Under 2015 publicerade Bengt Brülde och Filip Fors studien, “Den svenska ensamheten: om hur olika former av ensamhet påverkar vårt välbefinnande”. Studien analyserar hur utbredd ensamheten är i det svenska samhället, men även hur den skiljer sig mellan olika åldersgrupper. Deras tolkning av SOM-undersökningar från 2014 var bland annat att ensamheten är mer utbredd i vissa grupper. Män, låginkomsttagare, arbetslösa och storstadsbor är exempel på grupper som är mer ensamma än andra.
Den koppling Brülde och Fors skapar mellan ålder och ensamhet utifrån statistiken visar däremot ett hopp i mörkret. Deras tolkning är att äldre människor känner sig mindre ensamma än yngre trots att de umgås mindre med sina vänner.
Läget har pratat med två pensionärer i riskgruppen 70 plus, som båda två mer eller mindre suttit i karantän sedan första veckan i mars.
Monica Nordell
Monica Nordell är en 72 årig väldigt social person och lever ensam sen många år tillbaka. Hon var yrkessam i 45 år innan hon gick i avtalspension 2011. Sedan dess har hon organiserat sig i mängder av föreningar, bland annat som medlemssekreterare i pensionärsorganisationen SPF och även som handledare inom SeniorNet.
– I normala fall har jag ingen brist på saker att göra och är sysselsatt fyra dagar i veckan med olika aktiviteter. Men nu ligger alla föreningar nere och alla aktiviteter är inställda.
Monica har problem med sina lungor och tillhör därmed en av de andra riskgrupperna utöver de som är över 70 år. Tidigt förstod Monica hur allvarlig situationen var. Hon skulle åkt på semester ner till Österrike i tre veckor, men bestämde sig för att ställa in redan första veckan i mars.
Men trots detta är hon på förvånansvärt gott humör. Även om vissa dagar är mycket tunga känner hon sig lyckligt lottad. Monica tror att hennes räddning i det hela har och göra med hennes social personlighet, men även den moderna tekniken.
– Det är oerhört många telefonsamtal med alla vänner som befinner sig i samma situation. Både via telefon, Whatsapp eller Skype. En gång i veckan pratar jag också med mina släktingar nere i Österrike, så det har nästan blivit mer socialt på så sätt.
Monica är inne på en viktig del av ensamhetens orsak. Hur den ser olika ut beroende på vem man är som person. I studien om ensamhet menar Brülde och Fors att det är tydligt att personlighetsdragen hos en person har en stark koppling till hur man påverkas av ensamhet. De menar att personer som bland annat är inåtvända och impulsiva är mer ensamma än utåtriktade och samvetsgranna personer.
Inga-Lisa Andrée
Inga-Lisa Andrée är 76 år och är inne på det tolfte året som pensionär. Hon miste sin man tidigt och har efter det levt själv. Sedan ett halvår tillbaka har hon flyttat in i en 50 plus lägenhet på Värmdö, där har hon nu suttit i karantän i cirka två månader.
– Det går förvånansvärt bra tycker jag, men det som börjar kännas tråkigt är att inte ha friheten att gå ut och åka vart man vill. Som tur är har jag en hund och kommer därför ut på regelbundna promenader i omgivningen. Då brukar jag även träffa andra hundägare.
Precis som Monica Nordell saknar Inga-Lisa det sociala umgänget i en vidare krets.
– Det är väldigt tråkigt att inte kunna träffas oftare. I bostadsförening har vi bestämt att vi ska träffas ute på gården och fika regelbundet, med ordentligt avstånd mellan stolarna såklart. Det är trevligt.
Vanligtvis är Inga-Lisa engagerad i flera olika föreningar, men både möten med PRO (Pensionärernas Riksorganisation) och Socialdemokraterna, har ställts in. SeniorNets vanliga möten är även de inställda, men Inga-Lisa är en av dem som är med på möten digitalt och lär sig hur videomöten fungerar.
– Jag vet inte riktigt om jag orolig över hur länge det kan hålla på, men det är klart att jag ser fram emot den dag karantänen tar slut. Det är trots allt en begränsning i rörelsefriheten, men jämför man med hur många andra länder har det så är det ingenting, säger Inga-Lisa.
Jämförelsen med andra länder som Inga-Lisa nämner är även en intressant aspekt av ensamheten. Det talas ofta om att svenskarna är ett ensamt folk jämfört med andra delar av Europa, men enligt studien av Brülde och Fors visar data från ESS att det snarare är tvärtom. De menar att andelen ensamboende är hög i Sverige, men vänskapsrelationernas kvantitet och kvalitet är troligen bättre än i andra delar av Europa. Monica Nordell och Inga-Lisa Andrée är två tydliga exempel av detta. De bor ensamma, men har trots detta ett flertal relationer med hög kvalité som hjälper dem att må bra i vardagen, till och med i de tuffa tider som nu råder.
