Från Karlskrona till Comosjön
Att vandra 150 mil. Det låter nästan orimligt. Att med sina bara ben korsa fem länder, däribland genom hela Tyskland, hade för de flesta avfärdats som ett dåligt skämt. Men för Alex, 20, blev det något helt annat. En chans att bryta sig loss från vardagens mönster i Sverige, att lämna det trygga och bekanta bakom sig för att utmana sig själv. Ett sätt att ge sig ut på ett äventyr, att upptäcka världen med egna ögon, steg för steg.
Det var natten till måndag som Alex påbörjade sin resa mot Italien. Varför just Italien? En del av inspirationen kom från bilder han sett på den omtalat vackra Comosjön, belägen vid Alpernas fot i norra Italien. Därtill har han sedan tre år tillbaka haft en längtan att få upptäcka världen med egna ögon, säger han till Läget.
Natten mot måndagen tillbringade Alex sin första av många nätter under bar himmel. Under resans gång planerar han att varva mellan enklare boenden, som motell, och mer avlägsna platser ute i naturen. Första natten blev en positiv upplevelse, han sov hela elva timmar och berättar att många hade trott att det skulle bli kallt, men att det i själva verket var ”varmt och skönt i sovsäcken när jag hade varma kläder på mig”. Allt fungerade över förväntan, menar han.
Från familj och vänner har reaktionerna kring resan varit blandade men mestadels positiva, berättar han.
- Det var allt från “spännande”, “lycka till”, “behöver du något” till att folk blev rätt chockade. Folk trodde att jag var galen som ska göra något så sjukt.
Detta väcker förstås frågan, hur har han förberett sig fysiskt för en så här krävande vandring?
- Jag har inte tränat någonting för att just gå. Det längsta jag har gått är nog en runda på fem kilometer med hundarna, säger han med skratt i rösten.
Viljestyrkan är viktigast
Än så länge har Alex Antonssons resa bara börjat men han är övertygad att den största utmaningen inte kommer vara den fysiska ansträngningen, det kommer vara den mentala. Fötterna kommer göra ont. Blåsor kommer komma. Men det viktigaste kommer bli att bygga en mur, att kunna stå emot när kroppen vägrar, berättar han. Planen är att försöka gå mellan fyra till fem mil om dagen. Ett tempo som skulle innebära att han är framme i Italien om ungefär 60 dagar, lite mindre än två månader.
Kommer du klara det?
- Om man inte tänker att man kommer klara det har man ingen chans. Det är tron och viljan som kommer ta mig till Italien.
När äventyret kallar
Magnus Karlsson, 54, från Stockholm, är en av dem som redan har erfarenhet av långvandring. För ett år sedan gick han den välkända pilgrimsleden Camino Francés, som sträcker sig genom delar av Frankrike och framförallt norra Spanien. För Magnus var den stora lockelsen med att genomföra vandringen känslan av äventyr, men också en nyfikenhet på vad som händer med kropp och sinne när man under en längre tid lever i en enkel och fysiskt krävande miljö.
Ett minne för livet
Inför resan lade Magnus mycket tid på förberedelser. Även om han hade tidigare erfarenhet av att gå längre sträckor, hade han aldrig tidigare genomfört något av den här omfattningen. Efter ungefär 20 mil började han märka en tydlig förändring, både fysiskt och mentalt. Kroppen hade börjat anpassa sig men framförallt började han nås av ett otroligt lugn inom sig. Tankar kring jobb och annat hemma i Sverige hade till en början varit svåra att slå ifrån sig. Nu istället infann sig en närvaro i stunden, en känsla av att verkligen leva här och nu, att ta vara på varje ögonblick.
- Man tog in allt man såg på ett annat sätt, en vindpust från sidan, gräset som rörde sig. Det blev nästan lite meditativt. Det var en magisk känsla.
En av de mest betydelsefulla insikterna som växte fram under Magnus resa var att det inte var de mjuka sängarna, favoritmaten eller vardagens bekvämligheter han saknade längs de långa vandringslederna. Det som verkligen gjorde sig påmint starkast och mest ihållande, var något mycket mer grundläggande. Det var familjen.
Skulle du rekommendera andra att göra detta?
- Jag skulle rekommendera alla att göra det, om man har chansen. Men man ska göra det på det sättet som man själv vill. Det var till exempel viktigt för mig att gå själv, att uppleva det på egen hand. Jag tror många skulle tycka att det vore väldigt jobbigt att gå själv.
