Moa Dynefalk, 19, som hunnit med en säsong i Täby FC får under hösten sällskap av högstaligans rookie – Hanna Nordstrand, 18.

Tillsammans bygger tjejerna lagets yngsta kedja i världens bästa innebandyliga, Svenska Superligan (SSL).

Vi två mot varandra

Duon som verkar vara två helt vanliga spelare, delar en unik historia.

– Vi har mött varandra hela våra karriärer, men sågs första gången 2016 på lägret Selected Player när vi var 12 år gamla, säger Hanna.

Hon fortsätter:

– Jag spelade i Åkersberga och Moa i Vallentuna. Vi var isch de bästa spelarna i vardera lag så det var vi två mot varandra i varje match, och den som vann matchen mellan oss – det laget vann.

Det skulle dröja några år innan tjejerna spelade mot samma mål. Första gången var under stadslags-SM 2020. Då var 16-åringarna bäst i Sverige.

Andra gången inträffade under U19-VM 2022, en turnering som Sverige vann. Duon var då bäst i världen.

Hur är det att spela i samma lag?

– Jag har typ inte riktigt förstått det än, säger Moa.

Leendena skvallrar. Tjejerna tycker inte illa om varandra – tvärt om. För Hanna känns det som att spela med en likasinnad.

– Jag har aldrig varit nervös över att spela med Moa. Jag vet ju att vi båda är lika bra på innebandy. Det är mycket passningsspel och direktskott.

Fart är ordet Moa väljer att beskriva duon med.

– Vi spelar inte runt bollen i två minuter, utan vi vill gärna ta bollen, driva och gå på mål.

Har det varit tjafs genom åren?

 – Då var vi fiender, säger Moa och skrattar.

Tjejerna var inte ensamma om att vilja vinna. När Moa och Hanna mötte varandra såg lagens respektive tränare till att tävlingsnerverna fanns.

 – Det har alltid varit en kamp. Var du inne ropades ”in med Moa!”, säger Moa.

 – Och pappa ropade: ”in med Hanna!”, säger Hanna skrattandes, som hade sin pappa som tränare i Åkersberga IBF.

Det kan tyckas självklart att drömma om högstaligan. Men för duon har det sett annorlunda ut. Moas driv har varit lagkompisarna.

– Jag har nog mer spelat för skojs skull. Drivet har varit lagkamraterna och att det är så fruktansvärt roligt att vinna och komma ner på träning och prata med människor som tänker exakt som jag.

Jag ville springa solo

Hanna var inte imponerad av SSL.

 – Jag kollade mycket innebandy med pappa som liten och tyckte att SSL verkade vara det tråkigaste man kunde spela. De passade ju bara runt bollen hela tiden... jag ville ju springa solo.

 – Men såklart har SSL varit någonting jag alltid velat, speciellt tillsammans med mina lagkompisar! Att vinna som ett lag – som vi gjorde då förra året när vi tog oss upp i SSL – det var den bästa drömmen som kunde slå in.

Hanna som har spelat i Åkersberga, ”Ackers”, hela sitt liv, fick ett minst sagt bra avslut innan hon skrev på för Stockholms bästa klubb.

Vad krävs för att ta sig till SSL?

– Motivation, tålamod... och att man vill göra sig själv bättre hela tiden, säger Hanna.

Moa lägger till:

– Jag tror också att det är viktigt att ha små mål att sträva efter.

Har du haft små mål?

– Ja, först hade jag som mål att komma in på RIG, sen var det att spela i landslaget, och nu har det varit SSL.

Bara vara skitdålig

Att slösa tid är ingenting för duon som lägger all energi på planen. Men – det är inte bara innebandyn som lockar.

– Jag skulle vilja ha en middag med mina kompisar någon dag i veckan, bara för att koppla bort allt. Samtidigt har man valt det här, säger Moa.

Hanna vill spela fotboll.

– Det skulle vara kul att bara komma ner och köra någon träning då och då, och inte behöva tänka på att vara bäst, utan bara vara skitdålig och köra för att det är kul.

Kan inte leva på sporten

Den som väljer att spela innebandy gör det förmodligen inte för pengarna. Många har ett del-eller heltidsjobb. Många kämpar med att få ihop vardagen. Hanna är inget undantag och hon ser motivationen som den största utmaningen.

– Man kan inte leva på sporten... och om jag ska vara ärlig så tror jag att det kommer dröja innan man kan det, med tanke på att sporten inte är lika stor utomlands.

Hon tillägger:

– Det handlar om att orka spela innebandy när man är vuxen, samtidigt som man ska ha ett deltids– eller heltidsjobb. Och man ska ha tid med allt.

Var ser ni er själva i framtiden?

– Jag vill gärna se mig som ett stort namn. Men samtidigt gäller det, som Hanna säger, att motivationen finns kvar... Det finns mycket utanför sporten, som man uppskattar, och som man vill ge tid åt. Det gäller också att hitta ett jobb som man kan få ihop med innebandyn, säger Moa.

Umgås ni utanför planen?

– Vi kommer nog börja göra det mer nu. Vi har jävligt kul när vi är med varandra och har ju känt varandra sen vi var små. Vi har en del minnen ihop som lever vidare, och nya mål att sträva efter, säger Moa.