De sista dagarna av ett förvirrat aprilväder rinner snart ut i maj. Regnet hänger i luften och har sköljt bort det pollen som fått många ögon att rinna de senaste dagarna. Vid en träbro, där knoppande björkar lutar sig över och bildar en grön gardin, möter jag Emma Välme, 24 år. Två blå ögon lyser mot mig när hon kommer gående med stora kliv och ett brett leende. Jackan är vit, mössan militärgrön och under de ankellånga byxorna vittnar smalbenen om en tid av sol. Hon har precis kommit hem från Gotland, där hon har varit i karantän i två veckor efter att ha rest från Australien. Utbytesåret i Sydney som inleddes förra hösten, fick ett abrupt slut med coronavirusets framfart.
– Det känns snopet, säger Emma Välme.
Redan ett år före avfärd skickade hon in en ansökan om att få göra utbyte. Hon blev sedan antagen till University of Technology Sydney där hon skulle studera Business Intelligence, Media Marketing och System Testing. För att inte hamna efter i ingenjörsstudierna hemma läste hon dubbelt.
– Jag var peppad och otroligt nervös, säger Emma Välme när vi promenerar med ett par meters mellanrum.
Reseångest byttes mot surfing
Den 18 juli 2019 begav hon sig till Arlanda för att påbörja färden, omedveten om hur världen skulle komma att förändras under tiden. Första veckan minns hon med obehag eftersom hon inte hade hittat något boende än.
– Jag bodde på ett hostel och åt ingenting för att jag var så orolig, säger hon och skrattar till.
Aptiten kom tillbaka när hon flyttade ihop med fem tjejer från skolan, i en lägenhet vid stranden. Om eftermiddagarna lockade havet och hon köpte både surfbräda och våtdräkt för att ge sig hän åt sin nya hobby.
Den tredje november var hon klar med kurserna och reste vidare i Asien. Hon tillbringade en månad i Indien tillsammans med sin pojkvän, där hon skrev sin kandidatuppsats inom kulturgeografi med fokus på mikrobryggerier. De bodde intill en liten skog där luften var extra ren och varje dag besökte hon olika fik och beställde in chokladfrappucino eller chai-té.
Ett nytt virus
Sista veckan i januari, när de befann sig på Nya Zeeland, började information om ett nytt sars-likande virus som spred sig i Kina, nå dem. Vid en båtutflykt till en ö, behövde alla passagerare mäta sin kroppstemperatur och använda handsprit innan de fick kliva ombord.
Maskerna var slut
Emma Välme skulle behöva återvända till Australien på grund av studierna. Vid den tidpunkten härjade stora skogsbränder och hon och en kompis fick idén att köpa andningsmasker för säkerhets skull. Utan några tankar på den kommande coronakrisen gick de in i en butik och frågade efter masker.
– Då säger de i affären att ett turistsällskap hade köpt upp de sista maskerna på grund av viruset, berättar hon.
På flygplatsen den första februari, plockade personalen ut passagerare som reste från Kina och hänvisade dem till en egen kö. Och när de reste till Sydney den första mars var oron på flygplatserna påtaglig. Nu bar all personal skyddsmask och alla behövde gå med flera meter mellan sig.
Myndigheterna varnade
Efter den första veckan tillbaka i Sydney kom restriktioner om max antal personer som fick vistas i samma rum, sedan stängdes stränderna. Utrikesdepartementet och Sweden Abroad rådde resenärer att ta chansen att åka hem och Australiens premiärminister Scott Morrison uttalade att de som befann sig i landet på tillfälliga visan, skulle försöka ta sig hem snarast. Då kände Emma och hennes pojkvän att det inte längre fanns någon anledning att stanna kvar. Efter många samtal, telefonköer och lite övertalningsförmåga, fick de slutligen sina biljetter hem.
Dubbla skyddsmasker
En 35 timmars lång flygresa med skyddsmask var vägen tillbaka.
– Vissa på planet hade dubbla masker, berättar hon.
Båda var symptomfria men satte sig i karantän på pojkvännens gård på Gotland.
En sommar på potatisodlingen
Vi promenerar längs vattnet och hon sänker hakan och höjer axlarna i skydd mot vinden.
– Man är ovan vid kylan. Jag hade ändå tur som hann vara där så länge, säger hon.
Emma Välme berättar att hon är tacksam över att allt har gått bra men också stressad då hon pluggar dubbla terminer. Föreläsningarna sker numera digitalt från båda världsdelarna. I sommar planerar hon att bo hos pojkvännen på gården på Gotland där de ska renovera och sköta potatisodlingen.
– Det blir härligt! Ett stillsammare äventyr. Jag ser framemot mitt uppdrag som potatispiga, säger hon med ett leende och rättar till mössan i duggregnet.
Vi kommer fram till träbron där vår promenad startade, skiljs åt och den raka ryggtavlan försvinner in genom de gröna gardinerna.
