Ingen publik

Under söndagen samlas landets drillare i Idrottens Hus i Helsingborg för att mötas i en kvaltävling till svenska och europeiska mästerskapet. Utövare, tränare och funktionärer, tillika hårspray, stavar och dräkter, fyller den blå A-hallen kl 8 på morgonen. Men något saknas - publiken.

Okänd sport

De flesta vet inte vad drill är och därför ekar trästolarna tomma på läktaren. Någon som har full koll på sporten är 22-åriga Wilma Borgshammar. Hon tävlar för Bjuv/Helsingborgs drillsportförening och har varit aktiv i 17 år. Att folk inte förstår vad som tar upp hennes fritid har hon vant sig vid.

– Jag tror att många kopplar drill med marchdrill, alltså att det är flickor som går i parad. Folk vet inte om vad det är vi gör helt enkelt och det är synd, säger Wilma Borgshammar.

Fånga staven och charma domarna

I Sverige finns cirka 500 utövare av sporten där gymnastik och dans kombineras med stavteknik. Klasserna är solo, duett och team och under tävlingar får utövarna 3 minuter att framföra sitt program till musik. Samtidigt som benen sträcks ut i spagat kastas staven upp i luften och kroppen slår två handvolter. Innan hand och stav förenas igen, kastas en snabb blick mot domarna och ett leende breder ut sig. Utövarna blir bedömda även på deras artistiska uttryck, så det är viktigt att charma domarna in musiken klingar ut. Men kanske inte lika viktigt som att fånga staven, då 0,5 poäng dras av varje gång den går i golvet.

Högre status utomlands

De som lyckas bäst under den nationella säsongen kvalar in till sommarens internationella tävlingar, något Wilma Borgshammar är bekant med.

– Jag började tävla utomlands 2012. Sedan dess har det blivit runt 13 internationella mästerskap och cuper, säger hon.

I år kan Wilma Borgshammar lägga till ytterligare en internationell tävling på sitt CV. Hon har redan kvalat med sitt solo till sommarens EM i Frankrike. Där har sporten har en annan status, berättar hon. Under tävlingar i Frankrike, USA och Japan står platser inte tomma som i Idrottens Hus.

– Utomlands är det en helt annan grej. Folk vet vad drill är och vill se tävlingar, berättar Wilma Borgshammar.

Lågprioriterad sport

Att sporten väcker begränsat intresse i Sverige leder inte bara till lågt publikantal, utan få träningstider. Ann Sörensen är Wilma Borgshammars och Bjuv/Helsingborgs tränare. Hon kämpar för att få tider till sina aktiva.

– Vi är ju en lågprioriterad sport, långt ner i listan om man jämför med de större sporterna som innebandy och handboll som går före oss, säger Ann Sörensen.

Betala för träningar

För att träna drill på elitnivå som Wilma Borgshammar, krävs stora hallar och högt i tak. Stavar kastas 20 meter upp och alla hallar erbjuder inte sådan höjd. Detta och att större sporter går före gör att föreningen har svårt att få träningstider. Ann Sörensen har varit föreningens tränare i 10 år och säger att problemen alltid varit desamma.

– Från och med nästa säsong kommer vi dessutom behöva betala för våra träningstider. Vi når inte upp till kommunens gräns för hur många aktiva man ska vara för att få träna gratis som ungdomsverksamhet, säger Ann Sörensen.

Lågt publikantal - högt jubel

Men trots att sporten är liten låter sig inte publiken i Idrottens Hus tystas. Att knappt en fjärdedel av platserna är fyllda märks inte när speakern välkomnar Wilma Borgshammar och hennes team till golvet. Öronbedövande jubel drar igång och peppen fortsätter under det 3 minuter långa programmet där stavar byts, kroppar voltar och dräkter glittrar.

Framförandet ledde Wilma Borgshammar och hennes team till en silvermedalj.