Så här kan det ofta låta när det är dags att välja inriktning på gymnasiet. Ord som också Fanny fick höra när det var dags för henne att välja. Men hon lyssnade inte på omgivningen, utan följde sin magkänsla. Det var Textil och Design-linjen som Fanny skulle gå.
– Jag visste ju att jag tog rätt beslut. Jag har alltid vetat att detta var min grej. Vem vill välja det alla andra väljer? Inte jag i alla fall, säger Fanny.
Redan på förskolan väcktes intresset. Väva mattor med färgglada trådar och pyssla mest hela tiden var det Fanny gjorde. Men hemma var det ingen som varken sydde, virkade eller stickade.
– Min mormor virkade massvis. Trots att hon dog när jag var fem år så känns det som att hon någonstans ändå lärde mig. Hennes intresse blev liksom mitt.
När Fanny var sex år fick hon sin första symaskin. När hon var 16 så sydde hon upp scenkläder till hela skolklassen.
– Vi gjorde en uppsättning av Askungen i nian. Då skulle man egentligen sy sina egna scenkläder. Men det hela slutade med att jag inte bara sydde min egna ”goda fen” klänning, utan hela klassens kläder.
Fanny berättar om resan till Stockholm som hon och syslöjdläraren gjorde. När de tillsammans valde ut alla tyger.
– Det var ju så kul! Säger Fanny och spricker upp i ett leende.
När det sedan var dags för val av gymnasiet så visste Fanny redan vad hon skulle klicka i för alternativ i sökformuläret.
– Det var ju redan bestämt.
Hon ville komma bort från staden hon vuxit upp i. Komma bort från människorna och vännerna som omringat henne sedan dag ett. Men inte på ett negativt vis. Det var bara dags att stå på egna ben och följa drömmen.
– Jag var aldrig osäker på mitt val av utbildning. Det är bara kul att göra det ingen annan gör.
Men visst fanns det en touch av osäkerhet som då och då sköljde över Fanny. Som att inte dela första dagen i gymnasiet med sina bästa vänner.
– Istället stod jag själv på uppropet i en storstad omringad av främlingar. Helt plötsligt rycktes jag också med ut på skolgården av en främling. Hon skulle röka och jag stod med gråten i halsen bredvid och höll andan.
När Fanny kom hem grät hon i hennes mammas famn och kände bara nej. Det var så mycket nytt och hon förstod inte vad hon hade gett sig in på. Men någonstans kändes ändå valet rätt, det visste hon innerst inne.
Det som Fanny fick göra på sin utbildning var precis det hon älskade. Kurser i mönsterkonstruktion, fackteckning och design, skrädderi, materiallära, tradition och utveckling. Favoriten blev mönsterkonstruktion.
– Jag var dessutom den enda i klassen som gillade just mönsterkonstruktion, skrattar Fanny.
Hon berättar att mönsterkonstruktion går ut på att konstruera kläder från grunden. Det handlar om det tekniska bakom plaggen, att bygga upp plagget utifrån en grundmall som sedan utvecklas till det utseendet plagget ska ha i slutet.
– Jag är inte den som älskar att skriva, läsa och plugga på det klassiska viset. Jag behöver vara kreativ. Men det behöver inte betyda att jag inte blir högskoleförberedd av min utbildning.
Fanny pratar om vikten av att förstå att du kan bli högskoleförberedd genom att gå en praktisk linje. Det är några tillvall som behöver göras, svårare än så är det inte, säger hon.
– Nästan alla i min klass gjorde tillvalen.
Tredje året kom och Fanny gick till skolans studie- och yrkesvägledare.
– Jag har alltid vetat vad jag skulle gå för linje på gymnasiet och jag har alltid velat bli slöjdlärare.
Men det sistnämnda förändras sista året. Fanny vet inte riktigt varför. Det bara gjorde det.
– Och så får det vara ibland. Saker och ting förändras, och det är helt okej.
Suget för att plugga vidare fanns i alla fall kvar. Hon och syv:en sökte tillsammans upp massvis av utbildningar som kunde passa.
– Tillslut landade vi på Mönsterkonstruktör. Det som var min favoritkurs kunde jag nu tillägna ett helt år till. Fantastiskt ju!
Lika bestämd som innan började Fanny pyssla ihop moodboards till sin ansökan. Ett års utbildning på yrkeshögskola, nu i en annan storstad, väntade. Sommaren efter studenten gick flyttlasset till Göteborg.
Fanny följde sin magkänsla. Trodde på sig själv och lyssnade inte på vad andra tyckte. Hon visste vad som var hennes grej – och är idag glad över att hon var så bestämd som hon faktiskt var.
– Jag har ju en utbildning idag. Det är alltid skönt att ha något att falla tillbaka på, även om jag idag inte arbetar med det jag är utbildad till.
Fanny jobbar just nu på designföretaget Edblad. Hon jobbar i deras butiker som finns utspridda i Stockholm och i Uppsala.
– Det fungerar bra för mig här och nu. Men drömmen är att få arbeta på plats i klädesfabriker. Att vara där det händer. Jag skulle få användning av min utbildning, mitt intresse och mitt driv när det kommer till design och kläder.
