Det är en vanlig onsdag i april. Blåsigt, regnigt och en temperatur på strax under 10 grader. I Fältöversten på Östermalm går vissa tjejer ändå runt med kjol och jeansjacka, medan andra fortfarande inte har vågat kasta den tjocka dunjackan. Klockan börjar ticka mot rusning och kaféerna fylls av sällskap.
På det kafé där vi ska möta Emma finns det ont om lediga platser. När vi väl hittat ett ledigt bord lägger Emma, gymnasieelev i Stockholm, upp sitt gula A4-block och sin miniräknare på bordet. Hon kommer just från ett tre timmar långt matematikprov, och sidorna i blocket är fyllda av uträkningar efter pluggandet inför provet. Men antalet sidor som är täckta av blyerts är inte i närheten av hur det var innan påsklovet.
– Mellan jul- och påsklovet pluggade jag så fort jag hade en minut över. Vid frukost pluggade jag. I skolan använde jag varenda rast jag hade till att plugga. När jag kom hem från skolan pluggade jag till middag. Efter middagen försökte jag också få in en timmes plugg.
För Emma är det inte första gången som skolan påverkar henne att prioritera bort allt annat i vardagen. Redan i årskurs nio började hon känna sig stressad konstant. Då insåg hon inte själv hur stressad hon var.
– Det som var den utlösande faktorn till stressen var betygshetsen och kraven jag hade på mig själv. I nian ville jag ha A i alla ämnen. De andra tjejerna i klassen var jätteambitiösa och tog skolan väldigt seriöst, vilket också påverkade min syn på betygen. Jag var stressad konstant.
Emma lärde sig inte att slappna av eller att försöka hitta stunder på dygnet där skolarbete inte stod i centrum. Istället kom känslan av att konstant vara stressad tillbaka. Hon fortsatte enda in i kaklet och hade ingen strategi för att minska stressen.
Hur upplever du dig själv när du är stressad?
– Jag blir väldigt stirrig, fokuserad och produktiv vilket inte alls låter dåligt. Men jag har även en kalender där jag skriver minutvis vad jag ska göra. Jag kan till exempel skriva "tvätta håret, klippa naglarna, bädda sängen..." även om det är självklara saker som jag inte skulle glömma.
Dina kompisar?
– Jag sa alltid nej när de frågade om jag kunde ses, så efter ett tag slutade de fråga. Skolan var alltid anledningen.
Tror du andra ungdomar är lika stressade?
– Mellan åldrarna 14-18 tror jag många lider av kronisk stress. Men det är som sagt inget man märker. Det är verkligen något som fler borde uppmärksamma eftersom psykisk ohälsa kan komma genom kronisk stress.
Från jul- till påsklovet led Emma av kronisk stress för andra gången. Men denna gång sökte hon hjälp för sina problem.
– Jag besökte en husläkare på Capio vårdcentral i huvudsak för att jag, under hela tvåan, haft riktigt ont i huvudet. Efter lunch fick jag alltid ont på ett speciellt ställe i huvudet. Men jag har alltid tänkt att orsaken har varit dålig luft i skolan, berättade Emma och fortsatte:
– På vårdcentralen kollade jag järnvärden, men de var normala. Efter att ha blivit undersökt kom läkaren fram till att min högra sida av kroppen var ovanligt spänd. Spänd på grund av stress.
Från läkaren på Capio blev Emma hänvisad till en sjukgymnast. Dit har hon gått ca fem gånger nu. Hon har fått en del råd som gett resultat.
Mindfulness
– Första besöket med sjukgymnasten gick åt till att planera hur jag på både lång- och kortsikt skulle motverka stressen. Det viktigaste har varit mindfulness som jag blev tillsagd att göra varje kväll och varje lunch i skolan. För att utöva mindfulness har jag laddat ner en app, "Stressa ner", som består av två övningar.
Emma berättar vidare att appen baseras på en kvinnoröst som beskriver vad du ska tänka på i nuet, till exempel andningen.
Hjälper det?
– Jag har ännu inte kommit in i "medveten närvaro", som det innebär, utan jag använder det mer för att introducera min sömn. Sängen har alltid varit en trygg punkt i min stressiga vardag.
Men trots alla meditationer och avslappningsteorier är det skolan som är orsaken till den kroniska stressen.
Vad har skolan gjort för att hjälpa dig?
– Jag tog kontakt självmant med min mentor. Hen berättade då något som jag blev väldigt överraskad av, nämligen att elever på skolan har möjlighet att avsluta kurser i förtid. Jag fick då betyg i två kurser som jag uppfyllt alla kriterier i. Egentligen borde det vara självklart då läraren hade tillräckligt med underlag, säger Emma och fortsätter:
– Det har hjälp mig väldigt mycket, framförallt psykologiskt att veta att de andra i klassen har mer än mig. Men också att jag kan undanröja läxor och inlämningar under lektionerna som jag redan fått betyg i.
Vad kan skolan göra för att motverka stressen?
– Framförallt tycker jag att skolor generellt måste bli bättre på att planera. Det är omöjligt att prestera om man har prov i fyra olika ämnen, två redovisningar och en inlämning på en vecka. Jag tycker också att skolor borde lyfta fram det faktum att elever som uppfyllt alla kurskrav en gång har chans att avsluta en kurs i förtid.
Efter fyra månader med kronisk stress
I dag mår Emma mycket bättre. Delvis för att hon jobbat hårt med att ändra sitt förhållningssätt till betygen, men också för den hjälp hon fått av både skolan och sjukgymnasten.
– Nu är jag mer nöjd med vad jag åstadkommer. Jag träffar kompisar flera dagar i veckan, och nu går faktiskt fritid före plugg på helgerna. Jag ångrar verkligen att jag lagt ner så mycket tid på skolarbete...
– Man lever bara en gång och vad gör det om hundra år om jag misslyckas på ett prov. Jag har i alla fall kul!
Emma heter egentligen något annat.
