De kallas för reborns och är skapade för att se ut precis som bebisar. De kan hjälpa mot både ångest och demenssjukdomar.
– Jag behandlar henne som hon vore mitt eget barn, säger Rebecca Hardemalm.
För 24-åriga Rebecca Hardemalm blev reborns räddningen.
Foto: Läget
Hjälper mig mot min ångest
I snart sju år har 24-åriga Rebecca Hardemalm hållit på med reborn-dockor. 2013 fick hon sin första i julklapp, och under åren har hon haft flera stycken. Vissa mindre, andra större.
– Jag började dels för att jag skulle ha något annat att tänka på än just de här psykiska delarna, såsom ångest och att jag ibland inte orkar leva, säger hon.
Hon fortsätter:
– En behandlare som jag gick hos berättade att det var en forskare i USA som kommit på att de här dockorna utlöser samma må–bra hormon som man får när man föder barn. Då tyckte min behandlare att jag skulle kolla på det och se om det var något som kunde hjälpa mig.
Himlahs nappflaska är egentligen på låtsas och är limmad för att det inte ska läcka.
Foto: Läget
Behandlar henne som hon vore sitt egna barn
Rebecca sträcker upp handen och tar fram en nappflaska från skötväskan. Vid en första syn ser den ut som vilken som helst. Den är fylld med en vit vätska som ser ut som mjölk. Hon skakar den försiktigt och berättar hur hon brukar mata Himlah.
– Det här är en vanlig nappflaska som man har limmat på, för att det inte ska rinna ut.
– Jag behandlar henne som om hon vore mitt eget barn, med tanke på att jag inte kan få egna barn.
Rebecca bor i Vallentuna och tar ofta med vagnen när hon ska gå ut med sin reborn, Himlah.
Foto: Läget
Rebecca förklarar att reborn–dockor har varit räddningen från hennes psykiska ohälsa.
– Det har hjälpt mig eftersom jag mår psykiskt dåligt. Då har reborns varit en grej som har fått mig att hålla modet uppe. Det har gjort så att jag ändå kunnat vistas ute bland folk och ta mig från det ena stället till det andra. Då har jag något att fokusera på. Den känslan kan jag få om det är mycket folk eller annat som gör att jag känner mig otrygg. Då har jag Himlah att fokusera på.
Himlah, som om två veckor ska fylla fyra år, är en reborn–docka gjord av en slags mjuk vinyl, handmålad i flera lager, av en rebornartist.
Foto: Läget
Rebecca menar att reborn–dockans användningsområde skiftar beroende på vilka behov ägaren har.
– En del har de som prydnad, de kanske sitter i ett vitrinskåp eller på sängen. Andra använder dockorna som jag gör och byter kläder på dem, ger dem mat, sådana saker.
Länge varit tabubelagt
Trots att många positiva effekter, som dockterapi och lindrande av ångest som reborn–dockorna har på människor, menar Rebecca att det väcker starka känslor hos människor och tabu för utövarna.
– Vissa människor i min omgivning har inte riktigt kunna förstå det här. De tycker att det är fel. Då har jag känt att jag inte orkar och velat sluta, förklarar hon.
– Jag kan spontant känna att de borde sätta sig in i situationen, innan de dömer. För att personen i fråga kanske har någon form av psykiskt eller fysiskt problem som gör att de kanske inte kan förklara bättre än att det är det de behöver.
Finns även ett behov i andra delar av vården
Dockterapi används också inom demenssjukvården och på olika boenden runt om i landet. De finns i olika former och material, men den mest verklighetstrogna av dem alla är reborn–dockan.
I fyra år har Kristina Kulings mamma Anna varit dement. I dag kan Anna inte längre prata.
49-åriga Kristina Kuling från Uppsala bestämde sig för att köpa en reborn till sin dementa mamma.
Foto: Läget
– När jag förstod att min mamma hade fått en demenssjukdom, då la hon sig i mitt knä och bara grät. ”Jag vill inte. Jag vill inte gå den här vägen” sa hon.
Där och då gav Kristina ett löfte om ett fortsatt värdigt liv. Hon jobbar i dag som personlig assistent och brinner för att förbättra demenssjukas levnadsstandard.
– Sjukdomen kan jag inte besegra, men jag kan göra allt för att hon ska må så bra så möjligt.
– Min hjärna ska räcka till oss båda. Vi ska klara det här tillsammans, säger Kristina.
När Kristina en dag fick höra om dockterapi för demenssjuka började sökandet efter en verklighetstrogen reborn-docka, att dockan skulle se verklig ut var viktigt för Kristina.
– Jag vet att hon hade velat ha ett tredje barn. Hon pratade om det, det barnet skulle heta Elisabeth.
Elisabeth var det barn hon behövde
När Kristina tog med sig reborn dockan till demensboendet för första gången var det som att något hände med mamma Anna.
I slutet av januari kom dockan som de väntat på att få pyssla om.
Foto: Privat
– Min mamma tog upp Elisabeth. Hon höll henne. Automatiskt började hon hyscha, ge henne nappen och linda in henne i filten.
En man som satt i samma rum på boendet fick bevittna det första mötet mellan mamma Anna och reborn-dockan Elisabet, som inte lämnade någon oberörd.
– “Hon har varit så ledsen, hon har varit så bekymrad, det var ett barn hon behövde. Titta nu mår hon bra igen” sa han, berättar Kristina.
De tar hand om varandra
Under den pågående pandemin har Kristina inte kunnat besöka sin mamma på demensboendet. Då har reborn–dockan varit en trygghet, hon vet att mamma Anna har en sysselsättning
– Det känns helt fantastiskt. Jag är jättelycklig för henne, att hon är där och tar hand om mamma och mamma är där och tar hand om henne.
– Hon skyddar henne, och sjunger för henne, och tar hand om henne. Hon heter Elisabeth.
