En fredagskväll i mars 2020 sitter Vilhelm Elofsson på buss 178 mot Mörby centrum. Han är på väg till KTH:s studentpub i Kista där några av hans vänner jobbar ikväll. Vinterkylan ligger kvar över Stockholm och det sticker i kinderna när han kliver av bussen och börjar promenera bort mot publokalen. Väl där inne är det varmt och mycket folk. Hans vän Gabriel möter honom i dörren och vid ett bord lite längre in sitter fler av hans vänner. Ikväll är det kortspel som står på schemat. Han har ingen aning om att det här är sista kvällen han kommer att spendera på den omtyckta studentpuben på väldigt länge.
Vilhelm Elofsson är 22 år och läser andra året på civilingenjörs- och lärarprogrammet på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Ett års distansstudier har satt sina spår och Vilhelm berättar att det är svårt att försöka följa undervisningen från hemmaplan. Han saknar att få träffa sina klasskamrater varje dag och tycker att diskussionerna blivit svårare och koncentrationsförmågan sämre när den mänskliga kontakten inte finns där naturligt längre.
– Innan corona fanns det en interaktion med lärarna och klasskamraterna på ett helt annat sätt. Det sociala livet studenter emellan har helt försvunnit.
Att få vara social
Den jobbigaste delen med distansundervisningen har enligt Vilhelm varit bristen på daglig kontakt med vänner.
– Man kan inte ventilera när det är jobbigt, inte diskutera uppgifterna på samma sätt.
Han ringer sina vänner ofta men det kan aldrig ersätta att träffa folk fysiskt. Han beskriver det som plåster på ett sår.
– Det lindrar men det botar inte det underliggande problemet, såret finns ju fortfarande där under.
Ångest har blivit ett resultat av isoleringen.
– Den kommer oftare och speciellt när jag är helt i fred och ska varva ner, som i duschen och sent på kvällarna.
Försämrade resultat
– Skolan och klasskamraterna var som ett positivt grupptryck, något som motiverade en till att plugga. Det är svårt att behöva gå igenom skoldagarna på egen hand. Förut kunde man se att andra också hade det svårt inför tentor och liknande, det ser man inte längre och det känns som att det bara är jag som misslyckas.
Vilhelm känner att hans studieresultat blivit sämre det senaste året till följd av distansundervisningen och kurser som han vet att han annars fått godkänt i är idag svåra att klara av.
Lättare att prokrastinera
Prokrastinering, det vill säga att skjuta upp saker man tycker är jobbigt, har blivit vanligare i Vilhelms vardag. Hemmet känns mest som en plats med distraktioner och han har svårt att behålla koncentrationen en hel skoldag.
– Du skjuter lätt upp saker när du pluggar hemma. Motivationen finns inte där, den man i vanliga fall brukar få genom att träffa vänner. Det kan gå veckor utan att jag gör någonting och till slut blir en enkel sak som att skicka i väg ett mail till och med jobbigt.
Prestationsångest
Bristen på sociala kontakter är inte det enda som är jobbigt berättar Vilhelm. De försämrade studieresultaten har banat väg för en växande prestationsångest.
– Otillräcklig är nog hur jag skulle definiera det. Man känner sig otillräcklig. För även om man inte jämför sig med andra så jämför man med sig själv och bara utifrån det kan man känna sig jättedålig, och trots att det inte är ens eget fel så är det jättelätt att tänka så. Att helt plötsligt göra sämre ifrån sig är jättejobbigt.
Att lära sig på distans
Enligt Vilhelm finns det fler anledningar än isolering och distraktioner till att det är svårare att klara av skolan på distans, det är helt enkelt svårare att hänga med. Han har själv läst pedagogik och kan se problemen som kommer med distansundervisningen.
– Inlärning är väldigt individuellt och alla lär sig på olika sätt. Det är därför variationen i undervisningen är så viktig men nu har den nästan försvunnit helt. Det finns ingen personanpassning på distans och det blir lätt enformigt. Det gör det både svårare att hänga med och att lära sig, säger han.
I sommar ska Vilhelm jobba som mattelärare på kommunens sommarskola där han bor, något han ser fram emot.
— Jag hoppas verkligen att jag kommer få träffa och lära ut till mina elever i ett klassrum, det känns jätteviktigt, säger han.
