Ett lättare liv i pandemin

– Visst mår man lite bättre nu när alla andra också mår dåligt, säger min kompis Lena medan vi går längs en nästan tom Drottninggatan en fredagseftermiddag i mars.

Jag håller med. Den senaste tidens coronakris som lagt sig över Sverige och världen som en tung blöt filt har varit oväntat känslomässigt skonsam mot oss med vardagsångest. De existentiella kriser som annars känns så avgörande livsviktiga blir världsliga och små i skuggan av smittan med stort c.

I karantänen lyssnar jag på många poddar, och där berättar flera stycken om hur coronan och den sociala distanseringen ger livet en lätthanterlig inramning. Allt man borde eller måste göra, eller inte ens ville göra men ändå gjorde av någon anledning, har satts på paus på obestämd framtid. Prestationskraven på ett lyckat socialt liv, en perfekt kropp, bra betyg och lyckad karriär är ointressanta när människor dör i hundratusentals. Inga “humble-brags” om träningsvärk i sociala medier kan komma åt en när man är upptagen med att hålla sig frisk under en brinnande pandemi.

Men finns det egentligen några generella sanningar när det kommer till stress och ångest? Enligt Ann-Sophie Lindqvist Bagge, psykolog och docent i hälsopsykologi vid Göteborgs universitet, är svaret nej. Hur individer reagerar i kris är väldigt individuellt och beror på en mängd olika faktorer. Men att man i kristider kan få andra prioriteringar och kortsiktigare mål skulle kunna göra att ångesten upplevs som lättare för vissa, medan andra upplever fler och kraftigare ångestsymtom än vanligt.

Att döma av Ann-Sophie Lindqvist Bagges uttalande kan man inte alls dra den förenklade slutsatsen om att ångestfria och ångestfyllda människor byter plats i kris, även om jag lockas av den tanken.

Jag antar att vi som frodas i stundande katastrof också tillslut kommer få nog av kris och karantän och kanske blir ångesten då ännu påtagligare än innan. Ingen vet vad framtiden har att erbjuda, men låt oss njuta av lugnet i stormens öga till dess.