05:00 på måndag morgon. Klasskamraterna ligger fortfarande och sover och resten av familjen ska inte till jobbet på flera timmar. Samtidigt ringer väckarklockan för Viktor Karlberg. Det är dags att åka till gymmet, för att genomföra den första av dagens två träningar. Vidare bär det av till skolan, där han studerar som vilken annan tonåring som helst. Sedan är det dags att träna igen, för att genomföra samma rutin dagen efter. Detta var vardag för Viktor under de tre år han tränade och tävlade i Crossfit.
Viktor började med Crossfit under 2016, efter att han blev tvungen att sluta med fotbollen som en konsekvens av de hjärnskakningar han fått. Till en början var det bara som en extra hobby, tomrummet som fotbollen lämnade behövde fyllas. Men i takt med att han märkte att han snabbt blev fysiskt starkare utvecklades hobbyn till en förhoppning om någonting mer.
– Jag sökte till SM i funktionell fitness drygt ett år efter att jag testade Crossfit för första gången. Och det gick väldigt bra, jag kom trea.
Efter SM började saker förändras. Folk runtomkring började uppmärksamma det Viktor gjorde och han fick sponsorer från olika företag som ville samarbeta. Under 2018 lyckades han även kvala in till Europamästerskapen, för sin åldersklass, i London det kommande året. Men samtidigt som världen verkade ligga vid hans fötter började pressen påverka honom allt mer.
– Allt gick väldigt fort uppåt. Sen började det bli mer och mer destruktivt på det sättet att jag började se ner på mig själv när jag inte presterade. Jag började jämföra mig med andra och såg kanske inte de saker jag gjorde bra på samma sätt. Varför var inte jag etta i världen? Jag kunde inte tänka att de jag mötte hade tränat i sex-sju år, medan jag endast hade tränat i drygt ett år.
– Det var förväntningar jag tänkte att andra hade på mig.
Cecilia Åkesdotter, doktorand i idrottsvetenskap vid Gymnastik- och idrottshögskolan, förklarar att det ofta finns förutfattade meningar om att man som elitidrottare behöver vara väldigt psykiskt stark, och att man därför skulle drabbas mindre av psykisk ohälsa. Så är det däremot inte. Forskning visar på att det är lika vanligt för elitidrottare att drabbas av psykisk ohälsa som det är för normalbefolkningen. Det är däremot vanligare med specifika former av psykisk ohälsa inom elitidrott. Ätstörningar är vanliga i idrotter där låg vikt är en prestationsfördel, eller där kroppen exponeras mer.
– Det finns även indikationer på att individuella idrotter kan vara mer sårbara för psykisk ohälsa. En förklaring till detta skulle kunna vara att det sociala stödet och sammanhanget som finns inom lagidrotter kan ha en betydelse för minskad psykisk ohälsa, berättar Cecilia Åkesdotter.
Just det som Cecilia berättar stämmer bra in på Viktors upplevelser. Crossfit är en sport där träningen genomförs mycket i skymundan. Det går inte att jämföra med sporter som fotboll eller hockey, där du som utövare hela tiden har lagkamrater där för att pusha dig det där lilla extra. Klockan 6 var Viktor den första på plats i gymmet. Ensam. Det fanns ingen där som kunde ge stöttning ifall det där lyftet inte riktigt gick som det skulle. Då blev det enklare att börja skuldbelägga sig själv.
– Jag hade bra support från alla håll och kanter. Jag visste att mina föräldrar hade tyckt om mig fastän jag inte presterade. Men jag kunde ändå inte vara nöjd med mig själv. Och i slutändan var jag själv i alla lägen.
Viktor gick in i en depression som en konsekvens av den press han lade på sig själv. Därför valde han att sluta tävla inom sporten 2019, tre år efter han prövade på träningsformen för första gången. Samtidigt ångrar han inte mycket av det han gjorde under de tre åren.
–Jag kan ju ångra att jag gick in i en vägg och inte riktigt ville vara med mig själv. Men jag vet samtidigt att ifall jag inte körde så hårt, så hade jag aldrig insett de saker jag nu har gjort. Man lär sig saker om sig själv.
Idag ser Viktor på sin träning på ett annat sätt. Han visar upp sitt hemmagym, insprängt i ett garage där bildetaljer skulle kunna tas för vikter, för att visa de olika redskap de använder sig av i Crossfit och pekar stolt på olika plakat från tiden då han tävlade.
Fastän tävlingsdagarna är över så har han inte övergivit sporten helt. Idag arbetar han på Bosön där han är personlig tränare för olika personer som vill lära sig Crossfit.
På tre år gick Viktor från att aldrig ha utövat Crossfit, till att befinna sig i den absoluta Europatoppen på ungdomsnivå. Han är stolt över det han gjorde, men inser idag att han hade kunnat komma längre ifall han lagt större fokus vid sin psykiska hälsa.
– Våga prata med kompisar och prata om den press du känner på dig själv. Våga ha dåliga dagar. Träning kan inte vara roligt hela tiden, men ifall du märker att du aldrig är nöjd med dig själv så kanske du måste ändra på någonting. Var glad över att du får ha de dåliga dagarna, det kände jag inte att jag tillät mig själv ha, säger Viktor.
