Utställningshallen är dunkel jämfört med det dagsljusupplysta rummet utanför. I en av montrarna står en byst med ett konstgjort hjärta som pumpar ut blod, i taket sveper ett gigantiskt öga med blicken när man går förbi.

På en av de AI-designade bänkarna i början av utställningen Hyper Human sitter Denice Fix. Hon jobbar som museivärd på Tekniska museet och det är hon som står för dagens livesändning på Instagram. Idag tänkte hon prata etik och artificiell intelligens.

– Ska vi sätta igång? Frågar hon och tittar in i mobilkameran. Bakom den står kollegan Charlotta Lundborg.

De två museiarbetarnas arbetsdagar har förändrats en hel del under de senaste veckorna. Coronakrisen har gjort att de flesta museerna i Stockholm har valt att stänga ner sina publika verksamheter, Tekniska museet likaså. Istället för att hålla publika visningar och hjälpa besökare, spenderar Charlotta Lundborg och Denice Fix numera sina dagar med att städa i utställningshallarna och skapa digitala visningar som man kan ta del av på nätet.

– Och vi räddade en fladdermus häromdagen, berättar Denice Fix glatt. Jag fick höra den dricka vatten! Det var det sötaste ljudet jag någonsin hört!

Tekniska museet får i vanliga fall in stora delar av sina intäkter genom biljettförsäljning och avsaknaden av besökare har gått ut över museets ekonomi. Denice Fix har – precis som många av de andra fast anställda kollegorna – gått ner i arbetstid i enlighet med regeringens nya system för korttidspermittering. Men många av de som jobbar som museivärdar på Tekniska museet är timanställda. Charlotta Lundborg har en sån anställning, och ska jobba sin sista dag nästa onsdag. Efter det vet hon inte hur framtiden ser ut.

– Denice är fast anställd, men jag är ju timanställd så jag påverkas ännu mer, eftersom att det inte finns något jobb alls till mig.

Om en arbetsgivare ansökt om stöd för korttidspermittering från staten får de inte ha några behovsanställda. Charlotta Lundborg tror att det gör att hon inte kommer få jobba på Tekniska Museet igen förrän tidigast till hösten.

– Det känns ju fucking piss. Samtidigt som man fattar att det inte finns så mycket att göra, vilket kanske är det mest frustrerande. Det finns ingen att skylla på egentligen, säger hon och fortsätter: Det är ju ingens fel. Eller det största felet är väl i så fall att vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där man som timanställd inte har några fallskärmar.

Så vad ska du göra nu?

– Gå och lägga mig i rännstenen? Nej men jag ska… Jag har gått med i A-kassan!