En stävan efter att känna samhörighet

Kim Chi Lê har vietnamesiska föräldrar men är uppvuxen i staden Tampere, Finland. Nu bor hon i London, en stad där hon känner sig mer som hemma. Men känslan av och var hon känner samhörighet är fortfarande något hon försöker ta reda på.

Kim Chi Lê studerar på skolan Trinity Laban Conservatoire for Music and Dance. Foto: Kim Chi Lê

För två och ett halvt år sedan flyttade Kim Chi Lê till London för att studera dans på högskolan Trinity Laban Conservatoire for Music and Dance. Skolan arrangerar auditions världen över och det var i Helsingfors som hon gjorde sin audition.

- Det är tydligen väldigt svårt att komma in på skolan. Enligt lärarna blir ungefär 18–20 % av alla som gör audition accepterade, säger hon.

Det var tack vare flera år av att ha arbetat som danslärare, ett sommarjobb som städare och med hjälp av finska och engelska studielån som hon hade råd att gå på skolan. Skolavgiften är 9250 pund per år, vilket motsvarar ca 115 000 kronor.

Nu går hon sitt sista år på det treåriga kandidatprogrammet i modern dans. Programmet är väldigt praktiskt och förbereder eleverna för att bli danskonstnärer och att kunna jobba inom danssektorn.

Att ha flyttat till en helt ny plats har gjort att hon vuxit som person, men det har varit tufft.

- I början var det jobbigt eftersom jag inte kände någon, det kändes som jag var helt ensam, säger hon.

Nu skriver hon sin kandidatuppsats om kulturell identitet, något som hon har varit väldigt intresserad av på senaste tiden. Vem hon är och var hon känner sig hemma är något hon försöker förstå sig på.

Hon skriver sin kandidatuppsats om kulturell identitet. Foto: Teresa Skamletz

London är en multikulturell stad där det bor det nästan nio miljoner invånare. Här känner hon sig mer accepterad och får en starkare känsla av samhörighet eftersom det finns fler som är som henne. Hon gillar inte när folk ges stämplar beroende på hur de ser ut och var de kommer ifrån.

- Ens etnicitet är inte oviktig, men jag gillar inte när folk tror saker om mig på grund av mitt ursprung. I Tampere såg ingen ut som mig och jag minns situationer när personer kommit fram till mig och frågat vart jag kommer ifrån.

I London finns det mycket streetdans, i dessa sammanhang känner hon att det finns en större mångfald än bland den moderna dansen. Skolan ligger i ett väldigt mångkulturellt område men domineras av vita personer. Skolan har stadgar som ska stötta personer som tillhör minoriteter, men dessa upplever hon inte efterföljs i någon vidare utsträckning.

Efter examen hoppas hon kunna hitta ett jobb, kanske inte något som har med dans att göra, men det får gärna vara inom konstfältet.

- Att vara både kvinna och tillhöra en minoritet kanske gör att en arbetsgivare väljer att anställa en annan person, menar hon.

Hon vill också resa dit hennes föräldrar kommer ifrån. Någon gång vill hon flytta till Asien och försöka kunna förstå vem hon är.

- Det låter klyschigt, men mitt råd till någon som känner som mig är att bara följa sina drömmar.

Trinity Laban Conservatoire for Music and Dance. Foto: William Nylind
Ämnen i artikeln
Andra läser just nu
Mer från: Personligt
Mer från Läget