Snart rycker 8 000 nya värnpliktiga in på militära förband över hela Sverige. För en del har väntan varit lång medan andra fasar för vad som komma skall. Oavsett inställning är det alltid bra att vara förberedd.
Karl Samuelsson, 23, är officersaspirant på militärhögskolan Karlberg. Han har stenkoll på lumpen. Snart kommer han att utbilda framtida värnpliktiga.
Nedan delar han sina viktigaste erfarenheter och tankar om vad man kan förvänta sig under utbildningen.
Lumpen är en stor omställning. De flesta värnpliktiga har nyss slutat gymnasiet. De krav som ställdes på en i skolan är betydligt lägre än det som nu förväntas av en.
– Lärare bryr sig mindre om vad du gör än befälen. Du får inte göra som du vill, det gäller att följa deras order och göra som de säger, säger Karl.
Första tiden
De första dagarna ägnas åt att lära sig alla grundläggande saker. Hur man rör sig, för sig och använder utrusningen. Även hur man bäddar sängen. Varför? Felfria hörn på lakan och spända täcken skapar disciplin. Häng inte med huvudet om du misslyckas med bäddningen i början. Första gången Karl bäddade som värnpliktig tog det 15 gånger innan han blev godkänd. Hans bästa tips för att lyckas? Öva, öva, öva!
– Mycket man går igenom i början kommer kännas självklara och onödiga, men det är viktigt att det sitter. Man övar in ett ryggmärgsbeteende.
Ett ryggmärgsbeteende är något som du ska kunna även när hjärnan stänger av. Även efter flera dygn i fält, trots hunger, trötthet och mental påfrestning, måste vissa uppgifter kunna utföras per automatik. Det kan till exempel handla om att stå i givakt eller hantera sitt vapen.
Vapnet
Något många värnpliktiga ser fram emot är att få skjuta. Första veckan blir du tilldelad ditt egna vapen. Man har samma vapen under hela utbildningen, men det låses in när det inte ska användas. Trots att man får sitt vapen tidigt dröjer det tills man avfyrar första skottet. Vapensäkerhetstjänst innan är ett måste. Då lär man sig hur man vårdar, och hanterar sitt vapen på ett säkert sätt. Vilka vapen man får skjuta med beror på utbildningen. Karl, jägarsoldat, fick skjuta med AK5, AK47, M16 och granatgevär (GRG). Favoriten blev GRG, den smällde högst.
– Det är svårt att förstå hur mycket det låter. Allting skakar, det känns i hela kroppen. Skitcoolt är det!
Fritiden
Dagarna i lumpen varierar. Men börjar oftast 7:30 och slutar 16:30. På kvällen har man några timmars fritid.
– Då får man göra lite vad man vill. Man kan ju inte gå och skjuta liksom, men normala grejer man gör hemma, säger Karl.
Lumpen är som ett jobb, du får lön och är ledig ibland. Permission, som ledigheten kallas, har man oftast varannan helg och under större lov. Då åker man hem.
Maten
Maten i lumpen påminner om skolmaten, tycker Karl. Sämre blir det i fält, då får man maten utkörd i stora isolerade kärl eller matpåsar man själv ansvarar för. Påsarna innehåller ris eller pasta med något protein, och finns som torrmat (tillsätt vatten) eller blötmat (värms upp). I fält prioriteras kaloririk mat som är lätt att bära.
Fältdygnen
Fältdygnen sker ute i skogen och ska efterlikna verkliga stridssituationer. Därför sover man där också. Hur länge man ligger i fält varierar, från några dagar till två veckor. Telefoner är inte tillåtna, vilket gjorde hemlängtan tuff för Karl.
Bästa knepet?
– Tänk på det så lite som möjligt, fokusera på uppgiften och ha kul med gruppen, säger han.
Att ligga i fält är bland det jobbigaste i lumpen. För Karl blev det lättare när han lärde sig göra klart saker snabbt. Då fick han mer tid för vila. Sömnen i fält är knapp, även den minsta tupplur gör stor skillnad.
Men Karls bästa tips är motsatsen till att vila.
– Va inte lat. Fryser man? Då rör man på sig tills man inte gör det. Det gäller att göra rätt åtgärd för problemet, även när man är trött.
Sömnen
Som tur är är sömnbrist mest ett fältproblem. I vanliga fall får man sex till åtta timmars sömn per natt. Men vissa övningar är gjorda för att testa hur man fungerar utan sömn. Karl var vaken i nästan 40 timmar.
– Vi gjorde fortfarande fysiska grejer, så man började hallucinera rätt snabbt. Kroppen gick per automatik, tillslut somnade många av oss gåendes, säger han
Utmaningarna
Under lumpen ställs man inför tuffa prövningar. Optimera stridsvärdeutbildning (tidigare ”aldrig ge upp”) är en av dem. Syftet är att testa hur det känns att vara utan mat under längre tid och pressa kroppen till max. Hur länge varierar, men efter 48 timmar får man vanligtvis någon form av mat i en väldigt begränsad mängd.
– Som längst var jag utan mat i fyra dygn. Det enda vi fick under den tiden var en påse torrmat och dela åtta pers på en liten gädda, säger Karl.
Lumpen är en resa som bjuder på utmaningar, utveckling och minnen för livet. Du kommer frysa, svettas, skratta, tvivla och kanske somna stående.
Men du kommer klara det.
Stort lycka till och kör hårt. Läget tror på dig!
