Denna vardagskväll är lik många andra för Lisa. I samband med sin handbollsträning hänger hon i en idrottshall en bit utanför stan. Längst med sidolinjen står det träningsväskor och vattenflaskor. Några killar spelar basket på andra sidan planen. På vissa ställen i hallen känner man handbollsklister under skorna.
Lisa är 14 år och spelar handboll i en klubb i Stockholmsområdet. Hon har spelat i tre år, och idrotten tar upp all hennes lediga tid. På veckorna är det träningar med laget, som tränar tre gånger i veckan. Under säsong är det matcher på helgerna. I övrigt går tiden åt att kolla på andra lags matcher och umgås med handbollkompisar.
Jag hade 100% velat köra en till sport.
– Allt är i princip handboll, säger Lisa.
Hon har tidigare velat hålla på med andra sporter, såsom basket, men tiden fanns inte till och Lisa fick prioritera handbollen.
– Innan jag ens hade börjat så visste jag att det skulle bli för jobbigt att köra båda. Jag hade 100% velat köra en till sport. Eller någon annan aktivitet, jag gillar att vara aktiv. Teater eller något sånt man kan göra extra vid sidan om. Det är kul men handbollen tar upp så mycket tid, tränar man inte då vilar man eller så är man med handbollskompisar eller så.
Det är på senare tid som Lisa känt att hon vill prioritera handbollen. Hon kommer från en familj där alla kommit långt i sina idrottskarriärer. Det finns en press hemifrån, och Lisa har även alltid lagt press på sig själv. Snart ska hon byta lag till en elitklubb på annan ort.
– Om man hade frågat mig för två år sen då hade jag sagt att jag bara kör för att det är kul, men nu ska jag byta till en elitklubb, då vill man komma så långt man kan. Man vill kämpa för det, sträva efter det.
“Jag kom med, kom du med?”
Lisa berättar hur den allmänna pressen i laget har växt fram under senaste säsongen. Det är nämligen under den här säsongen som diverse uttagningar görs, till exempel till distriktslaget. Detta är något de flesta satsar på. Det blir därför vanligt att tjejerna jämför sig med varandra.
– Jag har alltid satt väldigt höga krav på mig själv när det gäller sport, så det har blivit en press man blir van med. Men från lagets håll så är det nog den här säsongen, då är det USM, olika trupper och nivåer och så, berättar hon.
Att hamna efter
Lisa berättar även om stressen när man “hamnar efter”.
– Tar man en paus eller blir skadad så kan det kännas som att man inte kan komma tillbaka. Har man inte kunnat köra på två veckor då känns det som att man kanske inte kan komma ikapp, för då är man två veckor efter alla andra.
Hon har kompisar som tagit en paus från sporten och aldrig kommit tillbaka, eller som tagit en så pass lång paus att det inte har haft något annat val än att sluta.