Enligt ryttarna själva - "det bortprioriteras"
Therese Skanz Wiklund är 19 år och har ridit i nio års tid. Nu äger hon valacken Benoni (Benzo) tillsammans med sin familj.
- Att jag stretchar, det händer nästan aldrig. Det har väl blivit av en gång på nio år kanske, säger Therese.
- Jag har hört att det ska vara bra, att det tänjer ut musklerna och transporterar bort restprodukter som bildas vid ansträngning, men jag har liksom inte tid att stretcha.
Matilda Åberg är 20 år och har också egen häst, stoet Klarissa. Inte heller hon stretchar särskilt ofta.
- Det har nog aldrig hänt. Dock kanske jag borde, jag är orimligt stel för att bara vara 20 år. Men jag vet inte om det skulle få mig att rida bättre?
"Kanske om vi stretchade tillsammans"
Kunskap, gemenskap och tvång. Det är vad som skulle krävas för att få Therese och Matilda att stretcha oftare, enligt dem själva. För trots att ingen av dem stretchar i nuläget är det något de båda skulle vilja göra.
För Matilda skulle även trygghet i att veta hur man bäst stretchar vara ett steg på vägen.
- Om jag visste att jag gjorde rätt så skulle det vara enklare att genomföra, och om vi i stallet stretchade tillsammans. Då skulle jag vara mer motiverad, säger hon.
Therese däremot är inne på ett annat spår, nämligen tvång.
- Om jag var tvungen att stretcha, typ på grund av att jag skadade mig eller så, då hade jag nog fått det gjort. Nu glöms stretching bort av bara farten.
Hon är även skeptisk till att stretcha tillsammans i stallet.
- Det vore säkert kul, men svårt att ordna för oftast är alla här och rider vid olika tider.
