Att vara där när det gör ont - hur du hjälper en vän i sorg

När handtaget till klassrumsdörren trycks ner känns det som att hjärtat ska hoppa ur bröstet. Hon öppnar dörren försiktigt och fastän det är exakt samma väggar, stolar och bänkar som igår känns allt främmande. Ljusrören i taket ger ifrån sig ett ovanligt starkt ljus som i kombination med alla klasskompisars blickar får henne att vilja titta bort. Här hör hon inte längre hemma.

Mathilda Kelly förlorade sin pappa i gallblåsecancer när hon var nio år. Han hade försämrats gradvis i ungefär ett år och 2017 somnade han in. Från att vara med och hoppa studsmatta efter skolan till att bara orka leka med lego. Från att renovera badrummet själv till att hyra in en byggarbetare. Från att alltid hämta och lämna till att mamma satt bakom ratten i stället.

– Jag fattade inte själv hur allvarligt det var, säger Mathilda Kelly som vid bortgången drabbades av chock.

Redan dagen efter var hon tillbaka i skolan. Mathilda Kelly ville bara fly kalabaliken hemma men i skolan var allt annorlunda.

”Ni vill ju egentligen inte vara med mig”

Mathilda Kelly var aldrig den populära i klassen. Hon höll sig till några få klasskompisar och fick aldrig vara med och leka med de ”populära tjejerna”. Efter pappans bortgång var klasskompisarna som personlighetsförändrade.

Plötsligt frågade de som tidigare kollat snett på henne i korridorerna om hon ville vara med och leka på rasten. Klasskompisar som Mathilda Kelly tidigare aldrig hade pratat med vågade sig fram för att fråga hur hon mådde. Det kändes konstigt.

– Man har inte en skyldighet att vara hjälte och rädda någon, säger Mathilda Kelly.

Om man inte sedan innan varit nära en person som drabbats av sorg ska man försöka vara som vanligt tycker Mathilda Kelly. Det är okej att fråga hur någon mår, men försök känna av så du inte trycker dig på.

Inte din rätt att gråta

Ibland kunde Mathilda Kelly känna att andras reaktioner överskuggade hennes sorg.

På en rast kom en av fritidslärarna fram för att beklaga sorgen. Hon omfamnades av läraren som fällde en tår över det hemska Mathilda Kelly drabbats av. Fastän kramen var av välvilja kändes det jobbigt.

– Det är egentligen inte din rätt att gråta över det. Det är min historia.

Efter att ha bemötts av många jobbiga reaktioner fick Mathilda Kelly svårt att berätta om sin pappas bortgång. Hon blev rädd för att dra ner stämningen eller göra någon ledsen. Därför undvek Mathilda Kelly att berätta om sin pappa.

Om man behöver mer stöd

Ibland behöver den i sorg mer stöd än vad vänner och familj klarar av att ge. Då kan det vara bra att ta hjälp av exempelvis en ungdomsmottagning, elevhälsan eller en vårdcentral. Något som hjälpte Mathilda Kelly mycket i sitt sorgearbete var att träffa människor med liknande erfarenheter. Svenska kyrkan erbjöd en sorgegrupp för barn.

– Det fick mig att känna mig mindre ensam, säger Mathilda Kelly.

Det kan vara svårt att se någon i sin närhet må dåligt, och det kan ta på krafterna att försöka stötta någon. Därför är det minst lika viktigt att komma ihåg att ta hand om sig själv också.

Våga ha kul

För Mathilda Kelly var det viktigt med personer som hjälpte henne att ha kul efter bortgången. Att vara stöd till någon i sorg kan också innebära att ge personen andrum från de svåra känslorna. En promenad, en fika eller se en film tillsammans kan göra stor skillnad.

– Det är viktigt att fortfarande våga ha kul även om något sorgligt har hänt.