Stina Nilsson är inte den första att byta sport. Vissa har framstått som genier medans andra framstått som arroganta. Den senaste att försöka sig på en ny karriär var Usain Bolt som gav fotbollskarriären ett försök utan att nå speciellt stor framgång. Till skillnad från Bolt är Stina Nilsson på väg in i sin prime där hon ska vara som absolut bäst.

Känslan är att det alltid har funnits ett agg mellan skidskyttar och längdskidåkare som har handlat om vilka som är bäst tränade och om hur lätt det skulle vara att byta sport. Bara ett par veckor innan Stina bytte pratades det om att Therese Johaug skulle kunna gå in och dominera skidskytte utan träning vilket väckte stor ilska från skidskyttarnas håll. Stina kommer därför bli tjejen att slå de närmaste åren och det ska bli väldigt intressant att se hur hon tas emot på ”den andra sidan”.

Att byta sport när man är på toppen av det man gör är ruggigt imponerande, och modigt.

När Denise Herrman bytte till skidskytte 2014 så hade hon en pallplats i världscupen och en bronsmedalj från stafetten under OS i Sotji. Stina Nilsson har vid samma ålder 48 pallplatser varav 26 vinster. Där kan vi också lägga till X antal OS och VM medaljer. Nu är det inte på något sätt en garanti för att Stina kommer bli en framgångsrik skidskytt men förutsättningarna finns ju tveklöst där.

Efter att längdskidåkning har varit den dominerande sporten i många år skulle jag inte bli överraskad om skidskyttet får ett stort uppsving kommande säsong. Tänk bara vilket fantastiskt svenskt landslag vi kan få på damsidan. Hanna Öberg är redan världsklass och när lillasyster Elvira får några år på nacken samtidigt som Stina får skjuta in sig kan vi gå in i en ny era av svenskt skidskytte som saknar motstycke.

Så här i efterhand ser vi Magdalena Forsberg som en av de största svenska skidskyttarna genom historien. Men samtidigt är det få som kommer ihåg hennes tid som längdskidåkare. Stina har chansen att göra något unikt, att bli ihågkommen som den bästa i två olika idrotter.