Lektionen har inte ens börjat, men ljuden från trapetser och skrattande elever ekar redan i den stora hallen. Efter att ha spenderat förmiddagen i skolbänken är alla ivriga att röra på sig. Det är ju trots allt därför de är här.
Cirkörhallen i Alby utanför Stockholm är norra Europas största cirkushall – och kanske även norra Europas största klassrum. Istället för kartor och matematiska formler på väggarna hänger det bilder på cirkuslegendarer, många av dem är gamla elever, och reklamtryck från tidigare föreställningar. I övrigt finns här allt en övande cirkusartist kan tänkas behöva – inklusive mängder av mjuka mattor.
– Hela hallen är som en lekplats, säger 17-åriga Ane Jinye Maehlum som går sitt andra år på Cirkusgymnasiet.
Klasskamraten Eliot Katarincek Rochat, 17, nickar instämmande.
– Man blir aldrig uttråkad, tillägger han.
De kliver upp på vad som ser ut som en korsning mellan en gungbräda och en studsmatta. Ane testar en bakåtvolt och landar på rygg. Hon är snabbt uppe på brädan igen och studsar några gånger innan hon återigen slänger sig bakåt. Den här gången landar hon på fötterna.
Ane har flyttat från Norge och är en av många elever som har kommit till Sverige för att börja på skolan. Det är det enda gymnasiet i Skandinavien med cirkusinriktning.
Här undervisas eleverna av lärare från hela världen. Därtill tränar många verksamma artister i samma hall, något som ger eleverna möjlighet att både få insyn i branschen och knyta kontakter.
Läraren Raphael Beretti ser det som en stor fördel för skolans verksamhet.
– De inspirerar och hjälper eleverna, säger han.
En bit bort sitter tredjeårseleven Matilda Segerlid, 18, och betraktar sina klasskamrater. Detta gör hon inlindad i tyg – flera meter upp i luften.
– Det är så mycket som står på spel. Släpper jag tyget så ramlar jag ju, säger Matilda när hon har snurrat sig ner till marken.
Enligt Matilda är det något alldeles speciellt med cirkus. Det är både en idrott och en konstform och bygger lika mycket på känsla som på teknisk skicklighet.
– Det är frihet. Man kan göra vad man vill, hur man vill. Det finns inga regler, säger hon innan hon virar in sig i tyget igen.
I Ane och Eliots årskurs går det nio elever; i Matildas är de bara fem. För några år sedan var det upp mot tjugo elever i varje årskurs. Enligt Lena Ferrero, koordinator för Cirkusgymnasiet, är det främst pandemin som ligger bakom minskningen.
– Restriktionerna gjorde det svårt att marknadsföra utbildningen och följderna av det ser vi fortfarande, säger hon.
Pandemins framfart påverkade inte bara Cirkusgymnasiet. Med uteblivna föreställningar och minskade intäkter var den ett hårt slag mot hela branschen.
– Det var många som bytte jobb under pandemin, både artister och personal, och flera cirkusar lades ner, säger Janne Näsström, ordförande i Cirkusakademien, till Läget.
Livet som cirkusartist var stundtals svårt även innan pandemin. Enligt Janne Näsström har de alltid mötts av ett visst förakt, både från kultureliten och från äldre generationer. Därtill var kampanjen mot användandet av vilda djur, som blossade upp för några år sedan, på väg att slå ut hela branschen, trots att det då inte längre förekom i Sverige.
– Kampanjen slog mot allt med koppling till cirkus. Publiken försvann, säger han.
Efter alla motgångar tycks dock intresset vara på väg tillbaka igen, framför allt hos ungdomar. Det märks både i publiken och i de lokala cirkussatstningar som finns runt om i landet, dit det ofta är kö, berättar Janne Näsström.
Han tycker det är roligt att fler vill hålla på med cirkus. Samtidigt påpekar han att det är ett krävande yrke som ofta innebär många månaders turnerande, inte sällan utomlands.
– Det finns jobb, men man måste satsa långt utöver det vanliga, säger han.
Lektionen börjar närma sig sitt slut och läraren Raphael samlar klassen för ett par sista gemensamma övningar. Eleverna, nu lite mer andfådda än tidigare, följer hans rörelser.
Matilda, Ane eller Eliot är alla säkra på att de kommer att hålla på med cirkus i framtiden, hur krävande det än är.
– För mig så är det det enda jag gör. Det är hela min vardag och hela min fritid, säger Eliot.
Både han och Ane har siktet inställt på cirkuslinjen på Stockholms konstnärliga högskola, SKH, men är också öppna för att söka in till motsvarande högskolor utomlands.
För Matilda spelar det mindre roll hur eller var hon fortsätter sin cirkuskarriär, så länge hon får göra det hon älskar.
– Jag tror inte att jag kan leva utan cirkus. Det är den känslan jag vill förmedla till min publik, oavsett hur stor den är.
