Selmas leende möter mig på skärmen och hackar sig fram till ett varmt hej. Vi får inte träffas, inte ens på avstånd. I natt kom Selma Abu Eid Tjulin hem från ett träningsläger i Warszawa. Det första hon möttes av på Arlanda var ett covid-test så för tillfället håller hon sig hemma i frivillig karantän.
Selma Abu Eid Tjulin är förutom 19 år och mitt uppe i studentvåren också med i det svenska landslaget i värja. En gren inom fäktning. En annorlunda vardag jämfört med sina klasskompisar.
— I och med corona tränar jag lite mindre nu men vanligtvis är det väl kanske 15-16 timmar i veckan och tävlingar varje helg, säger hon och fortsätter:
— Det är ändå lite skönt att det är corona och student samtidigt och jag är nog den enda som tycker det. I vanliga fall skulle inte jag kunna vara med för det är alltid tävlingar och läger under helgerna. De (landslaget) skiter ju i att jag har andra saker och man kan inte flytta en tävling.
Livet som elitsatsande är inte som för alla andra. Kvällar och helger spenderas i hallar och på träningsläger. Ibland i Polen, ibland på Bosön. Skolan kommer lite i andra hand för Selma.
— Jag går hellre och tränar och tänker att skolan löser sig alltid, säger hon.
Gjorde sitt första EM som 14-åring
Precis som många andra elitidrottare startade kariären med en drös av aktiviteter och idrotter. Selma spelade basket länge innan hennes föräldrar introducerade henne till fäktningen. Föräldrarna hade fäktats när de var unga för att träna tillsammans och det föll naturligt för Selma med.
De första åren började hon med ett lite ovanligare vapen som det inte var så många i Sverige som körde med. Speciellt inte många tjejer. På tävlingarna var Selma överlägsen bland sina jämnåriga motståndare och bytte snart till en annan klubb och annat vapen. Hon fortsatte att träna och gjorde sitt första SM som 14-åring. Redan året därpå fick hon åka på sitt första EM och sedan VM.
— Det var en stor omställning i nivån och man tyckte allt var skit för det gick dåligt men så fort det gick bra igen var det kul. Men man drömmer ju om landslaget, eller nej största drömmen är att komma till OS men det var jättelänge sedan någon från Sverige var med, säger Selma.
Mellan tävlingar, träningsläger och träning ska Selma ta studenten från Värmdö gymnasium i Stockholm.
Tycker du att du missar mycket som dina kompisar gör?
— Jag är aldrig avundsjuk men det är tråkigt att inte kunna hänga på om ens kompisar ska göra något. När vi reser bort är det ju alltid en resa som är kul att göra men när det är träningsläger hemma i Stockholm är det åtta på morgonen till åtta på kvällen, hem och sova medan alla andra gör saker i närheten.
Tänker du annorlunda i din planering jämfört med dina kompisar?
— Ja absolut, men det gör att jag har koll också. Jag vet när jag måste träna, vet när jag har tid över och när jag måste plugga. Man har ju lärt sig över tid vad man orkar och kan. När man ska vila, vad man ska äta, när man ska träna mer eller mindre. Om man tränar på morgonen måste man se till att man får i sig ordentligt efter och om man tränar efter skolan måste man hinna plugga innan för man orkar aldrig plugga efter.
Hon gör ett försök att förklara vad som händer de kommande månaderna i sitt fullspäckade schema. Men det är svårt. 22 maj är det tänkt att Selma och hennes klass ska ha sin studentskiva. Samma dag har hon fystester. I går fick hon veta att sommarens U23 EM ställs in.
— Inte ens vår förbundskapten vet vad som händer för tillfället, men det är nog till min studenttids fördel.
Ja, vad gör du om du får något inplanerat på studentdagen?
— Nej men då får jag faktiskt lägga av en dag och säga “nej inte idag”. Jag vet att det var en kille för några år sedan som fick ta studenten och sen direkt åka iväg på träningsläger. Men det beror även på vem man har som förbundskapten och jag tycker jag är på ganska god fot med min, avslutar Selma
