”Civil olydnad är den enda utvägen för att rädda klimatet”

Albin Björk är 27 år gammal och bor i Höör. Han har länge känt att det är en stor skillnad mellan vad som görs för klimatet och vad som behöver göras.

– Innan jag gick med i Extinction rebellion hade jag länge känt en stor uppgivenhet kring klimatfrågan. Jag delade inte oron för klimatet med min  omgivning och kände mig ensam.

Albin Björk studerar till läkare men har för tillfället tagit en paus i studierna och läser en kurs på folkhögskola. För sju månader sedan deltog han i sin första klimataktion. Hundratals aktivister blockerade trafiken i centrala Malmö, bland annat genom att ligga och spela döda i stora klungor på gatorna. Fjorton demonstranter omhändertogs av polisen, två stycken misstänkta för brottet ohörsamhet mot ordningsmakt.

– Jag ser civil olydnad som den enda utvägen för att rädda klimatet. Tidigare har man skrivit insändare och fört diskussioner, men det har inte blivit någon förändring. Jag ser inget slut på klimatkrisen om inte gemene man börjar göra uppoffringar och ger sig ut på gatorna. Det hjälper inte att bara sitta på sin kammare och tänka.

Albin Björk berättar om revolutioner som skett tidigare i historien med hjälp av civil olydnad. Han tar upp arbetarrörelsen, Indiens självständighetsrörelse och medborgarrättsrörelsen i USA som exempel. Han nämner inte att även antidemokratiska krafter använt sig av civil olydnad för att få makt.

– Jag tycker att polarisering är ett jättestort problem men jag ser inte att det finns ett annat sätt att lösa klimatkrisen. Vi försöker inte att vinna över klimatförnekare. Istället satsar vi på att få med oss dem som delar våra åsikter men behöver komma ut och visa dem.

”Coronakrisen ger ett ypperligt tillfälle att göra en grön omställning”

De senaste veckorna har utsläppen minskat kraftigt, då coronakrisen bland annat lett till minskat resande med bil och flygplan. Men Albin Björk menar att de minskade utsläppen inte är en vinst för klimatrörelsen.

– Klimatrörelsen kämpar för att minska mänskligt lidande. Då coronaviruset ökat mänskligt lidande kan jag inte se det som en vinst för oss. Det är helt fel tankesätt att fira att utsläppen just nu har gått ner.

Men Albin Björk ser också möjligheter för klimatet som kommer med coronakrisen.

– Har man möjlighet att sitta i karantän i sitt hem kanske man har tid att fundera över klimatet och sina utsläpp. Min förhoppning är att folk ska börja inse fördelarna med att hålla sig hemma. Man kanske inser att det funkar lika bra att ha videokonferenser som att flyga till ett möte.

Albin Björk menar att coronakrisen har visat att människor är beredda att göra uppoffringar när de inser att det finns ett hot. Problemet, menar han, är att många inte ser klimatkrisen som ett hot. Istället känns det som något som hotar någon annan i en fjärran framtid.

– Nu har man gjort insatser i samhället som man tidigare sa var omöjliga. Man sa att det var omöjligt att stoppa globaliseringen, men det har man gjort nu. Det ger ett ypperligt tillfälle för en grön omställning.

”Isolation och individualism gör oss olyckliga”

Albin Björk slår mig som en analytisk och lugn människa. Långt ifrån mina fördomar om en klimataktivist. När jag frågar vad han anser krävs för att minska utsläppen är hans svar tydligt: En mer lokaliserad värld.

– I nuläget är Sverige inte förberett för att klara sig i en klimatkris. Vi är bara självförsörjande på tre livsmedel. Vi måste röra oss mot en mer lokaliserad ekonomi och leva i enighet med det egna ekosystemet. Det handlar inte om att förminska sin egen värld, snarare att förstora den närhet som finns.

Tror du att alla länder skulle klara detta?

– Nej, det finns länder som inte skulle klara detta. Där skulle jag säga att internationella samarbeten behöver dras nytta av.

Albin Björk betonar att klimatfrågan inte är en höger- eller vänsterfråga. Samtidigt är hans kritik av konsumtionssamhället och individualismen typiskt vänterorienterad.

Jag frågar Albin Björk hur hans drömsamhälle ser ut om 50 år.

– Det vi saknar mest i Sverige är känslan av gemenskap. Man är inte en del av sitt närsamhälle och har inga kopplingar till sina grannar. Minskar vi på konsumtionen kan vi också dra ner på arbetet. Då får vi mer tid till nära och kära, istället för att bara jobba ihjäl oss som många gör idag.

Huruvida pengar gör oss lyckliga är omdiskuterat. En studie visar att sambanden mellan lycka och inkomst sträcker sig till att man tjänar ungefär 50-60.000 kronor i månaden. Det är mer än vad de flesta tjänar. Men Albin Björk menar att materiellt överflöd inte gör oss lyckliga.

– Isolation och individualism gör oss olyckliga. Det gör oss också bortkopplade från naturen, vi ser inte längre naturen som en förlängning av oss.