Alice, 18, anordnar schackträningar för tjejer – vill få fler att börja spela

I ett förråd intill entrén på gymnasieskolan Norra Real i Stockholm står Alice Ruud, 18, och håller i ett schackbräde.

– Hej! Vi är här inne, säger hon och nickar mot ett klassrum.

Varje tisdag anordnar Alice schackträningar för tjejer.

Trots att det är tio minuter kvar tills träningen börjar har flera tjejer i låg- och mellanstadieålder redan samlats. De sitter fastklistrade vid bänkarna och följer Alice med blicken när hon går runt i rummet. Hon placerar ut schackbräden framför de väntande barnen och lägger ut pjäser i små högar på borden. Entusiastiska händer samlar snabbt ihop dem och placerar ut dem på brädet.

Klockan fem har bänkarna fyllts.

Alice Ruud har spelat schack sedan hon gick i mellanstadiet. Hon började i den populära tävlingen schackfyran, där hon snabbt fastnade för sporten. Alice berättar att hon fann en gemenskap i schacken och att hon fick flera tjejkompisar under tävlingarna. Men ju äldre hon blev, desto fler av dem slutade spela. Under pandemin slutade även Alice.

– Men nu har jag ju börjat med tjejträningarna istället.

Det var få tjejer som spelade schack när Alice var yngre. Majoriteten av spelarna i hennes klubb var killar, och så såg det ut även på tävlingarna. När hon blev äldre blev antalet tjejer färre och färre. Nu hoppas hon att träningarna ska ge fler tjejer en känsla av samhörighet i sporten, och därmed vilja fortsätta spela.

– Det var därför vi startade det här initiativet, berättar hon.

Få tjejer fortsätter med sporten

Ofelia Thörnqvist är tävlings- och damschacksansvarig på Sveriges schackförbund. Hon berättar att könsfördelningen inom schackvärlden är väldigt ojämn, och att skillnaderna blir tydligare på de högre nivåerna.

Inom skolschacket, där Alice Ruud började, är ungefär 40 procent av spelarna tjejer. Bland de aktiva tävlingsspelarna, som hamnar på rankinglistorna, utgörs bara fyra procent av tjejer. På elitnivå är det ännu färre - den enda som Thörnqvist kommer att tänka på är stjärnspelaren Pia Cramling.

Enligt Ofelia Thörnqvist ligger problemet i att många tjejer slutar spela schack i tonåren.

– Det ser ganska bra ut fram till 12-årsåldern ungefär, sen har vi ett tapp i högstadie- och gymnasieåldern.

Både tjejer och killar slutar spela schack när de blir äldre, men tjejerna slutar både tidigare och i högre utsträckning. Thörnqvist säger att Sveriges schackförbund har försökt ta reda på varför det ser ut som det gör, men att det är svårt att peka ut en specifik orsak. Hon säger att vissa väljer att fokusera på skolan istället, och att det är därför de slutar, men hon tror också att schackförbunden måste göra mer för att tjejer ska vilja fortsätta med sporten.

– Vi behöver bli en grupp tjejer som känner varandra och följer med varandra upp i åren. Man behöver samhörighetskänslan tror jag.

Fler initiativ för att få tjejer att fortsätta spela

Ofelia Thörnqvist berättar att hon på senare år märkt av en ökning av initiativ för att få fler tjejer att spela schack. Hon säger att det delvis beror på en ökning av dam- och flicktävlingar, men att det framförallt beror på de lokala klubbarnas engagemang, med träningar och tävlingar som är tänkta att locka fler tjejer till sporten.

Bilden av att könsfördelningen är på väg att förbättras delas av Alice Ruud. Hon säger att det fortfarande är få tjejer, men att antalet ökat sedan hon var liten och började spela. Hon tror att det beror på att det finns fler träningar och tävlingar som riktar sig till tjejer, som till exempel flick-SM och dam-KM.

– Det är väldigt kul att se, för då är det faktiskt många tjejer som är med.

Hon tycker att det är bra att det görs fler satsningar för att locka tjejer till schackvärlden. Det är på tävlingarna och träningarna som tjejer kan få en gemenskap, lära känna andra spelare och få vänner som delar deras intresse för sporten, säger hon.

– Jag tror det inspirerar många till att fortsätta spela. Det blir mycket roligare när man har sin grupp med kompisar som man går på turneringar med och tävlar med.

Alice säger att träningarna även ger tjejerna möjligheten att lära känna personer som de kanske inte annars skulle stöta på eller prata med. På tjejträningarna får de chansen att lära känna tjejer i olika åldrar, med olika bakgrunder, som spelar på olika nivåer och för olika klubbar. Hon ser det som positivt och tror att det kan bidra till att fler vill fortsätta spela, eftersom de då får vänner inom sporten.

– Jag tror att det här kan vara ett bra steg, att man träffas redan nu som yngre, för att sedan bli äldre, fortsätta vara vänner, och då stanna kvar.