Egalia: ett safe space

En oas från omvärlden

I ett kontorshus på Södermalm i Stockholm ligger fritidsgården Egalia. Hit kommer ungdomar i åldrarna 13 till 19 för att hänga, delta i aktiviteter och äta kvällsfika.

– Det här är ett safe space. Man blir inte judged för den man är, säger Asta, 14.

Klockan slår fem och det är dags för kvällssamling. Alla ungdomar och ledare får säga sitt namn, pronomen och hur många gånger de har kommit hit. För det finns något som skiljer Egalia från andra fritidsgårdar. Ungdomarna och ledarna identifierar sig som hbtq – det vill säga homosexuella, bisexuella, trans och queer.

Det är en oas från den normativa omvärlden. De som vanligtvis är i minoritet, får vara majoritet på Egalia.

– Här bryter man inte mot normen, det är skönt, säger Adam, 17, som har hängt på Egalia i fyra år.

Det är en lugn kväll, bara 20 ungdomar är på plats. Normalt sett brukar det vara runt 30, ibland 40. Ledarna Anna och Nikos presenterar kvällens aktivitet och fika – Just Dance och fruktsallad.

Ledarna fattar

I ett hörn med mjuka soffor sitter ett gäng som är på Egalia City för första gången, men som tidigare hängt mycket på Egalia i Skärholmen. Alla håller med om att det är bra stämning, roliga aktiviteter och en inbjudande atmosfär. De pratar entusiastiskt, nästan i mun på varandra.

– Alla ledare är hbtq, det skapar en trygghet. De låter en prata om problem som andra inte fattar, säger Milton, 17.

Trygga mötesplatser behövs

I andra sammanhang är det inte på samma sätt. Vännerna i soffan berättar att de varit med om allt från att få konstiga blickar, till taskiga klasskompisar och oförstående lärare.

– Skolan gav mig fel info. Jag fick höra att man väljer att vara trans, men det är ju inte ett val, säger Milton.

– Eleverna kan vara skittaskiga medan lärarna inte fattar någonting, berättar Seán.

Det finns fortfarande mycket kvar att göra för att unga queers ska känna sig trygga i skolan och på fritiden. När Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor kartlade hälsan hos unga hbtq-personer kom de fram till att nära 1 av 4 hoppat över fritidsaktiviteter på grund av rädsla för att bli illa bemötta. Trots det, finns hbtq-mötesplatser för unga i bara 34 av Sveriges 290 kommuner.

På andra ställen är det som i skolan, tycker Adam. Få queers, mindre förståelse och folk som använder bög som skällsord.

– Den tillhörighetskänslan jag känner här, som kille som gillar killar, finns inte på andra ställen. Det är som en vanlig fritidsgård, fast bättre!

Utforska sin identitet

Syftet med Egalia är det ska vara ett ställe där man inte ifrågasätts, utan kan utforska och uttrycka funderingar om sexualitet och identitet på ett tryggt sätt. Seán tycker det är bra att man alltid får frågan om namn och pronomen. Man får testa sig fram för att se hur det känns.

– Innan jag kom till Egalia hade jag inte kommit ut som trans, berättar han.

– Man vågar utforska sig själv här, tillägger Milton.

Vill ge något tillbaka

Fritidsledaren Nikos, 31, önskar att han hade haft en plats som Egalia när han växte upp. Det viktigaste med Egalia, enligt honom, är att få vara med och skapa ett sammanhang där man får ha kul, men samtidigt kan ha allvarligare samtal.

– Jag är här för att ge något tillbaka till hbtq-communityt. I början trodde jag att det var jag som skulle lära ut saker till kidsen, men de lär också mig så mycket. De är kloka och empatiska.

Nikos jobbar oftast på Egalia i Skärholmen. Dit kommer det färre besökare och främst folk som bor längst röda linjen. Samtalen där kan ibland handla om lite annorlunda saker än i City, dit fler från innerstan kommer.

I ”Skäris” utsätts fler för dubbla förtryck, både som queer och som rasifierad, samtidigt som färre är öppna med sin identitet inför sina familjer.

– Att vara queer är en sak och att vara queer POC är en annan, säger han.

Vill man besöka i Skärholmen får man först skriva till deras instagram och möta upp en ledare. Adressen ligger inte ute på nätet. Tanken är deltagarna ska känna sig trygga med att ingen blir outad mot sin vilja.

På återseende!

När Läget lämnar Egalia är kvällen i full gång – några tjoar med Nikos på Just dance, andra spelar kort eller passar på att ta den sista fruktsalladen.

Det är som vilken fritidsgård som helst.

Kanske är det det som är viktigast. Att bara få vara, tillsammans med sina vänner.