Att dansa på andra sidan Atlanten

– Det är många som är rädda att de slösar pengar när det går och ser på dans. Man är rädd att inte förstå budskapet eller vad det handlar om. Men poängen är att bara uppleva det som händer på scen, inte att sätta ord på allt, säger dansaren Taylor Drury.

Livet i ett danskompani

Att jobba i ett danskompani innebär att man dansar på heltid. Varje dag tar man som dansare klasser för att slipa på sin teknik och sitt artisteri. De repar och sliter för att sedan kunna sätta upp föreställningar inför en publik. Dansen har Taylor Drury och Preston Mcbaine ägnat sitt liv åt.

Hur blev dansen vägen de valde?

När Taylor Drury var sex år gammal började hennes kompis på dans. För att kunna umgås med henne bestämde hon sig för att också börja dansa. Efter ett tag blev hon introducerad till balett. Hon började träna hårdare och kom snart in på den kungliga balettskolan i Winnipeg.

– Jag är mest bekväm när jag dansar, det är så jag känner mig hörd och det är så jag kommunicerar, säger hon.

Det var Taylor Drurys lärare på den kungliga balettskolan i Winnipeg som föreslog att hon skulle söka till den prestigefyllda högskolan Juilliard i New York. Hon kom in på skolan och fick sin kandidatexamen i dans därifrån. Men efter examen hade hon svårt att hitta ett fast jobb.

– I skolan pratade lärarna mest om vilka danskompanier man kunde jobba med. Men verkligheten var annorlunda, det kan ta tid att hitta ett jobb och förstå var man hör hemma, säger hon.

Efter ett par månader fick hon ett jobb i Punchdrunks NYC produktion av föreställningen Sleep no more som är en tolkning av William Shakespears Mcbeth.

Preston Mcbain gick musikallinjen på gymnasiet men det var dansklasserna som han älskade mest. Därför bytte han snart skola till en balettskola i Toronto.

Efter sin gymnasietid fick han en praktikplats på den Kungliga baletten i Winnipeg. Efter bara två veckor blev han erbjuden ett kontrakt med kompaniet.

– Då var det min största dröm och den kom mycket tidigare än vad jag hade trott, säger han.

Efter att ha jobbat med den Kungliga Baletten i Winnipeg i tre år började han jobba med ett mindre turnerade danskompani i Toronto.

– Vintrarna i Winnipeg var brutala, ibland var det minus 25 grader Celsius ute och då kunde man knappt gå ut. Mina tio år med det mindre kompaniet i Toronto var jättebra, vi turnerade runt om i Nordamerika och vi fick uppträda jättemycket.

Dansarlivet är ofta dyrt. Preston Mcbain fick betala 25 000 kanadensiska dollar per år för sin utbildning på balettskolan, vilket motsvarar ungefär 175 000 svenska kronor. Taylor Drury behövde betala mer än 5000 amerikanska dollar för hennes visum som tillät henne att jobba i USA.

Resan till Europa

När Preston Mcbaine hälsade på sin dåvarande pojkvän i Stockholm tog han dansklasser med den Kungliga Baletten för att hålla sig i form. Återigen såg den konstnärliga ledaren hans talang och ville ha honom i kompaniet.

– Det var ett svårt beslut att flytta till Sverige, men sådana här chanser kommer inte ofta, därför valde jag att tacka ja, säger han.

Taylor Drury bestämde sig för att flytta till Berlin. Efter ett tag kontaktade Gärtnerplatzs Statsteater i München henne och frågade om hon kunde tänka sig att jobba med dem.

Livet i Europa

Preston Mcbain har nu bott i Stockholm i snart tio år och hans kärlek till staden fortsätter att växa.

– Jag älskar Stockholm, det är mitt hem. Det är energin i staden jag gillar, vattnet och vyerna tar fortfarande andan ur mig, säger han och ler.

Taylor Drury menar att det var lite som en chock att flytta till Europa.

– Det tog ett tag att vänja sig, men jag kände mig välkomnad här. Generellt sett är människorna här mer insatta i kultur och konst, menar hon.

Framtidsplaner

Taylor Drury ler och säger att hon inte berättat det här för många. Hon gjorde en audition för ett världsberömt danskompani för tag sen och har fått veta hur det har gått.

– Jag har fått jobb i Pina Bauschs kompani, dansteatern i Wuppertal! Det har verkligen tagit tid att ta in men jag ser jättemycket fram emot att få jobba med kompaniet. Jag känner en stark dragning till Pinas Bauschs konstnärskap och det ska bli kul att få ta del av det, säger hon.

Hon har flyttat runt mycket de senaste åren, så hon hoppas att hon kan få landa någonstans och stanna där ett tag.

Vid sidan om dansen har Preston Mcbain tagit kurser i bland annat ledarskap och kommunikation som kan komma att hjälpa honom efter sin danskarriär.

– Jag är 39 år nu, så jag kan dansa professionellt i ett par år till. Efter det skulle jag gärna jobba som coach, repetitionsledare eller kanske jobba med något helt annat, säger han.

Preston Mcbaine säger att han älskar att stå längst fram i studion, få lära ut och att dela sina erfarenheter med andra dansare. Något han tycker borde förändras i dansvärlden är den hierarki som finns i vissa sammanhang mellan koreografer, lärare och dansare.

– När jag intar rollen som lärare lägger jag stor vikt på att alla ska känna sig hörda och värdefulla i rummet, säger han.