Att vara privatdetektiv: “Som det ser ut på film”

I en liten etta vid Mariatorget bor Per Berge. Han är pensionerad sedan några år tillbaka, nyskild och nyinflyttad. I lägenheten finns konst i varje vrå; tavlor, dekorationer och speglar i guld. Per sitter på en stol och ler ut mot fönstret. Han ser ut som en helt vanlig man. Men bakom hans rynkor, snälla ögon och vita hår gömmer sig allt annat än ett vanligt liv. Per började arbeta som privatdetektiv på 70-talet. Vid den tiden fanns knappt tio privatdetektiver i hela landet.

– Det hela började med att jag gick polishögskolan. Jag lärde känna en privatdetektiv som hade en byrå på Östermalm. Han frågade om jag ville börja jobba där och det ville jag, berättar Per.

Per visar upp en bild på sig själv som nittonåring i polisuniform och skrattar till.

Hans första tjänst på byrån var som livvakt till två adliga barn. Men efter ett tag insåg Per att han skulle göra sig bättre som privatdetektiv. Med hjälp av sina kontakter startade han en egen detektivbyrå: Berge Detektivbyrå.

– Jag började göra allt. Skuggningar av otrogna, leta reda på försvunna personer och så vidare. Att vara privatdetektiv är som det ser ut på film. Det är spännande och varierande, berättar Per.

En privatdetektivs vardag

Per förklarar att det kan gå en hel dag, en hel vecka ibland, utan jobb. Sedan kan någon ringa klockan elva en torsdagkväll med ett uppdrag. Då väntar intensiva veckor av arbete. Jobbet blir allt du fokuserar på.

Att skugga bilar är en viktig del av jobbet. Det är alltid viktigt att tänka på att ligga två bilar framför eller bakom på vägarna för att inte bli upptäckt. Ibland har Per fått köra över planteringar och gågator. Han har fått betala böter många gånger på grund av att han brutit mot lagarna. Men detta betalar alltid klienterna, betonar Per. Detsamma gäller restaurang- och kafénotorna som ibland är nödvändiga i spaningsuppdragen.

Otrohetsaffärerna

Att utreda otrohetsaffärer var det vanligaste uppdraget Per fick. Otrohet hade en annan innebörd på 70- och 80-talet.

– Otrohet utgjorde omedelbart skäl för äktenskapsskillnad och kunde ge den drabbade skadestånd, förklarar han.

Per minns tydligt en otrohetsaffär han utredde. Han hade i vanlig ordning fått ett samtal via gula sidorna. Mannen i luren förklarade att hans flickvän var otrogen, men att han inte visste med vem. Däremot hade mannen luskat fram ett telefonnummer som flickvännen hade regelbunden kontakt med. Numret tillhörde ett kontantkort. Nu ville han ha Pers hjälp att identifiera personen bakom telefonnumret för att kunna avslöja sin flickväns otrohetsaffär.

– Man måste vara kreativ och fantasifull. Jag hyrde en kvinnlig röstskådespelerska som ringde till numret och låtsades representera ett företag. Mannen fick svara på fyra frågor för att “hjälpa till att förbättra servicen på företaget” varav han som tack för hjälpen skulle få två biobiljetter. För att få gåvan krävdes det att mannen uppgav sina personuppgifter, berättar Per.

Så var jobbet klart. Per hade gjort sitt.

Avlyssningarna

En annan gång anlitades Per av en av Sveriges rikaste män. Mannen ville att Per skulle avlyssna hans fru och hennes väninnor som semestrade på parets båt i södra Europa. Klienten ville få reda på om frun talade illa om honom framför sina väninnor. Per jobbade under täckmantel som besättningsman för att kunna avlyssna kvinnorna - när han exempelvis putsade fönsterna eller dammsög.

Brottslingarna

En privatdetektiv har inga speciella befogenheter, men gör ofta samma saker som en polis. Ofta anlitades Per på grund av att människor kände sig missnöjda med polisens insatser. Ett exempel på detta var fallet med en man som kidnappat sina barn och åkt utomlands. Mamman till barnen anlitade Per för att hitta dem. Polisen hade involverats, men mamman upplevde att de inte gjort tillräckligt. Per lyckades spåra den efterlyste mannens flyg och plats - därefter rapporterade han till polisen och Interpol. Mannen arresterades i ett annat land och fick fängelse.

– En orsak till att man anlitar en detektiv är att man känner sig bortprioriterad av polisen. Allt läggs i en hög. Polisen kanske inte har tid, lust, de vill ta helg, de vill åka hem klockan fem, säger Per.

Trots spänningen i vardagen har jobbet inte alltid varit lätt. Per har blivit påkommen flera gånger. Framförallt om den som anlitat Per varit nojig och nervös; då blev personen som skuggades ofta misstänksam. Uppdragen är dessutom riskfyllda.

– Det finns absolut risker. Jag har fått några snytingar genom åren, men inte mycket värre än så, säger Per och ler.

Förutsättningar

Per menar att det är bra att vara tekniskt kunnig som privatdetektiv. Du måste kunna behärska olika utrustningar och hjälpmedel. Men förutsättningarna för att vara privatdetektiv har förändrats mycket sedan Per jobbade som det. Idag har internet, teknik och sociala medier medfört helt andra möjligheter att avlyssna, skugga och förfölja.

Dessutom är det en fördel att inte ha någon familj när du jobbar med denna typ av jobb. Tiderna är obekväma och uppgifterna är riskfyllda. När Per blev småbarnspappa kände han att det var det läge att ändra bana i livet. Efter att ha jobbat som privatdetektiv till och från i cirka femton år valde han att starta upp en städfirma och slå sig till ro i Norrtälje.

– En dag skulle jag skugga en bil till Arlanda, men tvingades avbryta för att jag behövde hämta min dotter på dagis. Då insåg jag att det var dags att byta jobb, avslutar Per.