I Stockholmsområdet – i ett hus som inte utmärker sig mycket från omgivningen – får de som kallas för papperslösa hjälp. Det är personer som inte har rätt att vara i Sverige. Det kan handla om att de har fått avslag på sin asylansökan men valt att stanna kvar ändå – i det dolda.

Lotta Öberg har arbetat på akutboendet sedan hösten 2020. Hon öppnar dörren och visar vägen in i tvåvåningshuset.

– Hej Kevin, vad länge sedan. Hur är det med dig? säger Lotta till Kevin som går in genom dörren och ger henne en kram.

Kevin kommer från Afghanistan och var en av de första som flyttade in på boendet. Nu har han flyttat ut och har uppehållstillstånd och snart en gymnasieexamen. Det var länge sedan han var och hälsade på.

Boendet ska vara skyddat och håller därför låg profil för att det inte ska komma oönskade besökare.

Här bor det 26 killar mellan 18 och 25 år. Vissa delar rum två och två, andra tre och tre. Boendet finansieras av organisationer som bland annat Röda korset. Men pengarna börjar bli knappa.

Ändå kan huset innebära en viss trygghet för de som kan få en plats.

– Hur många gånger kan en person behöva flytta på åtta år? frågar Lotta Kevin.

– Åtta år? Bara på sex månader kan det vara tio gånger, svarar Kevin.

Utvisningar kan inte alltid genomföras

Eftersom den svenska regeringen inte erkänt den talibanska regeringen i Afghanistan går det inte heller att genomföra utvisningar dit. Många afghaner som söker asyl i Sverige får avslag på sin ansökan. Med avslaget kommer även ett utvisningsbeslut, vilket innebär att personen behöver lämna Sverige. Därför behöver de ta sig tillbaka till Afghanistan på egen hand, eller gömma sig.

Ali bor på akutboendet och fick för några månader sedan för andra gången avslag på sin asylansökan. Han har valt att stanna i Sverige ändå.

Varför kan du inte åka tillbaka till Afghanistan?

– Det är talibaner där, det är knas.

Ali kom hit 2015 som 14-åring. Som papperslös får man inte arbeta eller studera. Så under dagarna finns det inte mycket att göra.

– Jag kollar på min mobil, på Tiktok eller Snapchat.

Han tycker det är svårt att planera för framtiden.

– Jag har ingen plan framåt. Det känns inte bra, men vi lever ju.

Ett avslag är inte ett avslag för alltid

– Det är inte så att de har fått ett nej 2015 och sedan hängt kvar, utan det har ju kommit små hopp. Nu senast var det när talibanerna kom. Men många som har sökt och fått sitt ärende prövat har fått avslag, säger Lotta.

Kevin kom också till Sverige från Afghanistan 2015. Då fick han inte asyl. Därefter levde han som papperslös i Sverige i flera år. Men för ett år sedan fick han tillslut ett uppehållstillstånd – något han efter så lång tid hade svårt att tro på. Det var en solig dag i en park när mobilen ringde.

– Jag trodde att någon skojade med mig. Efter en vecka insåg jag att det var på riktigt. Det var en sjuk känsla, säger Kevin.

Pengarna börjar tar slut

Men Lotta Öberg jobbar kvar på boendet och idag är behovet av de knappa platserna stort. Förut hade de råd med aktiviteter som engelskalektioner och boxningspass. Nu håller pengarna och energin hos personal och volontärer på att ta slut. Men tak över huvudet och mat i magen kan göra mycket för den som inte har någon annanstans att ta vägen.

– Hade jag vetat det jag vet idag, då hade jag sprungit åt andra hållet och skrikigt ”aldrig i livet”. Men nu är jag uppe i det. Min största drivkraft är att det här hade kunnat vara mina barn, säger Lotta.

Kevin och Ali heter egentligen något annat.