Stadsmissionens uppsökare jobbar med att hitta och hjälpa personer som inte har någonstans att bo. De finns där för att lyssna, stötta och lösa akuta problem.
– Vårt uppdrag är att lindra här och nu. Se och lindra, säger uppsökaren Anton Wallin.
Arbetspasset har precis börjat. Det tar bara några minuter innan Khaled Joma och hans kollega Anton Wallin stöter på två bekanta ansikten. Mitt i lunchrusningen i Hornstull stannar de upp mellan uteserveringarna för att prata med en man och en kvinna, klädda i matchande blå denim.
Samtalet blir kort – paret behöver ingen hjälp längre. Chris Löfgren och flickvännen Victoria bor i en lägenhet i Rinkeby nu.
– Vi lever ett helt vanligt svenssonliv, säger han.
Hjälp direkt på plats
Men för bara några år sedan saknade både Chris och Victoria hem. Då var Stadsmissionens uppsökarteam en av de verksamheter som kunde hjälpa snabbt. De erbjuder allt ifrån ett stöttande samtal till tak över huvudet för natten.
Uppsökarna rör sig ute på stan mellan 12 och 00 för att hitta hemlösa personer. Arbetsdagen börjar på kontoret för att planera, för att sedan ge sig ut på gatorna.
Syftet är att hjälpa akut. Är någon hungrig fixar de mat, behöver någon en sovplats för natten hittar de ett härbärge. Sen kan de koppla ihop personerna med andra som kan ge mer långsiktiga lösningar.
Drivkraften är att hjälpa
Själva uppsökandet bygger på att de går fram till personer som ser ut att behöva hjälp. De förklarar vilka de är och vad de erbjuder, och frågar om det finns något de kan göra.
Khaled beskriver att ingen dag är den andra lik – nya utmaningar är vardagsmat. Alla som de möter har en egen historia och är i behov av olika saker.
– Det handlar inte om hur många personer vi träffat under en dag. Det handlar om att vi hjälpt någon som verkligen behöver det. Det är min drivkraft, säger Khaled.
Fler än 27 000 lever i hemlöshet
Det är en mänsklig rättighet att ha någonstans att bo. Trots det visar Socialstyrelsens senaste nationella kartläggning att drygt 27 000 personer över 18 år lever i någon form av hemlöshet i Sverige. Antalet är störst i Stockholms län, där handlar det om cirka 6000 personer.
Kartläggningen visar också att de vanligaste orsakerna till att folk blir akut eller tillfälligt hemlösa är psykisk ohälsa, beroende och låg eller ingen inkomst.
Det är något som uppsökaren Anton Wallin känner igen. Han beskriver att vissa personer de möter har levt liv med familj, hus och egna företag, men så har något hänt som fått allt att rasa. Det har i sin tur satt igång en negativ spiral – som slutat med att de hamnat på gatan.
Ett jobb som gör skillnad
Anton har jobbat inom verksamheten i tio år. Han förklarar att uppsökandet bygger mycket på tillit, men att det tar tid. Ibland tar det år innan vissa greppar deras utsträckta händer.
Men allt som oftast blir det ett bra möte med personerna de tar kontakt med. Anton känner att han gör skillnad.
– Många är jätteglada och säger att “om det inte vore för er hade vi inte klarat det här”.
Centralstationen: En trygg plats
Mellan utropen om avgående tåg och färdiga matbeställningar ryms mer än bara resfeber. Den som tar ett steg ut från trängseln och lyfter blicken märker snabbt att Stockholms centralstation är full av hemlöshet.
Anton berättar att vissa har suttit där i över 20 år. Det är tryggt – fullt med både folk och vakter, förklarar han. Förut delade de ut mackor där men väktarna bad dem sluta: ”Det kan få dem att vilja stanna kvar”.
– Jag vet inte om det är så. För att kunna ta ett bra beslut så behöver man vara mätt, kanske varm och ha sovit bra, säger Anton.
Samarbetar med socialen
Chia Imam är ledare för uppsökarteamet. Han berättar att de har ett nära samarbete med socialtjänstens uppsökare. De har resurser att hjälpa till med mer långsiktiga lösningar.
Något som skiljer dem åt är att Stadsmissionen inte har något krav på att uppsökarna ska vara socionomer. Jobbet kräver främst social kompetens, förklarar Chia.
Liten grupp på stor arbetsplats
Mellan bussarnas och tågens ändstationer rör sig ett par av uppsökare varje dag. Hela Storstockholm är deras arbetsplats.
– Det är klart att det inte är tillräckligt. Vill man göra en riktig förändring måste man utöka och jobba på ett annat sätt, säger Chia.
Men Socialstyrelsens kartläggning visar att den mest akuta typen av hemlöshet har minskat något de senaste åren. De tror att det uppsökande arbetet kan ha bidragit till den förändringen.
Hemlös behöver inte betyda olycklig
Även om siffrorna fortfarande är mörka, vill uppsökaren Anton lyfta att hemlöshet inte är lika med att vara olycklig. Han har mött många som vill klara sig själva och får livet att gå runt på sitt sätt. Om uppsökarna ändå tror att hjälp behövs kommer de tillbaka och visar att de finns där.
– Det är väldigt svårt att veta vad lycka är för vissa. Vem vet, kanske mår den där hemlösa personen bättre än vad du gör?
