domino vrider skärmen så jag hinner se hur fem gestalter, en på fyra ben, försöker ta sig fram i trädgården som nu är täckt i mörker. Någon säger något på engelska och Domino vinkar glatt innan hon fortsätter…

– Jag kommer ihåg när Rihanna och Tyra Banks började följa mig. Det var ganska tidigt när jag hade relativt få följare, men då började tusentals nya strömma in! Det var helt surrealistiskt. Sen fick jag ju träffa Leonardo Di Caprio tack vare ett Instagram-event, men han är knappt värd att nämna. Ofräsch typ. Den största händelsen var nog när jag postade en bild på Caitlyn Jenner och fick hotmeddelanden och tusentals avföljningar. Folk tyckte att jag stod bakom osunda ideal och att jag hade konstiga åsikter. Det krävde att jag skulle ta bort bilden, men jag beslutade mig för att ha kvar den.

På frågan om vad som har varit allra mest givande med hela Instagram-resan blickar hon ut över trädgården, som för att söka efter svar. Men svaren finns inte där så istället springer hon in i huset och kommer tillbaka med ett slitet läderblock som hon börjar bläddra i.

– Jag har haft lite lugn och ro under en kort period och då har jag försökt sortera mina tankar och reflektera lite över hur jag mår och hur Fashionbook påverkar mig. Jag har skrivit upp ”självförtroende” i boken, så det får väl bli svaret på din fråga. Jag har kämpat med ett otroligt dåligt självförtroende i så många år. Men Fashionbook, som jag driver alldeles själv, har blivit ett facit på att jag duger - och att jag faktiskt är jävligt bra på det jag gör!