På fönstret i lägenheten vid St. Eriksplan sitter ett stort pappersark upptejpat. Genom det ser man ett svagt mönster och linjerna syns tydligare där Linnea Wahlfridsson, 20, har kalkerat.

- Jag har inget ljusbord men det här funkar ganska bra ändå, särskilt när det är så ljust ute, skrattar hon när hon visar mig in i lägenheten.

Från golv till tak står bokhyllor. De är fyllda med tv-spel, fantasy och sci-fi litteratur. Små karaktärer och gosedjur från Linneas och pojkvännen Johns favoritvärldar. På väggen hänger tavlor med motiv från kortspelet Magic: the Gathering. På galgar hänger halvfärdiga kostymer. En lägenhet som vittnar om de boendes nördintresse.

Linnea har precis avslutat andra året på interaktionsdesign på SU. Med den sista tentan inlämnad ligger all fokus nu på att avsluta sin cosplay inför lördag. Då kommer mängder av nördar att samlas i en dräktparad och tåga genom Gamla stan i Stockholm.

Formen som Linnea spårar på fönstret kommer att sitta på hennes cosplay av Triss Merigold från tv-spelet The Witcher som hon kommer visa för första gången på lördag. Fotografer har redan visat intresse för att fotografera henne i Triss-kostymen.

- Många är intresserade av just den cosplayen för den är lite ovanligare. Jag jobbar på Ciri samtidigt men den är vanligare så den är inte riktigt lika speciell.

- Det är lite kul att få sån bekräftelse. Att få visa vad det är man har gjort för folk som är intresserade och som uppskattar arbetet man har lagt ner på det är jättekul. Jag gick som Ciri på en Halloweenfest men de fattade inte riktigt grejen.

Hon har hållit på med cosplay sedan hon var tolv och gjorde sin första cosplay som Little Sister ur spelet BioShock. Hennes bror gick som Big Daddy.

- Jag sydde om några plagg och han satt hela nätterna med papier-maché och kartong. Och det var så sjukt kul, då kände jag bara att det här måste jag fortsätta med.

Inspirationen för cosplayandet kommer från lite olika håll.

- När jag blir intresserad av en serie, ett spel eller en bok kan jag ibland bli helt obsessed. Se en karaktär och bara: wow, det där MÅSTE jag göra. Eller se ett mönster och bara vilja prova det och se hur det blir.

Medan vi pratar skuttar hon ibland upp och rotar fram saker. Stora armskydd, små knappar, en tröja, en väska. Hon berättar om teknikerna hon har använt för att göra alla sakerna. Hennes ögon glittrar när hon berättar om motgångarna och framgångarna med att skapa varje grej.

- Det är olika för olika personer varför folk håller på med cosplay och det finns många olika anledningar. Vissa gillar communityn, vissa gillar att visa sina favoritkaraktärer, vissa gillar att bara kunna bli någon annan ett tag. Men för mig är det själva skapandet som är det viktiga. Det är som en konstform. Att kunna ta något och forma det till en vision. Och sen när det är klart kunna se på det och känna sig stolt över det man har gjort. Känslan att wow, jag klarade det, är fantastisk.

Hon fingrar på bältet hon har gjort till Ciris kostym. Från bältet hänger även signaturamuletten från the Witcher som hon också har gjort helt från grunden.

- Den ena tanden och tungan gick sönder på amuletten, men det gör inte jättemycket. Det blir lite personligare så. Precis som delarna i bältet är ganska olika för att jag gjorde dem var för sig.

- Det handlar så mycket om problemlösning. I varje stadie möter man nya utmaningar. Olika situationer som man måste lösa. Men det är också det som är lite roligt.

I hennes senaste kostymer har hon gjort nästan allt från grunden själv.

- Jag är lite perfektionist, alla detaljer måste vara perfekta. Jag lär mig alltid mycket och det är väldigt utvecklande. Det handlar om problemlösning också. Hur ska jag göra det här för att det ska bli som jag vill att det ska bli? Vad kan jag använda? Det är kul att prova och lära sig vad som funkar bäst.

Till Triss-kostymen klippte hon sönder en gammal klänning för att tyget var perfekt.

- För mig är det mycket att ta det man har. Vad har jag här? En gammal slang? Jamen det blir bra, vi kör, skrattar hon.

För det kan ibland bli dyrt med hobbyn.

- Det blir ofta många bäckar små, så en kostym kanske går på en tusenlapp eller mer. Jag är lite nördig på detaljerna också och då kan det kosta. Men det finns också de som gör saker i pizzakartonger och papier-maché och det blir sjukt snyggt. Då blir det mycket billigare, men då kan det behövas lite mer planering.

Även det praktiska kan vara svårt.

- Man måste tänka på säkerheten. Ibland hanterar man farliga ämnen, som giftiga färger eller att hitta plats att sprejmåla. Man måste också handskas mycket med knivar och limpistoler. Eller de små sakerna, som sågdamm överallt. Om man inte vet vad man håller på med kan det vara farligt.

När jag frågar vad hon får för reaktioner när hon säger att hon håller på med cosplay fingrar hon lite på bältet igen. Hon vrider på de blå stenarna innan hon svarar.

- Jag tror väl inte att jag brukar berätta det riktigt så. Jag brukar bara säga att jag är spelintresserad. Jag är väl lite rädd att folk ska tycka att det är ocoolt. Men samtidigt så känns det också som att det har blivit mer accepterat med hela nörd-grejen. Och det är verkligen en extremt social och trevlig hobby. Man kan alltid fråga om hjälp för att alla har suttit i samma båt.