Johan Segerman är vad som kan liknas med en bristvara, en ung fagottist skolad i den svenska kulturskolan. Han är orkestermedlem i Kungliga Filharmonikerna och spelar på Konserthusets scen i Stockholm. Samma scen som han i ung ålder besökte med grundskoleklasssen och då för första gången såg instrumentet.
− Fagotten stack upp som en skorsten i orkestern, när jag kom hem sa jag till mina föräldrar att jag ville börja spela, säger Johan Segerman.
Han började på Mariebergs kulturskola där de inte var fler än sju elever som spelade fagott och på gymnasieskolans musikprogram var han ensam fagottist.
Intresset för det stora träblåsinstrumentet är fortfarande lågt. Kulturskolan i Malmö har för närvarande nio elever och ingen kötid och i stockholmsförorten Bredäng finns det inga klasser i fagott. Det har inte funnits sedan Sebastian Printz började som enhetschef 2018. Han hade gärna sett fler fagottklasser men resurserna räcker inte till för att satsa på ämnen där det saknas intresse. Och även om Sebastian Printz och hans kollegor har egna visioner så finns det inga riktlinjer från politiskt håll.
− Vi har inget uppdrag från politiken att förbättra balansen mellan olika instrument, säger Sebastian Printz.
Tidigare i år kom ett upprop riktat till Sveriges regering där en lång rad musikprofiler varnade för bristen på blåsmusiker. För Johan Segerman och Kungliga Filharmonikerna ser situationen än så länge bra ut. Tre av fyra fagottplatser är fyllda och orkestermedlemmarna lämnar inte sina stolar i första taget, Johan Segerman ser sig själv stanna i Konserthuset till pension.
− För mig är det här Sveriges bästa orkester så min plats blir ledig om först 40 år, säger han.
Värre är det för amatörorkestrarna. En orkesterundersökning som gjorts på initiativ av Blåsarsymfonikerna visar att knappt 30 procent av de tillfrågade orkestrarna har fagottister i sin besättning och samtliga tillfrågade upplever svårigheter med nyrekrytering.
Helena Wessman är rektor på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och är en av dem som skrivit under uppropet. Hon är orolig för att bristen på musiker påverkar Sveriges kulturliv.
− Vi har en stor kulturrikedom i vårt land där amatörorkestrar spelar en stor roll. Den här bristen har lett till att en del av dessa behövt lägga ner, säger hon.
Helena Wessman tror utvecklingen i förlängningen kommer påverka orkestrar som Kungliga Filharmonikerna. Det tar lång tid att bli duktig på ett instrument som fagotten och finns det inte ungdomar som börjar spela i tidig ålder så tror hon att det kommer bli svårt att fylla platserna i framtiden. För att ändra på det krävs det att orkestrarna syns.
− Det behövs förebilder. Har man aldrig sett en fagott så har man ingen aning om att det går att spela, säger hon.
Just att synas jobbar Johan Segerman och hans kollegor mycket med. Uppe på scenen i Konserthuset får man passa sig för alla mikrofoner som hänger från taket och står utställda på golvet. De är till för livesändningarna som sker varje vecka. Lunchkonserten är precis avslutad och teknikerna är redan framme och bygger om scenen inför morgondagens projekt.
För att nå ungdomar gjorde orkestern skolbesök innan pandemin och de har tidigare tolkat tv-spelsmusik. Men det behöver inte alltid vara så svårt tycker Johan Segerman.
− Man ska inte underskatta att även barn och unga gillar vanlig klassisk musik, säger han.
När han tillsammans med orkestermedlemmarna gjorde ett skolbesök innan pandemin märkte Johan Segerman att det fanns ett engagemang hos eleverna. De skulle spela tillsammans och först var stämningen lite stökig men när det var dags var eleverna lika fokuserade som orkesterns medlemmar.
− Det finns en samhörighet i en orkester, alla är jämlika, säger han.
Vissa instrument hamnar på historiehögen och blir museiföremål. Men utan fagotten tror Johan Segerman att hela den klassiska musiken och orkesterlivet blir lidande. Två saker som har betytt mycket för honom. Det häftiga i att som ung få spela låtarna från Star Wars tillsammans med sin orkester och lagandan som uppstår när alla jobbar mot ett gemensamt mål, det är upplevelser som han hoppas att fler unga får ta del av.
− Jag önskar att alla får testa att sitta i en orkester någon gång i livet, säger Johan Segerman.
På kulturskolan i Umeå är söktrycket så stort till klasserna i elgitarr och elbas att platserna inte räcker till. I ett mejl skriver enhetschefen Jenny Forslund att skolan har en fagottlärare som de kan ta in på timme om intresse finns. Man jobbar också med skolbesök där man visar upp de mindre populära instrumenten. Men än så länge så har Kulturskolan inte behövt ringa in sin fagottlärare i år.
