Direkt från skolbänken till militären

“Anläggning!”

“Eld!”

Sedan smattrar skotten från Ak-5orna. Nej, det är inte krig utan det är 19-åringar som för första gången får skjuta med ett riktigt vapen.

Djupt inne i de norrländska skogarna gör sig ungdomar redo för krig. Jesper Nillius längst ut till vänster.
Djupt inne i de norrländska skogarna gör sig ungdomar redo för krig. Jesper Nillius längst ut till vänster.

Jesper Nillius var en av de 4 000 värnpliktiga personer från 00-kullen. Efter mönstringen kunde han välja och vraka mellan olika utbildningar. Han uttryckte en önskan om att inte behöva vara vid vatten och då föll tillslut beslutet på Boden. Trots att han som var rekryteringsansvarig uttryckte det som att ingen vill vara i Boden tyckte Jesper ändå att det lät lite intressant. I 3:e brigadspaningskompaniet fick han titeln Stf eldledningsgruppchef, 4:e pluton.

Med sällskap av en kompis från Falun gav sig Jesper av på den 12 timmar långa resan till Boden. Stämningen var spänd bland rekryterna. Även om man hade hört mycket så var det ingen som visste exakt vad som väntade. Redan första kvällen tilldelades de olika avdelningar och snabbt skildes han åt från den enda personen han kände.

Han var nu ensam bland främlingar. 100 mil norrut från det han kallar hem.

Drygt tio månader senare är Jesper Nillius tillbaka i lugna och trygga Falun. Tiden i Boden ser han ändå tillbaka på med glädje. Glädjen är dels en lättnad över att det är över och dels alla galna historier han kan dra för barnbarnen.

Coronaviruset tidigarelade muckandet 

Muckandet tidigarelades en månad på grund av det nya coronaviruset. Tiden under muckandet beskriver han som märklig. Efter att ha slitit och kämpat i nio månader så blev befälen helt plötsligt snälla och vardagen beskrivs som "chill". Befälen försökte locka kvar rekryterna i Boden med löften om jobb och lyckades faktiskt väldigt bra. Trots den tuffa tiden är det bara tio av trettiofem personer från plutonen som inte har tagit vidare anställning och flera är kvar i den lilla militärstaden i norra Sverige.

Det var inte bara slit och släp utan här fick rekryterna avnjuta bullens pilsnerkorv i solskenet. Jesper Nillius till vänster.
Det var inte bara slit och släp utan här fick rekryterna avnjuta bullens pilsnerkorv i solskenet. Jesper Nillius till vänster.

Regementsområdet var jättestort med flertalet stora gula cementbyggnader. Området, som också innefattade ofattbart stora asfalts- och grusytor, hade stängsel runt sig. De flesta gula byggnaderna var ett logement med sovsalar där man sov tio och tio. Insidan av logementet påminde om ett amerikanskt fängelse. Madrasserna var endast av skumgummi och den blå färgen på lakanen har blivit urvattnad.

En helt vanlig morgon 

Frukost, städning, visitation. Så såg en normal morgon ut för rekryterna. Städningen omfattade logement, korridor och ja, allting egentligen. Efter varje städning var det hårda visitationer där befälen går runt och klämmer och känner för att se så att det är rent. En morgon kom det ett nytt befäl för att visitera lokalerna. Befälet var en vältränad man på ca 185 cm. Hans energi kan endast jämföras med ekorren Hammy i filmen “Andra sidan häcken”. Helt plötsligt tar han sats bakåt innan han flyger fram genom rummet och gör Anja Pärsons patenterade säl och glider på magen över golvet genom logementet. Han reser sig sakta och uniformen är full med damm på bröstet. Ord var överflödiga. Han lämnar rummet och det är bara att börja om.

Övningarna bjöd på rejäl omväxling, ibland skulle man bygga upp och riva ner en förläggning på kort tid, ibland skulle man ut och springa klockan 05. Allt med en AK-5a hängandes över bröstet. Skjutövningar gjordes på skjutbanor och i skogen. På vintern tränade man på att skjuta medans man åkte längdskidor. Eller ja, längdskidor är att ta i, snarare träplankor som man lufsade fram med genom de norrländska skogarna.

När Jesper blickar tillbaka på sin tid i lumpen fastnar han vid en specifik övning. Det var två mot två i en tät tallskog. Någonstans där borta fanns fienden och med blank ammunition skulle hen lokaliseras. Om det värsta inträffade och fienden hittade dig så var det bara att slänga sig på marken och åla sig till skydd samtidigt som kompisen skulle få veta vart fienden befann sig.

Jesper Nillius tid i militären är nu över men erfarenheterna har han med sig för evigt.
Jesper Nillius tid i militären är nu över men erfarenheterna har han med sig för evigt.

"Kommer aldrig vara så förvirrad igen"

“Hark when the night is falling

Hear! hear the pipes are calling,

Loudly and proudly calling,”

Helt plötsligt flyger alla upp ur sängen. Nyvakna och förvirrade kollar de omkring sig. Vad är det som händer?

“Revelj, uppställning i fyskläder!!”

Tonerna till Scotland the Brave dånar i bakgrunden samtidigt som alla skyndar för att rätta in sig i ledet. Tio stycken ungdomar står och skakar på rad i en korridor samtidigt som “Hammy” går förbi och rynkar på näsan. Några har tagit fel fyskläder och måste springa och byta medans andra har glömt helt och får springa halvmilen i kalsonger klockan 05 på morgonen.

När Jesper ska tänka efter vad han kan ge för tips till framtida rekryter tystnar han ett tag. Han småskrattar samtidigt som han berättar att för att ligga bra till hos befälen ska man ha med sig snus och framförallt vara redo när befälen formar handen till ett C och sätter upp den i pannan.

Först fram med en dosa svart snus vinner.

Ämnen i artikeln
Mer från: Personligt
Mer från Läget