Protesterna i Myanmar har haft deltagare från alla samhällsklasser, och i alla olika åldrar. Men den yngre generationen har spelat stor roll.
– De är så kaxiga, säger Kristina Jelmin, verksamhetschef för Svenska Burmakommittén. De växte upp med lite mer öppenhet, och accepterar därför inte situationen som är nu.
Protestanter har bland annat använt ficklampor och mobiler för att skapa hav av ljus ute på kvällarna. De har också ställt ut och fotat skor med blommor i, med sina budskap skrivna på papper bredvid. Man har skrivit budskap på blad, kastat färg över gatorna, och under påsken målades det budskap på ägg. Ett kännetecken för demonstrationerna har också varit att man håller upp tre fingrar i en hälsning, inspirerat av bok- och filmserien Hungerspelen.
Men militärens motstånd till protesterna har varit hårt, och mer än 700 personer har dödats. Då blir kreativitet, strejker och sociala medier sätt att fortsätta protestera utan att behöva vara mitt ute i våldet. Militären har försökt stänga ner internet-åtkomsten, men inte helt lyckats.
För ett par veckor sedan deltog ledaren för Myanmars militärstyre, general Min Aung Hlaing, i ett möte med tio andra asiatiska länder där han lovade att våldet skulle sluta. Oroligheterna i landet har dock inte lagt sig, mötet blev starkt kritiserat, och några långvariga effekter återstår att se.
– På lång sikt måste militären bort från politiken, säger Kristina Jelmin. De har länge jobbat med taktiken att söndra och härska, precis som när landet var en koloni. Och splittringen mellan olika minoriteter finns fortfarande där, så vi måste se till att det inte bara går tillbaka till hur det var förut.
